I förra veckan ringde jag till Ticnet för att köpa biljetter till matchen Sverige-Ryssland i Globen idag, fredag 11 maj. Jag har länge tyckt att Ticnets försäljningssätt är märkliga för människor med rörelsehinder och då speciellt människor som använder rullstol. Möjlighet att boka ”Rullstolsplatser”, som platstypen för alla med rörelsehinder heter, online finns inte. Människor med rörelsehinder är hänvisade till telefon.
När man ringer till Ticnets telefonnummer säger en glad röst att öppettiderna är 9-18 vardagar och 10-14 lördag, söndag och helgdagar. Människor utan rörelsehinder kan köpa biljetter och se platstillgången 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, på hemsidan. Det motsvarar 168 timmar/vecka. Människor med rörelsehinder kan endast köpa biljetter och se (höra) platstillgången via telefon, vilket motsvarar 53 timmar/vecka. En skillnad på 115 timmar föreligger alltså. Det är diskriminering.
Människor med rörelsehinder måste ringa till Ticnet medan människor utan rörelsehinder kan boka online. Jag ringde två samtal till Ticnet. Det första varade i 49 minuter och 14 sekunder, det andra i 40 minuter och 35 sekunder. Totalkostnad: 64 kr. Det är diskriminering.
Men som om detta inte vore nog: Den billigaste platsen för människor utan rullstol/rörelsehinder kostar 415 kr. Den billigaste platsen för människor med rullstol/rörelsehinder kostar 1 340 kr. Ja, du läste rätt! Svenska Ishockeyförbundet, som satt biljettpriserna, menar alltså på fullaste allvar att människor med rörelsehinder/rullstol ska betala 925 kr mer än människor utan rörelsehinder/rullstol! Men Svenska ishockeyförbundet kanske tycker att enbart människor med rörelsehinder/rullstol som har feta bankkonton ska få titta på VM live? Tillsammans med kostnaden för telefonsamtalen kostar alltså biljetten 1404 kronor, 989 kronor mer än för personer som inte använder rullstol. Att detta också är diskriminering behöver väl knappast sägas?
Ticnet var dock ivriga att påpeka att de 1 340 kr var inklusive en ledsagare. Jag påpekade det orimliga i att se det som ”inklusive”, då det inte har någonting med biljettpriset att göra överhuvudtaget.
Varför människor med funktionsnedsättningar som inte använder rullstol men av andra anledningar behöver platser som fungerar för dem inte kan köpa det visste inte Ticnet. Varför ledsagare, kontaktpersoner eller assistenter till människor med funktionsnedsättningar som inte använder rullstol inte får komma in gratis kunde inte Ticnet heller svara på. Några exempel är människor med synnedsättningar, hörselnedsättningar, rörelsehinder utan rullstol, kognitiva funktionsnedsättningar och psykiska funktionsnedsättningar.
Varför jag, som har en fullt fungerande överkropp och använder en liten smidig rullstol, överhuvudtaget förväntas ha en ledsagare med mig luktar 1800-talstänk. Men det kanske är en ”vänlig gest” av Svenska Ishockeyförbundet mot de ”fina, fina stackars grönsakerna” för att Globen är otillgängligt? För mig är det nämligen uppenbart att hur Globen är byggd i sig är diskriminerande på grund av att arenan är otillgänglig. Jag har varit på en enda ishockeymatch i vuxen ålder, trots att jag kommer från ”Foppaland”, dvs Örnsköldsvik. Jag såg 17 februari 2011 Detroit Red Wings slå Tampa Bay Lightning i Tampa Bay Times Forum, Tampa, Florida, USA. Det var en mäktig upplevelse! En fullsatt arena fick se en hockeymatch som till och med fick mig, som är ganska ointresserad av att titta på sport, att tycka att det var något jag ville göra igen. Lika mäktigt var det att åter komma till USA och märka skillnaden i synsätt och tillgänglighet jämfört med Sverige. Jag och min kompis, som också använder rullstol, köpte fyra biljetter ”på chans” av en andrahandsförsäljare efter att ha pratat med arenans kundservice. Biljetterna var inte specificerade som rullstolsplatser. Trots det gick det hur bra som helst att sitta nedanför själva platserna, i samma sektion. 13 av sektionerna i arenan har sittplatser speciellt avsedda för människor som använder rullstol, fler sektioner är möjliga att nå med rullstol men då får man sitta i vanligt säte. Det finns sektioner för alla plånböcker och önskade betraktningsvinklar.
Att det ser ut så beror på den amerikanska federala lagstiftningen Americans with Disabilities Act som kom 1990. Ja, du läste rätt även här – Sverige är 22 år efter USA! I Sverige har funktionshinder- och Independent Living-rörelsen i över två decennium stångat sig blodig för att få politiker att lyssna. Utredning efter utredning efter utredning har alla visat samma sak: Vi bör genast göra otillgänglighet till diskriminering även i juridisk mening! (Att det är det i allmän mening är odiskutabelt.) Så sent som igår tillkännagav Folkpartiet att otillgänglighet måste klassas som diskriminering i en utredning.
Folkpartiet föreslår bland annat:
”- Att bristande tillgänglighet ska anses vara diskriminering och att individer
därmed får möjlighet att driva enskilda fall i domstol.
– Den som inte vidtar skäliga åtgärder för tillgänglighet ska kunna dömas att
betala diskrimineringsersättning.”
Regeringen tiger dock still i frågan.
Jag var 2001/2002 utbytesstudent från Uppsala universitet vid San Diego State University, Kalifornien. Det var 11 år efter Americans with Disabilities Act:s tillkomst. Redan då hade lagstiftningen medfört enorma skillnader. Det var första gången jag åkte buss kollektivt för att alla bussar har liftar. Det var första gången jag valde restaurang utifrån vad jag ville äta, inte utifrån om jag kom in eller inte. Det var första gången jag kom in, fram och runt utan problem på ett universitet.
Ett färdigt lagförslag finns genom utredningen Bortom fagert tal – om bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund. Idag fredagen 11 maj 2012 har vi väntat i 539 dar på att regeringen och riksdagen ska ta sitt ansvar.
Den 26 maj 2012 demonstrerar vi för tionde året i rad i Marschen för tillgänglighet för att otillgänglighet ska klassas som diskriminering även i Sverige. Vi behöver inte fler vackra ord och tomma politikerlöften, vi behöver lagstifning!
Jag köpte biljetten ändå och det ska bli roligt att få se matchen ikväll.
En anmälan till Diskrimineringsombudsmannen gentemot Ticnet och Svenska Ishockeyförbundet kommer att inlämnas under de närmaste dagarna. Jag kommer att uppmana samtliga andra besökare i rullstol att göra samma sak.
Pingback: Krönika: Sänkt biljettpris på HockeyVM – men inte om du sitter i rullstol | Ajour
Pingback: Gästbloggar på Ajour.se om en angelägen fråga | Erkstam.se
Tack för ert stöd! Mycket bra skrivet av er. Vi kan inte längre acceptera den här skiten i Sverige!
När var i New York, fick man på Broadwaymusikaler som rullstolsanvändare automatiskt samma pris för rullstolsplatsen som priset för den för tillfället billigaste vanliga platsen. Dessutom var ofta rullstolsplatserna väldigt bra placerade.
Det är så tråkigt, ska själv på konsert i Berwaldhallen och får inte sitta vid mitt sällskap.
Ring media! Folk måste få veta hur otillgänglighetens apartheid ser ut i Sverige 2012.
Pingback: TIPS: Hockey-VM i rullstol? Ja, om du betalar 989 kronor mer | Diskuteramera.se
Verkligen hutlöst! Varför göra biljett till ledsagare obligatoriskt!? Vad hände med valfriheten? Och vad är det som gör att rullstolsplats måste vara en ”specialbiljett” öht? De är väl biljetter i systemet som vilka andra, med avseende på antal och tillgänglighet för köp? Har man ett sådant funktionshinder att det krävs extra planering så ringer man nog självmant till biljettbokningen, men en ”vanlig” anpassad plats är väl inte konstigare än en vanlig biljett? Nej, ännu en anledning att avsky Ticnet.
Sen måste jag, som småföretagare med bekanta i USA, iofs medge att Disabilities Act har en baksida som gör mig lite kluven. Lagen medger väldigt få undantag och många små företag har fått lägga ner för att de helt enkelt inte har råd att bekosta anpassningar, inte har möjlighet att anlägga handikapparkeringsplats i anslutning till lokalerna, eller att det inte finns utrymme i lokalerna att bygga rullstolsanpassad toalett t.ex. Det räcker med att en person stämmer företaget så går de omkull pga kostnaderna.
Så, som anhörig till en person som ofta använder rullstol så tycker jag absolut att tillgänglighet är viktigt . Som småföretagare är jag dock orolig för hur en lag skulle slå mot små verksamheter. Det är svårt att göra lagar flexibla, utan att de blir tandlösa. =/ Knepigt. Men helt klart ligger Sverige efter när det gäller tillgänglighet. Detta att vi inte spontant kan göra saker utan alltid måste planera i förväg, ringa, kolla upp, boka, höra efter eller till och med åka ut i förväg och kolla hur det ser ut, för att veta att vi kommer fram med rullstolen… fy fan alltså.
Hej Skipp!
Mycket bra skrivet av dig. Tack för stödet!
Jag tycker dock inte att hela sanningen kommer fram om småföretagen, både i USA och i Sverige. Jag förstår din oro, men delar den inte.
Under det första året när Americans with Disabilities Act (ADA) infördes 1990 kunde ALLA företag, oavsett storlek, göra avdrag för kostnader de hade för att tillgängliggöra sin verksamhet, och därmed sluta diskriminera människor med funktionsnedsättningar, med 35 000 dollar. Efter 31 december 1990 gäller 15 000 dollar, där nivån ligger idag. Varje år får alltså företag i USA göra avdrag med 15 000 dollar! Ytterligare rejäla skattemässiga fördelar finns för verksamheter som omsätter mindre än 1 miljon dollar eller har färre än 30 anställda. Läs gärna mer här: http://www.ada.gov/archive/taxpack.htm
Jag tror alltså att det är något av en myt att att tillgängliggöra skulle innebära att småföretag fått slå igen. Men du får gärna berätta om ngt fall du känner till.
När det gäller den – ursäkta uttrycket men det stämmer – patetiska lagstiftningen i Sverige som finns redan nu sker alltid en skälighetsbedömning. Det görs naturligtvis också i USA eller andra länder som redan gjort detta till diskriminering: Australien, Storbritannien, Hong Kong, Sydafrika, Frankrike och Norge, exempelvis. Det kommer så klart att finnas i en framtida fulltäckande diskrimineringslagstiftning även i Sverige.
I Sverige är denna skälighetsbedömning dock i dagsläget för mjäkig. Landets 290 kommunala byggnadsnämnder kan tolka plan- och bygglagen och dess föreskrifter BFS 2011:13 HIN 2 lite hur som helst. Vad som är ett så kallat ”enkelt avhjälpt hinder” i en kommun är inte det i en annan. Endast en kommun har, såvitt jag vet, någonsin fört ett mål gentemot en fastighetsägare som vägrar följa lagstiftningen: Lunds stadsbyggnadskontor. Resten av de kommunala byggnadsnämnder/byggnadskontoren består tyvärr, tycks det mig, av visserligen välmenande mesar, men ändock mesar. De har oftast ingen egen funktionsnedsättning och fattar inte vad det innebär för en människa att bli utestängd från allt. Detta trots att BFS 2011:13 HIN 2 är övertydlig om vad som ska åtgärdas.
Det ”bästa” av allt med svensk lagstiftning är att rent juridiskt är inte personer med funktionsnedsättning ”parter i målet”, dvs vi har ingen möjlighet att överklaga ärenden. De kommer ändå aldrig att prövas av förvaltningsdomstolen utan genast avslås.
Jag förstår din farhåga, men jag håller alltså inte med dig om att den risken finns. Risken är däremot överhängande för att lagstiftningen, som du säger, blir tandlös och därmed obrukbar.
Grejen är ju också att när man sätter ett pris på att inte diskriminera människor, då har man gått långt. För kanske vore det ändå bäst om kvinnor inte fick rösta? Det kostar ju så mycket att bygga vattenklosetter istället för pissoarrännor. Kvinnor kan väl hålla sig hemma egentligen? ;)
Hej i Göteborg går assistent eller anhörig gratis .Gäller sport samt teater o.s.v även Liseberg . Det finns dom som inte gillar detta inom rörelsen men jag tycker det är bra ut säkerhetssynpunkt och att de medföljande har kunskap om den funktionshindrades behov.vid t.e.x toalettbesök och en trygghet genom att medföljaren ej är okänd
Samma sak gäller biografer, teatrar etc. Platserna är ofta rätt värdelösa också. Tröttsamt!
USA… tänk så smidigt det var. Platser överallt på den stora basebolls-arenan. Bion, bara att sätta sig på den BRA stora platsen för rullstolar.