I huvudet på en minister

Jag ska införa Godtyckets välde
över den personliga assistansen.
Då kostnaderna för denna bara svällde
Och ökade till orimliga proportioner
Och försatte mig i obehagliga situationer
Ty hur kunde en sån liten grupp
kosta regeringen så förfärligt mycket?

Jag ska införa Godtyckets diktatur
och Jag vet precis hur.
Förvandla deras personliga assistenter
till mina specialagenter
med uppgift så delikat
att gemen man skulle bli
alldeles plakat
om de utsattes för en sådan kupp.
Fast de assistansberoende är ju inte som vi.

Jag ska införa Godtyckets styre
med sträng byråkratis syre.
Låta granska endast den assistansberättigade minoriteten
Dock inte den stora folkmajoriteten.
Denna minoritet ska granskas i allt vad de gör
– även om de ingen stör.
Gör med bistånd av sina personliga assistenter
dvs mina nya specialagenter.
Dessa för mycket kostar.
Pengar jag inte upp så lätt hostar.
Alldeles för stora summor
står det i mina kolummer.
Så åt fanders med deras integritet,
livssituation och personlighet.

Jag ska införa Godtyckets rike
så att de assistansberättigade
blir varandras like.
Och lever varandras liv
men absolut inte sitt eget liv.
Jag är ju utbildad sjuksköterska
– Inte någon korkad lycksökerska.
Mitt yrke är därför att på bästa sätt sköta
Sjuka och äldre, ja även assistansberoende.
Behandla, vårda och bemöta
sköta som en värdefull sak
att visa upp i mitt rikes finaste gemak.
Sköta alla som inte kan leva som andra
utan så mycket av vårt gemensamma stöd
så att det på vanliga människor går nöd

Jag ska införa Godtyckets stat.
Jag som är kristdemokrat.
Anser ju att det är familjen – släkten –
som ska hjälpa sina svaga.
Då kan ingen på mig klaga.
Och den stora skatteintäkten
Skulle gå till den närande sekten
Och till de troende.
Ej till de assistansberoende.
Ty här ska bockas och bugas
Assistansberättigade måste låta sig trugas
om de medel från staten ska ha
och inte bara för sig ta.

Jag ska införa Godtyckets samhälle
så att deras personliga assistenter
dvs mina nya specialagenter
måste se till att assistansen används rätt
– enligt samhällets normer rätt och slätt.
Måste till arbetsgivaren rapportera
vad som på jobbet händer och sker
– när de assistansberättigade om för mycket ber.
Så ska arbetsgivarna sedan dokumentera
allt som berörda myndigheter
behöver veta om assistansberoendes liv
Och mycket mer därtill –
Så att jag allt får veta.
Ja, inget får gå till spill.
Om de assistansberättigades tillvaro,
deras politiska åskådningar och deras tro
och deras önskningar heta.
Men om pengarna får det ej bli kiv
och jag kan alltid ta assistanstens penningöverskott
till mina och regeringens festligheter.
Det är ju inget kriminaliserat brott.

Jag ska införa Godtyckets land.
Ett land omgivet av lagars hav.
Oberäkneliga iskalla hav
för den som i detta bergiga land
har alltför stora och höga krav.
Ja, som nu de assistansberättigade,
de assistansberoende.
Allt som de sagt i förtroende
till sina personliga assistenter
dvs. mina nya specialagenter
ska införas i en genomförandeplan.
En genomgripande livsplan
En genomträngande livsplan.
Åskådliggjord för alla och en var
som vill veta vart alla pengar vägen tar.
Och om man detta vägrar
blir pengar till assistans
bara till en syn som långt bort hägrar.
Då dras pengarna helt enkelt in.
Då blir det ju heller inget svinn.

Jag som ansvarig minister
i Godtyckets välde, diktatur, styre
stat, rike, stat, samhälle och land
har tagit till min uppgift att
via lagstiftningens väg –
– inte så dumt, säg –
besluta och bestämma
att de flesta sin assistans mister –
Och får gå med insamlingens hatt
och tigga med bruten stämma.

Jag ska införa Godtyckets tyranni.
Det allmännas tyranni
Okunnighetens tyranni
Snålhetens tyranni.
Det måste så bli.
Åtgärder mot fusk och bedrägeri.
Så assistansen kan göra sorti.

 

 

 

En reaktion på “I huvudet på en minister

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *