Facebooksida Mot ”Mot alla odds”

Heja SVT! Tänkte jag efter mitt förra inlägg 5 januari 2011. För plötsligt efterlyste Bolibompa en programledare med funktionsnedsättning. Nu händer det. Nu får vi vara med som vem som helst. Sedan kom pressmeddelandet om ”Mot alla odds”. En ny realityshow där tio deltagare med funktionsnedsättning ska ta sig genom Afrikas farliga marker.

”Tänk dig att du befinner dig mitt i Afrika, och att du sedan ska ta dig 150 mil genom djungel, öken och snårig savann med mängder av vilda djur. Tänk dig nu att du dessutom är funktionshindrad och helt beroende av övriga gruppen för att kunna ta dig till slutmålet…

Tv-tittarna kommer att lära känna människorna bakom olika funktionshinder, och följa dem på deras resa genom Afrika. Utmaningen för dem blir att testa sina egna begränsningar och att samtidigt samarbeta med övriga deltagare och deras olika funktionshinder. De får lära sig att utnyttja varandras styrkor och samtidigt bemästra svagheterna. Målet är att genomföra expeditionen och bevisa att det är möjligt att övervinna sina egna hinder och begränsningar.”

Yes, nu får vi synas ännu mer var min första reaktion. Sedan tänkte jag om. För på vilket sätt får vi egentligen ta plats? Som offret eller hjälten? Ja, i alla fall inte som vem som helst. Dessutom buntas man som funktionsnedsatt ihop till en för tittarna homogen grupp. Därutöver känns det som om man per automatik ser funktionsnedsättningen som ett hinder och att det är något man ska övervinna. Jag ringer upp Christian Wikander, chef för drama och nöje på SVT.

– Det är människan bakom som är intressant och inte funktionsnedsättningen i sig, säger han. Alla människor har hinder och programmet handlar om att övervinna dem.

– Varför har man då enbart deltagare med funktionsnedsättning, undrar jag.

– Så är programformatet, förklarar Christian och hänvisar till förlagan Beyond Boundaries som blivit en stor succé i Storbritannien.

Sveriges Television har köpt in ett koncept och då uppenbarligen inte tänkt särskilt långt. Tydligt är också att man missat eller ignorerat debatten som förts mot programmet i Storbritannien där många kategoriserar programmet som freakshow, där icke funktionsnedsatta tittare får förundras över vad ”krymplingarna” klarar av. Effektsökeri? För mig känns det solklart att man i det här fallet utnyttjar funktionsnedsättningen för att skapa tittarsiffror.

Många tycker att jag borde vänta med mina känsloyttringar tills programmet börjar sändas i höst. Att helt enkelt ge showen en chans. Men efter att ha tagit del av klipp från Beyond Boundaries, kan jag faktiskt inte förbli passiv och tyst.

Jag vill verkligen inte se den här typen av program sändas i Sverige. Jag vill inte att Public Service ska spä på fördomarna om personer med funktionsnedsättning. Plocka istället in deltagare med funktionsnedsättning i övriga realityshows och fortsätt på Bolibompas mångfaldslinje.

För att visa mitt misstycke har jag nu startat facebooksidan Mot ”mot alla odds” där jag uppmanar Sveriges Television att stoppa programmet eller att göra om formatet. Håller du med mig, gå med i facebooksidan du med.

Detta inlägg postades i Okategoriserade den av .

Om Författaren

Anna Bergholtz arbetar som journalist, föreläsare och moderator. Hon kämpar för att förändra media, så att "funkisar" ska synas och finnas där precis som alla andra. För många är Anna känd som Sveriges första blinda filmrecensent och som "Blindchick" efter medverkan i P3:s program. Med två utgivna barnböcker, Trubbel och Fina fisken kan hon även titulera sig författare.

3 reaktion på “Facebooksida Mot ”Mot alla odds”

  1. Anna Bergholtz

    Kjell – intressant kommentar. Håller med dig om att det går att
    problematisera detta ytterligare. Det är en väldigt intressant diskusion hur
    vi på bästa sätt kan skildra personer med funktionsnedsättning. Jag tror
    också på att man ska ge ”cred” och inte alltid vara så snabb med att
    kritisera. Jag är jätteglad över Bolibompas initiativ, men blev väldigt
    besviken när jag fick höra om ”Mot alla odds”. jag har under 7 år som
    journalist arbetat för att vi ska se ett mångfald inom public service,
    deltagit på möten kring medias bild av funktionsnedsättning och vid
    flertalet tillfällen erbjudit min kunskap i frågan. Det känns inte som om
    att Svt lyssnati det här fallet. Jag vill därför sätta ner foten. Jag tycker
    jag försökt vara diplomatisk och förstående länge nog. Jag undrar dessutom
    hur reaktionerna varit om man gjort samma typ av program med en annan grupp
    som inriktning, exvis bögar eller blattar? Fortfarande kan det kännas som om
    att vi ska vara så tacksamma för att vi får vara med och synas
    överhuvudtaget så då ska vi inte ens säga något negativt om det. Med rädsla
    för att ingen ska våga göra något om och med personer med
    funktionsnedsättning. Blir inte det lite konstigt?
    Jag står alltså fortfarande vid mitt ord – stoppa programmet eller gör om
    det. Om Svt samarbetar med oss som har kunskap är jag säker på att vi kan nå
    fram till ett bra resultat, som känns schysst för oss alla.

