Etikettarkiv: Lidingö

Tillgängligheten på Lidingö

, 24 april, 2011
1 svar

Hur går det för oss på Lidingö?

När det gäller tillgängligheten går det tyvärr ganska dåligt.

Thomas Bengtsson och Pontus Magnusson Jansson från miljöpartiet på Lidingö påpekade i kommunstyrelsen att det saknades döva och hörselskadade representanter i handikapprådet. Paul Lindquist föreslog att ett förslag om ledamöter till handikapprådet skulle kompletteras med representanter från Hörselskadades riksförbund, Dövas riksförbund och Förbundet Sveriges dövblinda. Sagt och gjort. Det söktes efter representanter. All heder åt er för detta. Det hittades också en hörselskadad representant.

Det måste tilläggas att på Lidingö har vi ett ombyggt stadshus. Man byggde om det 2010 – tillgänglighetsåret. Det fanns tidigare bärbar hörselslinga i två salar på bottenplan, men tyvärr saknade mikrofonerna batterier och ingen avdelning kunde enas om vem som skulle bekosta dessa sex batterier så hörselslingan fungerade inte under flera år trots att flera felanmält dem och påpekat problemet. Sen byggdes då stadshuset om. Blev det batterier i mikrofonerna? Fungerade hörselslingorna i dessa två salar? Nej, slingorna togs bort. Under tillgänglighetsåret.

Det år då alla lätt avhjälpta hinder för tillgängligheten vid nybyggnationer och ombyggnationer skulle åtgärdas? Ja, precis så var det. Numer finns bara hörselslinga i sessionssalen och i kommunstyrelserummet där vissa nämndmöten äger rum. Sen gjordes en hel del andra mindre lyckade saker med stadshuset såsom installation av svängdörrar, borttagen möjlighet att köra färdtjänsten ända fram till huvudingången och missade spår i golvet till hissen till exempel.

Första mötet för handikapprådet ägde rum för några veckor sedan. Thomas Wingstedt från Lidingöpartiet var med. Det fanns en hörselskadad representant med, men ingen döv. Hade man valt en lokal med hörselslinga? Nej, tyvärr en av salarna där det numer inte finns någon hörselslinga. Kanske behövde inte den hörselskadade representanten hörselslinga, men vi skäms ändå. Så ska det inte gå till år 2011. Verkligen inte.

Hur ska vi göra för att det ska fungera bättre med tillgängligheten?? Tillgänglighetssamordnare? Eller ska ansvaret vila på enskilda, som sedan byts ut?

Jag var inbokad på en kurs i Plan och Byggnadslagen och kom dit och då hade de glömt boka tolk så jag kunde inte vara med. Jag är van, men visst känns det tryggare att boka tolk själv. När man fixat och ordnat med allt praktiskt flera månader innan och sedan kommer dit känns det inte så kul att vara utan tolk. Något måste ju göras för att det inte ska vara ett personligt ansvar för enskilda tjänstemän. Om de blir sjuka eller slutar, då försvinner kunskapen. Precis som agenda 21 arbetet rann ut i sanden här i kommunen blir det med tillgänglighetsfrågorna om de ska vila på enskilda individer.

1 svar

Döv och politiker på Lidingö

, 22 februari, 2011
27 svar

Min karriär som lokal kommunpolitiker för miljöpartiet har varit kort men otroligt stormig. Jag har fått uppleva saker som jag aldrig förut upplevt eller ens tänkt på. Inte har jag funderat på att jag kan tala men är döv, inte har jag tänkt på att vissa saker är omöjliga och andra saker tar väldigt lång tid att lära sig. Inte har jag känt mig kränkt eller mobbad.

Inte förrän nu.

Sen när jag pratade i mobiltelefonen och blev kommenterad på Facebook för det blev det ju också liv i luckan. Paul Lindquist skickade ett mail till mig personligen och kopia till alla gruppledare där han bad om ursäkt. Vidare kom han ner till mig i stadshuset när dövas tidning var där för en intervju och då bad han mig personligen om ursäkt. Dock säger han fortfarande att han aldrig varit vän med mig på Facebook. Nu är han det inte, och mina vänförfrågningar till honom och Mats Gerdau har lämnats obesvarade. Mats Gerdau skickade ett personligt mail till mig. Han bad om ursäkt. Jag hade gärna träffat honom, men han föreslog inte det.

Vad har hänt nu då? Jo, på mitt första möte i miljö och stadsbyggnadsnämnden i januari så fick jag veta att jag inte kunde begära votering hela tiden för det skulle ta för lång tid. Då hade jag ändå kommit med förslaget att räcka upp handen samtidigt som man säger ja eller nej. Tydligen gick inte det för sig enligt kommunallagen. Men i Örebro där det finns en döv man som är politiker fungerar ju allt utan problem. Varför inte här på Lidingö?

Sen när det gällde ett ärende om en takkupa som byggts olovligen och skulle rivas reserverade jag mig i ärendet. Jag hänvisar till den grundlagsstadgade principen om likabehandling (det finns 21 andra som fått lov till takkupor i olika storlekar och alla medborgare ska behandlas lika). De frågade om jag reserverat mig och jag tecknade ja. Antingen var det för att jag använt teckenspråk eller så var det för att mitt ja till reservation kommit fel i tid (man ska säga till innan klubban i ärendet faller) som det nu i protokollet visar sig att de inte godtagit att jag reserverat mig trots att jag skickade in den skriftliga reservationen i god tid före justering av protokollet. Det borde ju inte vara så svårt att följa kommunallagen och samtidigt göra ett möte  tillgängligt även för de med funktionshinder. När jag använder tolk blir det kanske en fördröjning och jag hör inte klubban. Om man då bara ser till att allt blir väldigt tydligt så ska det väl ändå inte vara så svårt? Eller är det kommunallagen som är diskriminerande? Min hörande ersättare i nämndens reservation i form av ersättande yttrande godkändes. Varför inte min reservation? Jag hoppas nu att få min reservation godkänd i protokollet på onsdag när vi har nästa möte i miljö- och stadsbyggnadsnämnden.Inte nog med det. Miljö- och stadsbyggnadsnämndens ordförande kallade vår hörande gruppledare till möte idag med henne och stadsjuristen. För att diskutera vad? Över huvudet på mig? Detta är så kränkande så jag saknar ord. Antingen kallar man väl alla i gruppen eller också den det berör. Bara för att jag är döv kallar man hörande gruppledaren istället för att prata över huvudet på mig. Vår gruppledare tackade nej till mötet och hänvisade till mig och ersättaren. Heder åt honom. Tack.

Jag vet faktiskt inte om jag ska orka fortsätta i politiken. Jag blir behandlad som ”lilla vän” och ”har inte ert eget parti utbildning i sånt här” och ”om du ska votera i alla ärenden kommer det ta jättelång tid” osv. Jag tar ju uppdragen på allvar. Lusläser alla papper och är väl insatt. Att bli behandlad på detta sätt när man är vuxen bara för att man är döv är hemskt.

27 svar

Om att vara döv ledamot i Lidingö kommunfullmäktige

, 29 november, 2010
14 svar

Idag är det mitt första möte i fullmäktige.

1880 förbjöds döva att använda teckenspråk. Vi skulle undervisas i orala metoden – vi skulle tala svenska. Först efter hundra år – år 1981 – blev teckenspråket officiellt dövas första språk. En historisk händelse.

I torsdag träffade jag kommunfullmäktiges ålderman, eller vad nu en mycket tidig ordförande kallas, samt kommunfullmäktiges nya ordförande, som är döv på ena örat, och kommunfullmäktiges sekreterare.

Dessa tre män hade förhalat och krånglat angående detta möte då sekreteraren inte förstod behovet av ett möte innan fullmäktige. Jag förklarade att det inte är så lätt att förklara detta med tolkar och placering över mail utan att det lättast förklaras på plats i salen. Efter mail från min partikollega Pontus Jansson gick de tre herrarna med på ett möte, men då fick jag boka tolk själv. Givetvis fick jag ingen tolk då framförhållningen inte var lång alls. Jag gick på mötet ändå, utan tolk, men med min partikollega Pontus Jansson.

På detta möte fick jag då diskutera tolkarnas placering osv och de kom då på att jag och tolkarna kunde få sitta i ett hörn utanför de övriga, men min plats skulle vara längst bort från scenen och talarstolarna. Märkligt nog har en kvinna i ett annat parti blivit placerad längst fram trots att hon inte hamnar i den ordningen och hon är hörselskadad. Likadant med en annan hörselskadad kvinna i ett annat parti.

Ja, det var det. Sen kom vi till den praktiska frågan med bärbar mikrofon till tolken som ska tolka vad jag säger i talarstolen.

Nej, men det kunde de inte gå med på. Du talar ju så bra?! Ja, alla döva kan tala. Det är väl inte mitt fel att jag talar bäst i Sverige, jag kan inte höra iallfall.

De tre herrarna hänvisade till ett fall som gått upp i domstol. En fullmäktigeledamot hade pratat turkiska i talarstolen, sitt modersmål. Domen sa att han inte fick tala sitt modersmål i talarstolen utan var tvungen att tala svenska. Detta menade de tre herrarna var det som gällde. I talarstolen får jag tala svenska inget annat.

Detta år 2010, det år då vi politiker lovade att Stockholm skulle vara Sveriges tillgängligaste stad.

Vad ska det bli nu? Alla döva som kan tala ska tvingas tala svenska igen?

Ska alla som är rullstolsburna och kan stå tvingas stå i talarstolen då?

Idag kl 15 gäller det. Välkomna att heja på!

Hälsar Anna och en chockad dövvärld.

Hur slutade det? Anna rapporterar den 1 december:

Nu ville jag ge en rapport till er alla hur det gått för mig som döv ledamot i fullmäktige på Lidingö.

Alla upprördes av det faktum att jag blivit tillsagd att tala och att jag inte fick valfrihet att teckna. Det var tidningar och radioreportrar och representanter för HRF som ringde, både till min kollega och tillika gruppledare Thomas Bengtsson och till kommunfullmäktiges sekreterare och kommunfullmäktiges ordförande.

Jag träffade också ordföranden av ren slump en gång till innan det var dags för första mötet igår och då försökte jag återigen förklara vilken enorm katastrof detta beslut skulle bli för alla teckenspråkiga och döva.

När väl mötet började och mina tre kollegor och jag och mina två tolkar och en reporter med  filmkamera fanns på plats så var det iallafall en början.

Efter lite bollande hit och dit med mina kollegor (hörande kanske inte fullt ut förstår riktigt allvaret i denna fråga) så väckte jag istället en ordningsfråga där jag på teckenspråk bad herr ordförande att få använda dövas första språk, teckenspråk, i talarstolen. Tolken översatte tydligen till belåtenhet för ordförande svarade ”Ja, det går bra, om tolken kan översätta det du säger till svenska.”

Ett stort TACK! Både till de som hjälpt till att påverka i detta och till ordförande som tog detta kloka och modiga beslut.

Jag drar en lättnades suck!

14 svar