Idag beslutar regeringen att tillsätta ännu en utredning av assistansreformen. Vi assistansberättigade har mottagit utredningsdirektiven med förvåning och djupaste oro!
Vi i IfA har sedan bedrägerierna i Halland blev kända understrukit vårt stöd till bekämpandet av oseriösa assistansanordnares organiserade brottslighet. Där gäller det att slå mot de skyldiga och inte skada reformen.
Men enmansutredarens direktiv att ge förslag som ”kommer till rätta med kostnadsutvecklingen” är i all sin hotfulla otydlighet en signal som återigen väcker assistansberättigades stora ångest. Assistansreformen är kostnadseffektiv, kostnadsutvecklingen är i allt väsentligt ett uttryck för att reformen lyckats – vi har sluppit ut från institutionerna och lever som andra. Men regeringen vill skära i den personliga assistansen. Är det mitt liv som ska slås i spillror? Den frågan ställer sig assistansberättigade i dag.
I utredarens uppdrag ingår att utreda hur stor del av den totala kostnadsökningen inom den statliga assistansersättningen som utgörs av det man kallar ”fusk, oegentligheter och överutnyttjande”. Utredaren ska enligt direktivet presentera förslag i syfte att säkerställa assistansreformens långsiktiga hållbarhet samtidigt som den enskildes rättigheter enligt lagen värnas.
Det som förvånar oss är att regeringen med det här beslutet kör över sina egna initiativ att komma tillrätta med eventuella problem i reformen. Inte mindre än tre olika arbeten pågår i skrivande stund.
Från och med den första januari i år måste privata anordnare av personlig assistans söka tillstånd för att få bedriva sin verksamhet. De omfattas också av Socialstyrelsens tillsynsansvar. Ändringen genomfördes efter förslag från LSS-kommittén, den stora parlamentariska kommitté som avslutade sitt uppdrag att se över assistansreformen hösten 2008.
I november 2010 fick Statskontoret i uppdrag av regeringen att kartlägga samt analysera kontrollen av användningen av assistansersättning och lämna förslag som syftar till att stärka säkerheten i utbetalningarna av den. Uppdraget ska redovisas till regeringen den sista juni i år.
Försäkringskassan och Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att utforma ett behovsbedömningsinstrument för att på ett mer rättssäkert sätt göra bedömningar av assistansberättigades behov. Arbetet är ännu inte redovisat för regeringen.
Det är svårt att föreställa sig att regeringen verkligen tror att de bedrägerier inom assistansreformen som förekommit har en så stor inverkan på kostnaderna att det motiverar talet om att ”komma till rätta med kostnadsutvecklingen”? Vi vill inte på något sätt förminska allvaret av felaktigt användande av assistansersättningen – tvärtom. Ingen är mer mån om reformen än vi är som är beroende av den för att kunna leva som andra.
Återigen; det som väcker vår oro är regeringens tal om att komma till rätta med kostnadsutvecklingen. Det är det verkligt stora bekymret.
Hoppas jag inte är utanför ämnet nu. men allt som hänt den senaste tiden med fusk och all kontroll man ska ha så tänker jag:
intentionen med hela ass reformen är att jag /vi ska leva som andra. för mig är att leva som andra att leva mitt liv, att utgå från mig. jag passar inte in i en mall vare sig som fuskare eller att leva som andra. jag vill leva som jag vill. jag respekterar att följa arbets marknadens lagar som avtal och sånt det tror jag är nödvändigt. men jag vill vara jag och ingen annan.jag är ingen konstig individ.. jag är bara jag
Det är klart att assistansen kostar pengar.
Frågan är om alternativet är mindre kostsamt.
Assistansen ger arbetstillfällen och innebär att funktionshindrade kan leva som andra och delta i samhället.
Assistansen är samhällsekonomisklönsam det finns flera utredmingar som visar på dettta det här är av mera idiologiska själ som man vill dra ner på assistansverksamheten
Här kommer en länk direkt till Maria Larsson
http://www.regeringen.se/pub/road/Classic/article/117/jsp/Render.jsp?a=152947&m=popup&l=sv
”Förvåning, oro, ångest” – varför inte redovisa dessa reaktioner och känslor direkt till minister Maria Larsson! ? Det är enkelt att gå in på Socialdepartementets hemsida och skicka e-post direkt till ministern. Vi måste höja våra röster! Din lokaltidning är säkert också intresserad av synpunkter.
Som vanligt så ska vi utsättas för en massa mistroende och ifrågasättas i vanlig ordning vår hela existens
Alla former av fusk ska givetvis förhindras men för den skull ska man som assistansbehövande inte känna av helt orimliga nedskärmingar av assistansen
I dagsläget så vill man bara försvåra våra liv så mycket som möjligt om man bara kunde så ville man helst låsa in oss på instituioner igen
Vi har inget som helst värde i våra makthavares värld vi är bara en stor massasom kostar samhället stora summor enligt deras synsätt
Man säger att kostnaderna har rusat i höjden men dom har bara ökat med 3 gånger under en 18 års period
Det finns andra verksamhheter som har ökat betydligt mycket mera som man inte ifrågasätter på nogot vis och låter fortsätta att öka
Vi lever tyvärr i en värld där man inte längre har något som kallas solidaritet och empati alla ska bara förverkliga sig själva och se till att man får så mycket som möjligt självi sin egen plånbok
Det mest konstiga är att det saknas fullständigt intresse för dessa saker inom handikapprörelsen man ser ingen som helst debatt omkring deta som verkligen berör våra liv och man kan bara fundera över varför det är så tyst om detta
Det vore önskvärt med lite mera utåtriktade aktioner så att frågan kommer upp ordentligt på dagordmingen
Det räcker inte med att vissa förbundstyrelseledamöter gör en del uppvaktningar vi måste helttenkelt se till att få en levande dabatt i medlemsleden för annars så sitter vi ppåintstituioner inom en mycket snar framtid och det tror jag ingen har lust med
Tyckte att följande ledare i SvD beskrev det hela på ett bra sätt.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/utmarkt-att-assistansfusket-utreds_6038219.svd
Särskilt slutklämmen gillar jag.
”Att inte låta viktiga trygghetssystem som dessa förfalla i något som ”alla vet” fungerar illa är A och O för att värna och upprätthålla det som vi brukar kalla ”välfärdens kärna”.
Till den hör definitivt de funktionshindrades assistans.”
Även om jag tycker sista meningen bör ha hängt ihop med stycket ovanför. Och att ”de funktionshindrades” skapar onödiga ”vi och dom” associationer. För det är väl mänskligt med funktionsförmåga, eller?