    Sven – kan inte riktigt förstå din kommentar. Såklart tycker jag att vi ska
    vara delaktiga och finnas med. Men inte på vilket sätt som helst. Det är det
    jag tar upp i mitt inlägg. Det handlar definitivt inte om att utestänga utan
    tvärtom att öppna upp för deltagande i alla sammanhang, inte enbart ett
    renodlat funkissammanhang.
    Ska jag hårddra det hela låter det ju på dig som om att det då vore ok att
    fortfarande visa upp kortväxta (dvärgar, som man sa förr) på cirkus. För så
    länge vi får vara med och synas, så är det bra…

    Svara
  2. Kjell Stjernholm

    NRK har gjort ”Ingen grenser” efter vad jag kan förstå ett liknande koncept. ( ladda ner rubbet från http://blogg.nrk.no/ingengrenser/)

    Jag tycker det går att problematisera detta ännu fler varv. För mig är inte problemet att just det här programmet görs. Problem blir det om den sammanlagda porträtteringen i media blir enfaldig. Där har du med all förtjänst dokumenterat hur vi fortfarande sitter fast i ”offer”, med enda avvikelse ”hjälte som trots offerstatus gör det ena eller det andra”. (Har ni inte läst medimedier.se så gör det!)

    Men reality-tv exploaterar människor i alla grader av normativitet/icke-normativitet – vare sig det är Robinson-skvaller, nån kock som skriker sig hes på unga aspiranter eller hälsocoacher som visar fram ett berg med margarin av samma antal kilo som offret/hjälten har gått ner. Man skulle kunna resonera om jämlikhet och inklusion på alla plan, även när det gäller medias baksida.

    Vi får snart följa personer med utvecklingsstörning som praktiserar på hotell. Det är Clarion hotell, som enligt tv3s sida satsar på att ge personer med intellektuell funktionsnedsättning jobb. (http://www.tv3.se/varldens-basta-hotell/om-programmet/om-programmet) På hemsidan heter det ”I samma varma och positiva anda som ”I en annan del av Köping” och ”Elvis i glada Hudik” kommer nu ”Världens bästa hotell” på TV3”. Finns det problem med att en grupp personer utmålas som trivselknuttar 24 timmar om dygnet, fyllda av värme och genetiskt befriade från fördomar och taskig attityd? Ja, hävdar jag. Det är lika stereotypt som nåt annat, bara vänligare. Men lösningen är inte att stoppa ”Världens bästa hotell”, ”I en annan del av Köping” eller ”Mot alla odds”. Lösningen är inte att stoppa det ena eller det andra sättet att porträttera människor. Det leder dels till begränsningar i yttrandefriheten, dels till att de som skapar program hamnar i att om man har med människor med funktionsnedsättning så kan man bara hamna fel, oavsett hur politiskt korrekt man anstränger sig för att vara. Det är knappast vägen till ökad inklusion.

    Lösningen, tror jag, är att utveckla mångfalden i hur människor porträtteras. Inte att strypa det som görs, oavsett om det är halv eller heltaskigt. För det krävs en insikt från TV-ledningen. Om man analyserade det totala utbudet skulle man med lätthet komma fram till att man med sina egna tänk bara kommer fram till program och medverkan som fortfarande bekräftar stereotyper, gamla som nyskapande. Och genast jobba med att belöna programförslag som bryter stereotyper, anställa folk med egen erfarenhet av funktionsnedsättning i koncernen och börja mäta medvetenheten på sina redaktioner.

    Jag tror man når mångfald genom att belöna att man gör på fler sätt, inte genom att stoppa dåliga sätt. De ska helst självdö på grund av bristande efterfrågan – då har vi kommit nån vart.

    Så kritisera ”Mot alla odds” när vi ser vad det blir för nåt? Jajamen.
    Stoppa? Nej, jag tror det är kontraproduktivt.

    Svara
  3. Sven Aivert

    Att lägga upp en grupp som handlar om fuktionshinder och bemötande på facebok som utestänger många från att delta aktivt tycker jag att detta inte stämmer med fulldelaktighet som denna sida handlar om

    Att utestänga vissa visar inte precis på full delaktighet

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *