I flera inlägg har vi kommenterat den ödesdigra dom som Regeringsrätten fattade i juni 2009. Domen som fastställer att det inte längre räcker med grundläggande behov för att få rätt till personlig assistans utan att dessa dessutom måste vara särskilt integritetskänsliga. Vad som menas med detta överlämnas till läsaren, eller snarare till Försäkringskassans och kommunens handläggare samt domstolarna att bedöma.
Vi har ropat och ropat och försökt få upp era öron och ögon för vad som är på väg att hända, vad denna dom får för konsekvenser. Men ni har med hänvisning till det tillkännagivande ni gjorde i maj valt att ännu inte göra något. Ni har hänvisat till det uppdrag ni har gett till Försäkringskassan, att de i juni 2011 ska redovisa till er hur likheten i bedömningar både vad det gäller grundläggande och övriga behov ser ut. Nu ropar vi igen och säger att DET RÄCKER INTE! Konsekvenserna av Regeringsrättens dom blir varje dag allt tydligare och vi är, ärligt och bokstavligt talat, livrädda.
Häromveckan läste jag två domar från två olika Kammarrätter, Jönköping och Stockholm. Båda domarna handlade om kvinnor som hade sökt ersättning från kommunen för personlig assistans. Båda kvinnorna hade klart uttalade grundläggande behov. Ingen av dem beviljades assistans. Inte ens kommunal assistans där det inte finns något krav på att de grundläggande behoven ska ha en viss tidsmässig omfattning. Istället hänvisades de till kommunal hemtjänst. Regeringsrättens dom ger alltså ringar på vattnet inte bara i Försäkringskassans handläggning.
Den ena av kvinnorna i domarna ovan kan, med mycket stor möda, själv sätta på sig mysbyxor. Inte för att hon vill ha det på sig men hon KAN sätta på sig det själv. Det tar ungefär en timme. Men hon kan inte sätta på sig vanliga jeans, som hon vill ha, BH och skjorta. Den andra kvinnan kan inte klara att torka sig efter ett toalettbesök eller gå och duscha själv men inte ens det gav henne nu rätt till assistans. Vad GER då rätt till assistans? Och var finns rättssäkerheten för den enskilde när vi som intresseorganisation med en rättighetslag i ryggen inte längre kan ge klara och entydiga besked till människor som vänder sig till oss för att få klarhet?
Inte heller när man har ett mycket omfattande behov av assistans är det säkert att man får behålla den i den omfattning man behöver.
En person som varit beviljad personlig assistans dygnet runt fick nyligen ett förslag till beslut om sänkt antal timmar. Försäkringskassan vill dra ner 40 timmar i veckan. Problemet är att den här personens funktionsnedsättning är så omfattande att hon helt enkelt måste ha någon närvarande hela tiden för att kunna utföra sådant som många av oss andra, utan omfattande assistansbehov, enkelt utför utan att vi ens reflekterar över det.
Även i Aftonbladet kan vi läsa om hårdare bedömningar och läkare som inte längre vill medverka i förnedringen.
Nej du, käre politiker som läser denna blogg och som jag riktar mig till. I Socialutskottets tillkännagivande sa ni att ni inte ville att frågan om behovsbedömning skulle föregripas. Ni ville avvakta vad Försäkringskassan kom fram till i sin rapport juni 2011. Jag hoppas att ni med ovanstående exempel, som vi tyvärr kan ge ännu fler av, förstår att ni helt enkelt MÅSTE föregripa denna rapport och göra det som måste göras.
IfAs medlem Anne-Li Eriksson och hennes make Roger mailade till våra olika riksdagspartier därför att de var oroliga för Anne-Lis assistanssituation. Anne-Li riskerar att mista nästan 40 timmar i veckan efter en omprövning. Två av riksdagspartierna, S och Mp har svarat. Anne-Li och Rogers fråga och de två partiernas svar kan du läsa nedan.
Hej!
Jag har en fråga till partiledningen inför kommande val. Denna fråga betyder väldigt mycket för mig och min fru och Ert svar kommer att vara viktigt för oss och styra hur vi kommer att rösta. Jag har en förhoppning att Ni står på de svagas sida, men skulle gärna vilja få ett klart besked.
