Öppet brev till riksdagsledamot Lars U Granberg (s)

Hej Lars! Jag skriver till dig bara för att du är en av de få socialdemokrater som jag vet är insatt i handikappolitiken. Jag har förstått det som att du är talesman i dessa frågor fram till valet.

I förra veckan var det Almedalsvecka både på Gotland och här på den här bloggen. Vi hade bjudit in företrädare för alla riksdagspartierna att skriva var sitt inlägg.

Ditt parti svarade sist. Först ville man inte alls medverka. Sedan ändrade man sig i sista sekunden.

Det inlägg som man till slut skickade in lämnade dessvärre mycket att önska. Det räcker att ögna igenom några få inlägg på den här bloggen för att förstå att det finns två frågor som överskuggar allt annat inom handikappolitiken idag, nämligen personlig assistans och tillgänglighet. Det inlägg som Ylva Johansson skickade in hit berörde ingen av dessa frågor.

Under lång tid har ni varit det enskilt största partiet i riksdagen. Under den senaste mandatperioden befann ni er i opposition. Det har alltså funnits tid att bygga upp en kompetens kring handikappfrågorna. Tyvärr tror jag inte att det har funnits ett sådant intresse.

Inför Almedalsveckan skickade Handikappförbunden ut en enkät till samtliga sju riksdagspartier om handikappfrågorna. I en rapport konstaterar man att ambitionsnivån är skrämmande låg, inte minst hos moderaterna och socialdemokraterna.

Men det har varit annorlunda. Olof Palme betraktade på sin tid handikappfrågorna ur ett medborgarrättsligt perspektiv. Han hade ambitioner. Han och Sten Andersson handplockade Bengt Lindqvist till Regeringen. Flera budgetar under den tiden innehöll särskilda handikappramar med extraanslag för reformer på handikappområdet.

Bengt Lindqvist återkom aldrig i Regeringen sedan Göran Persson tog över. Istället tog Folkpartiet över initiativet och genomdrev LSS-reformen – en reform som många av dina partivänner tyvärr aldrig förstod. Man kände sig kränkta av vår kritik av den kommunala servicen. Man förstod inte våra krav på självbestämmande och oberoende.

I det här valet har ni profilerat sig som ett parti som står för välfärd och rättvisa. Ändå nämndes knappt något om handikappfrågorna i Mona Sahlins tal i Almedalen. Lars Ohly ägnade minst tio minuter i sitt tal åt våra frågor. Mona nämnde handikappfrågorna i en bisats.

Jag tolkar detta som att det finns en ambition från Lars Ohlys sida att göra allmänpolitik av handikappolitiken. Han sa också mycket riktigt att vi alla måste räkna med att förr eller senare i livet drabbas av någon form av funktionsnedsättning.

För mig är det just detta perspektiv som gör att man inte kan betrakta våra frågor som ett särintresse. Det skulle vara värdefullt om fler politiker kunde uttala sig på det klara och tydliga sättet.

Ylva Johanssons inlägg på den här bloggen lämnade alltså mycket att önska. Därför skulle jag vilja ställa dig några konkreta frågor:

1. Vilka ambitioner har ni att föra in handikappfrågorna i den allmänpolitiska debatten?

2. Vilka planer har ni på att öka antalet politiker med egen erfarenhet av funktionshinder i ert parti?

3. Anser ni att det är moraliskt riktigt att Statskontoret ska utreda kostnaderna innan otillgänglighet kan klassas som diskriminering? Finns det i så fall inte också andra diskrimineringsgrunder vars kostnader egentligen borde utredas? Vi kanske inte har råd att bekämpa diskrimineringen mot exempelvis invandrare.

4. Vad kommer ni att göra åt att Regeringsrätten på ett felaktigt sätt har tolkat en arbetsförmåga som skäl för att dra in den personliga assistansen, se tidigare inlägg? Enligt förarbetena till LSS ska personlig assistans istället betraktas som något som kan underlätta vägen till arbete.

5. Ovanstående är alarmerande eftersom det handlar om några av landets högsta domare. Vad kommer ni att göra åt den okunskap som uppenbarligen finns kring funktionshinder hos domare och nämndemän i våra förvaltningsdomstolar?

6. Rättspraxis har slagit fast att för att ett behov ska anses som grundläggande enligt LSS, så ska det även vara integritetskänsligt – ett begrepp som varken återfinns i lagtexten eller i förarbetena. Delar ni den tolkningen? Om inte, hur kommer ni i så fall att klarlägga lagstiftarens intentioner på den här punkten?

7. Ovanstående har bl.a. lett till att 300 personer hittills har mist sin rätt till personlig assistans. Vad som också har spelat in är Försäkringskassans minuttänkande där man bara räknar aktiv tid som behovsgrundande. Hur många fler personer ska behöva mista sin rätt till assistans innan ni politiker stämmer i bäcken?

8. Du och ditt parti hade chansen att klart och entydigt uttala er ståndpunkt när LSS diskuterades i Riksdagen i slutet av maj. Varför gjorde ni aldrig det? Istället fick vi ett vagt utskottsutlåtande – ett tillkännagivande som Försäkringskassan säger sig kunna ignorera enligt verksamhetsutvecklare Tomas Sundberg. Vad som uppenbart behövs är att ni politiker talar om var skåpet ska stå. När får vi se ett sådant ställningstagande?

4 reaktion på “Öppet brev till riksdagsledamot Lars U Granberg (s)

  1. Sven Aivert

    Det är bara inte personlig assistans som numera blir i frågasatt det är även ledsagarservicen som blir ifrågasatt
    Jag själv är både blind och rullstolsburen och har blivit av med min ledsagarservice

    Läs gärna mer om detta på synskadade i fokus

    Svara
  2. Gulli Kohlström

    Förstår er frustration (Maria – Bengt) över det ljumma intresset från partiledarna för våra frågor. Att de inte får något större genomslag i media handlar tror jag i viss mån om okunskap dels beroende på att politikerna själva är okunniga och dels på att även journalisterna ofta är dåligt insatta i problematiken. Tycker exempelvis att frågorna borde haft en given plats i Josefssons debattprogram från Almedalen.
    Om vi betraktas som ett särintresse som Vilhelm misstänkte apropå Reinfeldts tal vet jag ej, men det verkar ju mycket märkligt med tanke på att vi är många och att vem som helst lätt kan bli en av oss om inte förr så när man blir äldre eller som Anna Christensen sa i DHR:s idéskrift år 2000 : Det är lätt att stiga ut fel i gatan!
    Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och Statistiska Centralbyrån (SCB) säger nästan en miljon mellan 16 och 64 år själva att de har någon form av funktionsnedsättning. Då är alltså inte de äldre med i denna statistik.

    Samtidigt är ju detta något som de flesta blundar för – det gäller inte mig bara andra! Det är något man förtränger och det gör man ju lättast om man inte betraktar det som en realitet – något som berör alla människor.

    Vad är det då partiledarna prioriterar i sina tal – jo givetvis vänder man sig först och främst till de stora grupperna – barnfamiljerna – Mona Sahlin med att ge även föräldrar som saknar arbete möjlighet att få dagisplats minst 35 tim i veckan. Fredrik Reinfeldt och kompani prioriterar skolan – möjligheten till lärlingsplatser – då så många ungdomar hoppar av de teoretiska studierna på gymnasiet. Det är de stora väljargrupperna som man friar till särskilt idag när det är så jämnt mellan blocken.
    Men man kanske misstar sig – just därför – när det gäller våra röster, då vi om vi vore eniga och röstade på samma sätt skulle kunna bli en vågmästare dvs. avgöra vilket block som vinner.
    Detta är något vi borde framhålla starkt i den fortsatta valkampanjen. Om man skall gå efter vem som verkar vara mest insatt, mest intresserad av våra frågor så borde vi ju alla rösta på Ohly!! som då gynnar de röd-gröna. Frågan är ju vilken makt han kommer att ha för att få igenom sina förslag.

    När det gäller dina frågor Bengt så tycker jag dom är berättigade och hoppas Du får svar!
    Dock tycker jag apropå vilka frågor som är viktiga för funktionshindrade, att ekonomi- och arbetsmarknadsfrågorna också skall ha hög prioritet.
    Gulli

    Svara
  3. Erik Ljungberg

    Mycket välformulerat, som vanligt! Jag hoppas verkligen att Lars U Granberg bemödar sig att svara. Det har ju dessvärre visat sig, just som du påpekar, att politiker inte lägger manken till i dessa frågor då deras tolkning av ”alla” sällan inbegriper människor med funktionsnedsättning. Jag vet inte om det är denna tolkning som gör att dessa frågor får en så styvmoderlig behandling. Jag hoppas verkligen på att Lars U motbevisar denna teori med att besvara detta inlägg.

    Svara
  4. Kjell Winberg

    Bra ställda frågor som om de blir besvarade förmodligen mest blir ett bla, bla, bla.
    Tycker verkligen Vänsterpartiet att funktionsnedsatta är likvärdiga medborgare eller är det bara Lars Ohly som tycker så? I övrigt är det tveksamt vad politikerna vill.
    Vi har ju representativ demokrati. Är svenska folket så korkade så de anser funktionsnedsatta som mindre värda medborgare? De som idag är tillfälligt utan funktionsnedsättning är ju morgondagens funktionsnedsatta såvitt de inte avlider dessförinnan.

    Svara

Lämna ett svar till Erik Ljungberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *