Nu är jag arg igen! Önskar ibland att jag bara kunde blunda, inte se, inte förstå, inte bry mig! Eller…?
Jag har varit på kurs. Med på kursen var en massa assistansverksamheter. Två av deltagarna som representerade två olika verksamheter parkerade med parkeringstillstånd för rörelsehindrad på hotellets parkeringsplats. Den ena av dem till och med på särskild ruta anpassad för personer i rullstol. Ingen av dem hade någon synlig funktionsnedsättning. Ok – de skulle ha kunnat ha en icke synlig dito. Men det tror inte jag.
Varför tror jag inte det?
Därför att de båda två kom från assistansverksamheter och representerade anhöriga till barn med funktionsnedsättning.
Vi måste lära varandra i våra egna led att respektera regelverket för hur och vem som får använda parkeringstillstånd för rörelsehindrad. Hur ska vi annars få en bred allmänhet att förstå varför inte även de kan ställa sig på en sådan plats när de ”bara ska snabbt ut och in i en butik”?
Personligen förstår jag inte hur någon kan rättfärdiga inför sig själv när man använder ett parkeringstillstånd som inte tillhör en? Hur någon därtill kan ta en särskilt anpassad parkeringsruta utan att skämmas ögonen ur sig – till och med vid ett tillfälle när det är troligt att det kommer andra som VERKLIGEN behöver platsen!? Om några år skulle det kunna vara just den här personens egen avkomma som på det här sättet nesligen luras på en fungerande parkeringsplats.
Samtidigt bedriver vi sedan flera år tillbaka ett intensivt arbete inom funktionshinderrörelsen för att få till en översyn av regelverket för parkeringstillstånd. På senare år har så många som behöver ett tillstånd förlorat det. Det har i huvudsak berört personer som inte kör själv och personer med stora funktionsnedsättningar i armar och händer. Men även andra, den som med uppbringande av sina allra sista krafter orkar släpa sig 101 meter har råkat ut för att mista sitt parkeringstillstånd.
Samtidigt ser jag det jag beskriver ovan. Dagen efter var jag och ytterligare åtta representanter från sex organisationer på Näringsdepartementet och träffade departementsföreträdare från både Närings- och Socialdepartementet, från Transportstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting. Vårt unisona krav är – gör en över syn av regelverket för parkeringstillstånd! Läs mera här.
Först vill jag klargöra att jag håller med i sak. Parkeringstillstånd måste respekteras. De som har tillgång till parkeringstillstånd måste använda dem som det är tänkt. Det är avgörande, både för att parkeringstillstånd skall skrivas ut till dem som behöver dem och för att människor utan parkeringstillstånd skall respektera de parkeringsplatser som är angivna för människor med funktionshinder.
Men det skrivna känns ändå inte helt ok. Jag vet inte om de nämnda människorna missbrukade sina parkeringstillstånd eller inte. Men problemet är att jag får intryck av författaren inte heller vet det. Att se något som gör en misstänksam, dra sina slutsatser och sprida dessa slutsatser utan att först fråga de inblandade hur det ligger till. Det påminner mig oroande mycket om vad som hände Anna Stenson när hon blev sedd då hon talade i mobiltelefon. Var är öppenheten om att det kan finnas omständigheter man inte till fullo känner till? Var är viljan att fråga, informera sig, ta reda på hur den andre ser på det?
Vi som har tillgång till parkeringstillstånd måste respektera dem om vi skall kunna kräva att andra ska visa förståelse och respekt. På samma sätt måste vi ha öppenheten att tänka att det kan finns omständigheter vi inte vet, modet att fråga om vi ser något som vi inte förstår och styrkan att ta den konflikt det kan innebära att möta något vi inte gillar. Vi måste vara beredda att själva leverera det vi kräver av andra. Det kanske är orättvist att det skall vara så. Men hur skulle det annars gå till?
Det är så typiskt detta beteende och alls inget ovanligt tyvärr
Och det måste alltid påpekas när det sker helst ska man gå på personen direkt
Fånig och gnällig artikel.
Vad är det för fånig och gnälligt med denna artikel?
För att tycka detta, har man ingen erfarenhet av funktionshinder, och har aldrig varit i närheten av att försöka få en parkeringsplats som funktionshindrad. Nej det är verkligen på tiden att vi som behöver parkeringstillstånd gör våra röster hörda, så att vi kan slippa läsa sådana här fåninga inlägg.
Jag håller med såväl Wenche som Maria. Hur tänker anhöriga, personliga assistenter eller andra som lånar brukarens bil? De borde skämmas!
Jag kan inte förstå hur anhörig eller på annat sätt närstående till en person som har parkeringstillstånd kan anse sig ha rätt att själv använda tillståndet!?
Det är för mig fullkomligt obegripligt att den som vet, eller i alla fall borde ve…ta, att avsaknaden av en bred och/eller näraliggande parkeringsplats ofta innebär att ärendet/mötet/besöket får ställas in, kan göra på detta sätt.
Dessutom vill jag mana till självrannsakan – vi som har parkeringstillstånd har ett ansvar att vara tydliga med vad som gäller om/när vi lånar ut vår bil!!!
Bra skrivet Wenche!