Tror jag är som många andra i detta avlånga land: Jag älskar skvaller och har sedan jag var tio år varit fascinerad av Svensk Damtidning och läst om Viktorias pojkvänner, Carl-Philips konfirmationsläger och Maddes partyliv runt Stureplan. Allt detta når givetvis sin kulmen med Kronprinsessans bröllop och intresset för kungahuset, positivt som negativt, har aldrig varit så stort som nu.
Kungahuset och vi med funktionsnedsättningar har en sak gemensamt: Vi får alltid höra att vi kostar pengar. Inte vilka pengar som helst, utan skattepengar. Det fick min familj fick höra när jag växte upp och det får jag höra mellan raderna genom åtstramningarna i den personliga assistansen, i diskussionen om otillgänglighet ska klassas som diskriminering eller inte, eller om jag ska varje gång jag behöver en ny rullstol. Jag känner mig ifrågasatt och tänker att kungafamiljen också känner sig ifrågasatt. De försöker bara göra sitt jobb och jag har bara mina behov.
Jag vet vad jag kostar. En ny elrullstol var tionde år á 160 000 kr och min personliga assistans går på 110 000 kr per månad (1 330 000 kr per år). Jag är enligt LSS-kommittén en genomsnittsanvändare av personlig assistans som ligger på cirka 106 timmar i veckan. Nu ska jag ge mig på ett lite räkneexperiment, men jag är inte speciellt bra på matte och därför ber jag redan nu om ursäkt om det kanske blir lite fel. Jag vet vad kungafamiljen kostar och det vet nog de med för det står i budgetpropositionen för 2010.
Kungen, hans familj, hovet och slotten skulle för 2010 få 124 952 000 kr i apanage och då kan jag lite snabbt räkna ut att det skulle räcka till assistans för cirka 100 personer som har assistans cirka 106 timmar i veckan. I ett radioprogram nyligen hörde jag att cirka 250 assistansberättigade hade fått sin assistans indragen i Försäkringskassans omfattande hetsjakt. För varje person som får sin rätt till personlig assistans indragen innebär det en personlig tragedi för den enskilde.
Jag är ju inte vara den som ställer olika gruppers behov, kungafamiljens behov mot människor med funktionsnedsättningar, mot varandra, men…
Det finns så mycket hål att stoppa de pengarna i detta samhälle som skiktas allt mer. I mitt arbete ser jag hur våra storstadsförorter får rusta ner på välfärden rejält. Skola, ungdomsgårdar får stå tillbakasom en direkt följd av den lågkonjunktur som vi precis har gått ur. Vad blir följderna av det och när ska vi börja investera i våra unga för en bättre framtid?
Pingback: Tweets that mention Kungen och Jag « FullDelaktighet.nu -- Topsy.com