När snön får SJ-avgångar att ställas in blir det folkuppror och krav på styrelsens avgång. När askmoln sätter flygtrafiken ur spel fylls nyhetsmedierna av långa och många inslag om katastrof. För människor med funktionsnedsättning är det ingen skillnad mot en vanlig vardag.
Vi är hundratusentals här i landet som kan berätta om situation efter situation där otillgänglighet diskriminerar oss, där otillgänglighet utestänger oss från att delta i och ta del av samhället. Vi tvingas fråga var vi är när vi åker buss, vi får inte del av dåligt byggda hemsidor med viktig samhällsinformation. Vi får, som sagt, inte åka med eller ens kliva av. Vi får inte besöka butiker. Vi får inte jobb, för att vi inte kan ta oss till eller in på arbetsplatsen. Vi tvingas förlita oss på människors välvilja och hjälpsamhet i situationer där vi skulle klara oss själva om tillgänglighet rådde. Vi blir särbehandlade av människor, när felet sitter i otillgängligheten.
År 2011 är det en skandal att Sverige fortfarande inte gjort något åt situationen mer än att babbla om det.
Tillgänglighetsfrågan har utretts i flera årtionden utan att nästan något av vikt har skett.
Senast 2009, när det var meningen att otillgänglighet skulle bli klassat som ett diskrimineringsbrott i den nya diskrimineringslagen, plockades bara just den delen av lagförslaget bort i sista stund. För att, gissa vad, utredas vidare.
Förra året blev utredningen klar.
Utredningen slår fast att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning är diskriminering. Utredningen vill att den som inte åtgärdar otillgängligheten ska betala skadestånd. Hans Ytterberg, mannen bakom utredningen ”Bortom fagert tal – om bristande tillgänglighet som diskriminering”, lutar sig mot både FN-konvention och andra internationella instrument till skydd för mänskliga rättigheter.
Vi vill inte vänta ännu fler år av utredningar och diskussioner. Vi förväntar oss att riksdag och regering nu slutligen följer flera andra nationers exempel. Sluta prata. Gå till handling. Först när otillgänglighet blir ett lagbrott med påföljder kan vi se början på vägen mot ett Sverige där människor får vara delaktiga och bidragande, oavsett om man har en funktionsnedsättning eller inte.
Idag, den 4 juni, genomförs 32 marscher på olika orter i Sverige med ett enda krav: gör otillgänglighet till ett diskrimineringsbrott mot personer med funktionsnedsättning.
Större tillgänglighet är nödvändigt för många, men bra för alla. Släpp in oss i samhället, på lika villkor. Nu!
Pingback: Ett fel har smugit sig in « FullDelaktighet.Nu!
Tyvärr så blir det alltid dåligt deltagande på sådana här aktiviteter det är därför det är så svårt att få gehör för vååra problem i samhället
Jag har sagt det förut och jag säger det igen att vi måste bli betydligt tufffare i vår framtonin ivåra viktiga intressepolitiska frågorn
Vi måste se hur andra intresseorganisationer arbetar med sina frågor och hur det kommer sig att dom lyckas få ut sitt budskap och även få igenom sina krav
BRA! Vi var ca 70 i Helsingborg. Varför kommer inte fler? Varför är det så svårt att få med funkisföreningarna? Måste det vara kaffe och bullar för att folk ska ställa upp i kampen för allas bästa?