”We´re here, we´re queer get used to it’”. Jag är liksom uppväxt i feminismen och hbtq-rörelsen. Könsmaktsordning. Homofobi. Pride. Självklara grejer. Likaså ironi, knappar med budskap, coola t-shirts, magasin och ja, en sorts gemensam kultur. På det sättet är det inte så svårt att definera sig som kvinna och bisexuell. Det finns en sorts plats. Det finns en sorts ord. Ord för förtryck. Och plats för stolthet.
Men sen är jag ju ett psyko också. Och well, nu blir det ju liksom svårare. Igår läste jag om hur ordföranden för Vårdförbundet i Uppsala inte tycker att psykiskt sjuka ska få åka taxi. Idag läser jag om hur tjejer som skär sig blir fastspända, inlåsta och inte lyssnade på. Även om de skriver böcker om övergreppen.
Det handlar om hur vissa erfarenheter reduceras, förminskas och osynliggörs. Hur vissa människor inte räknas. Eller, vi skulle kunna säga: det handlar om rasimen mot oss med erfarenheter av psykisk sjukdom, ohälsa eller så kallad funktionsnedsättning. Och se där, ännu ett ord för maktojämlikhet, det vill säga rasism.
För några timmar sen föreläste jag för en grupp personer som alla har egna ”psyko-erfarenheter”. Det ger en mäktig känsla. För när jag pratar om Aktion T4, om hur Förintelsen inleddes med ett massmördarprogram riktat mot oss, mot personer med funktionsskillnad, inte minst psykisk sådan, ja, då är det stärkande. Då blir det så tydligt hur saker hänger ihop. Hur föreställningar, attityder och diskriminering är svårföränderligt och har en historia. Hur tvångssteriliseringarna handlade – och för transpersoner som vill byta juridiskt kön fortfarande handlar – om maktens konsekvenser mot den som bryter mot normen.
Och jag tänker att den mäktiga känslan jag får handlar om att när vi med delade erfarenheter tillsammans pekar ut förtrycket så läggs en grund för stolthet. För vi måste benämna förtrycket för att bekämpa det. Kunna peka ut det. Sätta ord på det och begripliggöra det. Våra erfarenheter måste börja räknas innan vi kan vända på maktpyramiden.
Därför önskar jag detta: Att vi hittar och börjar använda ord för att benämna strukturella maktojämlikheter ännu mer. Att vi börjar prata mer om funkofobi. Om psykofobi. Om funktionsnormer. Kanske om patologism, som en parallell till rasism och sexism, men riktat mot oss som har, eller har haft, vissa diagnoser, eller erfarenheter.
Till exempel så här: På lördag går Marschen för tillgänglighet. Att otillgänglighet fortfarande inte är klassat som diskriminering enligt svensk lag, det är ett uttryck för funkofobin i samhället. Att vissa taxiåkare i dagspressen pekas ut som potentiella våldsverkare bara för att de har en psykisk sjukdom, det är inte bara ofräscht, det är ett uttyck för psykfobi och patologism.
Och när vi sen har gjort detta, ja, då kan vi behöva peppa också! Här kommer därför nåt att titta eller lyssna på gjort av fantastiska Utopia och Grunden Media.
Jag tänkte att Utopia och Grunden Media medvetet har utformat videon med tanken att den ska gå att bli peppad av på flera sätt, och att ett av dem är att lyssna på låten. Eller att titta på filmen utan ljud.
Filmen visar främst personer som dansar och håller upp skyltar där det står saker som ”jag älskar ADHD”. Sen är det exempelvis inslag som visar på fysisk otillgänglighet i den offentliga rummet och det kommer in text om att otillgänglighet är diskriminering och uppmaningen att gå i marschen. Den uppmaningen finns ju dock inte om en lyssnar på låten.
Men eftersom jag tänkte att det som sagt var en medveten tanke från dem att inte liksom utgå ifrån ett överordnat sätt att peppa på, det vill säga baserat på exempelvis syn eller hörsel, och att sen göra en översättning eller tolkning av det, så tyckte jag det var ok att rekommendera klippet.
Jag kan förstå din tanke men jag som inte ser och även har bullerskador så är dett fullständigt omöjlgt att förstå något alls
Musiken tar fullständigt övehanden så texten kan inte höras det är allt för vanligt fel numera att man låter musiken helt ta över och tar bort själva innehållet i låtarna som kanske i sig själv är mycket bra
Här är åtminstone texten till låten ”Flytta På Dej!” av Alina Devecerski:
Jag bygger, bygger upp
O du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp
Börjar klättra, klättrar upp
O du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hör upp, du måste flytta på dig
Flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta,
flytta, flytta, flytta, flytta
Du måste flytta på dig
Saningen är, jag är som du
Sanningen ser, du fucka ur
Låter såhär, du måste flytta på dig
Inget du sa, var någonting bra
Inget du var, ville jag va
Ingenting alls
Du måste flytta på dig
Jag hörde var du sa, bakom ryggen var du svag
Och hela världen sa
Jag bygger, bygger upp
O du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp
Börjar klättra, klättrar upp
O du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hör upp, du måste flytta på dig
Flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta, flytta,
flytta, flytta, flytta
Du måste flytta på dig
Följer med in, följer med ut
Följer mig dit, följer mig runt
Vad vill du ha
Du måste flytta på dig
Slösa min tid, släpp mig fri
Vi är passé, fattar du de
Köra igen
Du måste flytta på dig
Jag hörde var du sa, bakom ryggen var du svag
Och hela världen sa
Jag bygger, bygger upp
o du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp
Börjar klättra, klättrar upp
O du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hör upp, du måste flytta på dig
Dom säger att det bara är saker som man ser
Men jag vill veta, måste veta mycket mer
Ja bakom molnen skymtar mer än horisonten
Psyket det är komplex med alla sina monster
Dom säger att det bara är saker som man ser
Men jag vill veta, måste veta mycket mer
Ja bakom molnen skymtar mer än horisonten
Psyket det är komplex med alla sina monster
Och hela världen sa
Jag bygger, bygger upp
O du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp
Börjar klättra, klättrar upp
O du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hör upp, du måste flytta på dig
Jag bygger, bygger upp
O du river, river ner
Du gör mig så lack
Du vägrar ge upp
Börjar klättra, klättrar upp
O du drar mig, drar mig ner
Vi måste ta ett snack
Hör upp, du måste flytta på dig
Tack för detta mycket bra
Hur kan det komma sig att du talar om otillgänglighet och samtidigt så hyllar du en otillgänlig produkt
Jag tänker på filmen du hänvisar til som saknar all form av syntolkning och är därmed en otillgänglig sak för oss som inte ser