Idag är det mitt första möte i fullmäktige.
1880 förbjöds döva att använda teckenspråk. Vi skulle undervisas i orala metoden – vi skulle tala svenska. Först efter hundra år – år 1981 – blev teckenspråket officiellt dövas första språk. En historisk händelse.
I torsdag träffade jag kommunfullmäktiges ålderman, eller vad nu en mycket tidig ordförande kallas, samt kommunfullmäktiges nya ordförande, som är döv på ena örat, och kommunfullmäktiges sekreterare.
Dessa tre män hade förhalat och krånglat angående detta möte då sekreteraren inte förstod behovet av ett möte innan fullmäktige. Jag förklarade att det inte är så lätt att förklara detta med tolkar och placering över mail utan att det lättast förklaras på plats i salen. Efter mail från min partikollega Pontus Jansson gick de tre herrarna med på ett möte, men då fick jag boka tolk själv. Givetvis fick jag ingen tolk då framförhållningen inte var lång alls. Jag gick på mötet ändå, utan tolk, men med min partikollega Pontus Jansson.
På detta möte fick jag då diskutera tolkarnas placering osv och de kom då på att jag och tolkarna kunde få sitta i ett hörn utanför de övriga, men min plats skulle vara längst bort från scenen och talarstolarna. Märkligt nog har en kvinna i ett annat parti blivit placerad längst fram trots att hon inte hamnar i den ordningen och hon är hörselskadad. Likadant med en annan hörselskadad kvinna i ett annat parti.
Ja, det var det. Sen kom vi till den praktiska frågan med bärbar mikrofon till tolken som ska tolka vad jag säger i talarstolen.
Nej, men det kunde de inte gå med på. Du talar ju så bra?! Ja, alla döva kan tala. Det är väl inte mitt fel att jag talar bäst i Sverige, jag kan inte höra iallfall.
De tre herrarna hänvisade till ett fall som gått upp i domstol. En fullmäktigeledamot hade pratat turkiska i talarstolen, sitt modersmål. Domen sa att han inte fick tala sitt modersmål i talarstolen utan var tvungen att tala svenska. Detta menade de tre herrarna var det som gällde. I talarstolen får jag tala svenska inget annat.
Detta år 2010, det år då vi politiker lovade att Stockholm skulle vara Sveriges tillgängligaste stad.
Vad ska det bli nu? Alla döva som kan tala ska tvingas tala svenska igen?
Ska alla som är rullstolsburna och kan stå tvingas stå i talarstolen då?
Idag kl 15 gäller det. Välkomna att heja på!
Hälsar Anna och en chockad dövvärld.
Hur slutade det? Anna rapporterar den 1 december:
Nu ville jag ge en rapport till er alla hur det gått för mig som döv ledamot i fullmäktige på Lidingö.
Alla upprördes av det faktum att jag blivit tillsagd att tala och att jag inte fick valfrihet att teckna. Det var tidningar och radioreportrar och representanter för HRF som ringde, både till min kollega och tillika gruppledare Thomas Bengtsson och till kommunfullmäktiges sekreterare och kommunfullmäktiges ordförande.
Jag träffade också ordföranden av ren slump en gång till innan det var dags för första mötet igår och då försökte jag återigen förklara vilken enorm katastrof detta beslut skulle bli för alla teckenspråkiga och döva.
När väl mötet började och mina tre kollegor och jag och mina två tolkar och en reporter med filmkamera fanns på plats så var det iallafall en början.
Efter lite bollande hit och dit med mina kollegor (hörande kanske inte fullt ut förstår riktigt allvaret i denna fråga) så väckte jag istället en ordningsfråga där jag på teckenspråk bad herr ordförande att få använda dövas första språk, teckenspråk, i talarstolen. Tolken översatte tydligen till belåtenhet för ordförande svarade ”Ja, det går bra, om tolken kan översätta det du säger till svenska.”
Ett stort TACK! Både till de som hjälpt till att påverka i detta och till ordförande som tog detta kloka och modiga beslut.
Jag drar en lättnades suck!
Begun, the great internet eucaditon has.
Pingback: Ring Reinfeldt, och sörj inte – organisera er! « Ett hjärta RÖTT
Pingback: Moderat gör bort sig på Facebook « Röda Berget
Du får läsa mitt nya inlägg, det var jag som var med på tv.
Många döva kan faktiskt prata i telefon och många kan inte alls. Olika.
Hälsar Anna
Hej Anna, här kommer det kanske en idiotisk fråga. Men jag undrar bara om du kan kommunicera med andra via mobiltelefon?
Då jag själv har en döv bekant som har fått cochleaimplantat inopererat vet jag att det är fullt möjligt för en döv person att kommunicera med mobiltelefon. Men det kanske är andra som inte vet det? T.ex. ordförande i Lidingö fullmäktige.
Kommentar?
Grattis du kom in och det är otroligt viktigt att man skriver och berättar om allt av sina erfarenheter.
Själv är jag döv.
Det som gör mig arg är det att de döva får nästan aldrig chans att komma med i på större positioner, eller få delta med lika mycket som de andra hörande.
Lycka till Anna!
När inte våra politiker visar prov på bättre förstånd hur ska då Sverige bli tillgängligt alla dess medborgare? OK det är inte lika illa överallt men inte långt ifrån.
Hej Anna!
Blir bestört av att höra hur du först blev behandlad. Vilken oerhörd ignorans och total brist på insikt från de ”tre vise männen”! Lättad att höra att det löste sig till slut.
Nu fick du ju i slutändan tala på ditt förstaspråk, men jag rekommenderar dig ändå att höra av dig till Diskrimineringsombudsmannen (www.do.se) för att diskutera om du ska göra en anmälan. Så här ska det inte få gå till, vare sig för dig eller någon annan i framtiden.
Mycket bra att du gick ut offentligt med hur de tänkt behandla dig.
Grattis till att få tala ditt språk, teckenspråk i fullmäktigesalen. Något som borde vara så självklart.
Och….min rapport om hur det gått kommer förmodligen ut här på sidan också…hälsar Anna
Hej Jonas och alla andra!
Självklart läser jag världen-sverige-lidingö :)
Ni får så gärna säga till om vi inte sköter oss.
Kram Anna
Så mycket gnäll, skaffa vapenlicens och beväpna er i stället.
Det gör mig förbannad att du mött en sådan nonchalans i denna frågan!
Jag själv är rullstolsburen och har också tagit plats i kommunfullmäktige – i Sundbyberg – och har bara mött totalt inkluderande, både vad gäller hur jag tar mig in i salen, med uppförande av dörröppnare och lösning för talarstolen samt en bra placering med mina partikamrater i salen.
Jätteviktigt att du lyfter upp frågan och den är helt avgörande i hur vi ses av andra – vilka rum är vi tillåtna att beträda och i vilka sammanhang tillåts vi delta?
Bra Anna! Kul att du kommit in i kommunfullmäktige, även om jag tror att det blev på bekostnad av en socialistisk och feministisk representation från oss i Vänsterpartiet. Vi kommer dock dyka upp på kommunfullmäktige ändå, som en blåslampa på er andra så att ni sköter er och som en signal om att vi finns, vi är aktiva och vi är inte borträknade!
Vill du följa mina tankar om Lidingöpolitiken finns de på hemsidan Världen-Sverige-Lidingö (http://jonaslundgren.blogspot.com)
Kram
/Jonas