Frågan som vi har, har uppkommit av Försäkringskassans hårdare bedömning sedan 2007 av rätten till personlig assistans. Denna hårdare bedömning som de säger kommer från Regeringsrättens tolkningar av lagen, har slagit hårt mot de assistansberättigade. Vad jag förstår så har inte lagen ändrats, utan endast tolkning av lagen, då det gäller beräkning av antal timmar. Min fru har haft personlig assistans sedan 2005 p.g.a. en patientskada och fram till nu är hon beviljad 16 timmar assistans per dygn plus 8 timmar jour på natten. Nu har en nyutbildad handläggare från FK kommit fram till att min fru ska få sänkt antal timmar med 36 timmar/vecka. Vi är medlemmar i IfA, Intressegruppen för Assistansberättigade och därifrån får vi höra att neddragningar av antal timmar sker över hela landet och att många som tidigare haft personlig assistans nu blir helt utan. I Text-TV igår stod det att enligt statistik från Försäkringskassan för det första halvåret 2010 var det 143 personer som tidigare haft assistans och nu blev helt utan.
Vår fråga är således: Om Ni kommer till makten, kommer Ni att göra något åt Försäkringskassans framfart med nedskärning av personlig assistans? Vad kan Ni göra och hur tänker Ni göra?
Då det gäller vårt fall, så kommer neddragningen att innebära att vi måste avskeda en kvinnlig assistent som min fru tycker väldigt mycket om och som har betytt mycket för min fru då det gäller att kunna leva som vanligt trots rörelsehindret. Istället kommer jag att få en hög belastning och bli låst vid hemmet ännu mer. Sedan tidigare jobbar jag som personlig assistent till min fru på heltid och efter FKs neddragning kommer jag i praktiken att vara assistent 76 timmar/vecka plus jour 6 nätter per vecka, men vara avlönad för 40 timmar. Dessutom innebär det att vi inte kan åka till vår sommarstuga och min fru inte kan fortsätta med träning i varmvattenbassäng, p.g.a. att det krävs två assistenter vid dessa moment och med denna neddragning försvinner denna möjlighet. Tidigare har jag alltid fått hjälp av en annan assistent vid dessa moment.
Vore tacksam för svar före valet och helst från någon i partiledningen.
Med vänlig hälsning
Anne-Li & Roger Eriksson
Kornvägen 42, 892 33 DOMSJÖ
Hej Roger,
Tack för ditt mejl.
Lagen om stöd och service (LSS) har inneburit en enorm förbättring av levnadsvillkoren för många funktionshindrade. LSS-verksamheten har expanderat år för år, det gäller både antalet personer som får del av LSS-insatser och antalet timmar per person. Vi socialdemokrater slår vakt om LSS. En parlamentarisk kommitté har under åren 2004-2008 sett över hela LSS-lagstiftningen. Utredningen föreslår bland annat att staten övertar kostnadsansvaret för personlig assistans och att prövningen av assistansbehovet blir enhetligt i hela landet. Det är av stor vikt att alla berörda ges möjlighet att yttra sig över kommitténs förslag innan beslut om förändringar i LSS-systemet genomförs.
LSS berör folks vardag och därför måste genomförandeprocessen av eventuella förslag från regeringen ske med yttersta noggrannhet och tillräcklig förberedelsetid.
Vänliga hälsningar
Karin Berg
Brevsvar, Socialdemokraterna
Hej,
svaret på din fråga är: ja, jag anser att det behövs en lagändring för att tydliggöra att Försäkringskassans nya tolkning av assistansrätten inte är i överensstämmelse med vad som är rimligt.
Jag är själv uppväxt med en rullstolsburen mor som behövt hjälp av assistans och inser hur orimligt och kränkande de här bedömninganra blivit.
Tack för att ni kämpar,
Gustav Fridolin, Miljöpartiet
Bra text. Jag tillhör de som ligger under 20 timmar. Det är inte tillräckligt nära att assistera mig när jag är avklädd… *suck*
Bravo, Anna! Är det inte tid för massiva demonstrationer vid Rosenbad? Vad är det som händer i världen? Respekten för andras liv har starkt förändrats även i länder som säges vara demokratier, som Sverige. Rädslan bland funktionsnedsatta ökar, precis som du skriver.