Etikettarkiv: Erik Ljungberg

Ett år kvar till valet!

, 17 september, 2013
Lämna ett svar

Erik Ljungberg startade den här bloggen inför förra riksdagsvalet för att få politiker och andra att få upp ögonen för våra frågor. Tanken var inte att den skulle leva vidare efter valet men det gjorde den. Frågan om full delaktighet för personer med funktionsnedsättning löste sig, som väntat, inte över en natt. Bloggen har därför levt kvar. Förvisso med varierande aktivitet men allt jämt levt kvar. Det är ju tyvärr så att det hela tiden kommer nya saker att reagera emot och, tragiskt nog, finns det många saker som vi fortfarande kämpar för. Den personliga assistansen är till exempel långt ifrån en självklarhet idag och allt fler personer mister rätten till den.

Men, det finns kanske hopp? Bristande tillgänglighet är, som vi alla vet, fortfarande inte en diskrimineringsgrund trots att det gått över tusen dagar sedan utredningen färdigställdes och trots det över ett år sedan riksdagen tog beslut att regeringen skulle skynda på frågan. I helgen avslöjade dock Erik Ullenhag på NHR:s kongress att regeringspartierna äntligen kommit överens om att de ska komma med ett lagförslag mot bristande tillgänglighet. Det kommer att finnas med i den kommande budgetpropositionen som presenteras inom kort. Den som lever får se. Själv vågar jag faktiskt inte riktigt ropa hej ännu. Inte förrän lagen har trätt i kraft och vi ser att den gör någon skillnad. Lagen om tillgänglig kollektivtrafik kom 1979 … och … ja, riktigt tillgänglig är den ju inte. Men det är klart, det är bara 34 år sedan den lagen kom.

Nu är det mindre än ett år till nästa riksdagsval. Nu påbörjas valkampanjerna. Nu är det dags att vässa pennan igen. Bloggen kommer vakna till liv igen. En del gamla skribenter kommer tillbaka. En del nya är på ingång. Under det kommande året kommer vi, som vet hur det faktiskt förhåller sig, åter igen regelbundet rapportera om hur verkligheten för oss med funktionsnedsättning ser ut. Helt enkelt ”Sanningen. Utan socker.” för att citera Erik.

Lämna ett svar

”Nothing Can Stop Us”

, 20 mars, 2012
2 svar

Erik-Schmerik! Hörru Vädur!

I höstas gav vi ut en skitsnygg bok med texter från Full Delaktighet. Hade releaseparty på Hotell Malmen. Spelade Spotify-listor, en ”ösigare”, en ”lugnare”. Nu vältrar jag mig i den musiken.

”Too Young To Die”.
”Miss You”.
”Where Is My Mind?”.

För några dagar sen försvann du. ”For Real”. Men jag kan inte fatta det. Alls.

Erik, vi hade ju så mycket vi skulle göra. Alla dessa idéer. Som du var så bra på att genomföra, och att peppa oss andra till att göra: ”Come On, Come Over”.

Den där länken du liksom var, den där väggen av värme som såg alla andra, lyfte fram alla andra. ”Join Our club”. ”Let’s Go Crazy”. På det allra bästa sättet.

Och nu: ”This Mess We’re In”.

Men bästa du, bästa geni, vi är några som ändå har en plan. ”Above The Clouds”.

Det kommer en vår 2012 och den är proppad med grejer: med aktivism, marscher, manifestationer och mänskliga rättigheter. Vi kommer skriva om allt här. Vi kommer göra det tillsammans. En nystart. ”The Future Song”. För det vet vi att du vill.

Så alltså, till er alla där ute, det är ”Some Velvet Morning”. En känsla av outhärdlig sorg. Det är det. Men ”Take Five” och fortsätt hålla utkik här på bloggen…

”Feel It All Around”.
”Solen Stiger Upp”.
”Nothing Can Stop Us”.

Puss&Kram!
/Marian, Vädur
och nu nån sorts redaktör för FullDelaktighet.Nu

Erik Ljungberg var bland annat tillgänglighetsaktivist, entreprenör och en älskad vän. Han var initiativtagare till och redaktör för den här bloggen. Erik avled fredag den 16 mars 2012. Han blev 38 år gammal.

Välkommen på minnesstund, där vi tillsammans hedrar Erik Ljungbergs minne. Den 30 mars kl 17,  i STILs lokaler i Farsta. Läs mer och anmäl dig på Facebook eller via STILs hemsida.

 

 

 

2 svar

Tillgängliga hotell, eller … ?

, 14 april, 2011
5 svar

Förra veckan var jag med jobbet på Leva & Fungera-mässan i Göteborg, och tänkte börja denna blogg med att ge lite beröm åt SJ. Både resan dig och hem fungerade otroligt smidigt med liftar och allt. Det är nog första gången jag upplevt det. Bara några minuters försening också, och det berodde inte på mig. Sen att man blir imponerad av detta, som ju borde vara en självklarhet, är mer tragiskt. Men, men …

Mindre imponerad var jag dock av tröskeln in på badrummet i handikapprummet på Gothia Towers. En annan är ju tvungen att släpa med sig en otymplig lift och då badrummet var så pass litet fick jag sonika åka upp utanför och sedan ta mig över tröskeln hängandes i liften. Liften skrapade i, så hög var tröskeln, och det var inte den mest angenäma upplevelsen att hänga och gunga där medan assistenterna kämpade att få över den. Kvistberga var snälla och gav mig en tröskelramp, men den fungerade tyvärr rätt dåligt just för detta ändamål. Men stort tack till Kvistberga (vår montergranne för övrigt)!

En annan rätt intressant iakttagelse från mässan var Likos monter. Liko gör liftar, liknande den jag släpar runt på, och upp till deras monter var en skarp kant på sisådär 7-8 cm. Mer eller mindre omöjlig att ta sig upp för med rullstol. Och rullstolsburna är väl en av deras större slutanvändare? När jag och Erik Ljungberg frågade hur de hade tänkt, så blev svaret att montern kom från deras utländska moderbolag och de hade ingen inverkan på hur den skulle se ut. Man kan ju tycka att de då kunde ha lånat någon ramp, av till exempel Kvistberga, men … ja, tydligen inte. Fascinerande ändå, att man kan ha en otillgänglig monter på en hjälpmedelsmässa. Plötslig blev jag väldigt anti Liko. Synd att de är så stora på marknaden och man inte har så mycket val gällande sådana hjälpmedel, annars hade jag valt bort dem i protest.

En annan kedja som jag förvånande nog blev negativt inställd till var Scandic. På tisdagen gick jag på GILs seminarium om tillgänglighet (Erik fick pris. Grattis Erik!) där Scandics tillgänglighetsambassadör Magnus Berglund pratade. Det började bra, han pratade om deras arbete med att förbättra tillgängligheten och allt lät fint. Bland annat tog han upp att den viktigaste kunden var den med funktionsnedsättningen för den personen avgör vart en konferens med 200 gäster kommer äga rum. Väldigt sant!

Det Scandic har gjort de senaste åren är bra, inte tal om något annat, men … sedan började folk ställa lite frågor. Takliftar till exempel, vore inte det nåt? Nej, det gick inte, för engelsk statistik visade att dessa rum enbart hade 3% beläggning då de enbart bokades för dem med behov. Nehe, men manuella då, så man slipper släpa runt på en egen? Nej, för det fanns inga försäkringar eller någonstans att hyra dem ifrån. En annan fråga var ifall de hade höj- och sänkbara sängar. Nej, för det har hänt att barn har klämt sig, och rummen hyrs oftast ut till barnfamiljer.

Sedan tog jag upp att deras tillgänglighetsinformation på webben inte gav särskilt mycket, utan att jag önskade bilder och planritningar så att jag själv kunde avgöra om det fungerar. Till detta fick jag till svar att de inte hunnit så långt, och att det de hade var bättre än alla andras kedjor. Måhända, men hur svårt är det för någon att ta lite bilder när jag ber om det? Andra hotell gör det, inte alltid men oftast, men jag har aldrig fått några från Scandic. Vilket hotell väljer jag?

Här någonstans insåg jag att det inte var någon idé att försöka ge konstruktiv kritik på just då. Det ledde ingenstans, och gjorde mig bara irriterad, och därför skriver jag om det här istället. För jag vill ha en diskussion om det. Jag är övertygad om att tillgängligheten på svenska hotell med enkla och billiga medel kan förbättras avsevärt för oss med fysiska funktionsnedsättningar. Men då måste man åtminstone vilja lyssna på våra förslag, något som jag inte upplevde på seminariet.

Om nu Magnus, eller något annat hotell, läser detta vill jag därför meddela att det faktiskt finns lösningar för alla dessa saker som togs upp på seminariet. En enkel digitalkamera och en tumstock i receptionen är nog det enklaste. Dosan på sängen går att koppla loss så att inte elfunktionerna fungerar för andra än de som behöver det. Takliftar finns idag i modeller där enbart skenan sitter kvar i taket när man inte behöver dem. Eller i varianter inbyggda i låsbara skåp. Samma sak gäller hjälpmedel för synskadade och hörselskadade. De går att plocka fram när de behövs. Voila! Rummen kan hyras ut till vem som helst. Och personligen begär jag inte att dessa fasciliteter ska finnas på minsta hotell över hela vårt avlånga land. Men ett hotell med åtminstone ett sådant rum i Stockholm, Göteborg och Malmö är väl det minsta man kan begära?

Vilken kedja blir först? För kom ihåg, den som ordnar det kommer vara garanterad ett antal stora konferenser och fullbokade rum under en lång tid framöver. För det är ju jag, och andra med likartade behov som mina, som beslutar om vart dessa ska förläggas.

5 svar

Vi kom fram

, 6 april, 2011
1 svar

Att kunna ta sig fram, in, ut, upp och ner överallt är en självklarhet för alla. Men inte för den som har någon typ av rörelsenedsättning. Under hösten 2010, som ett led i att förbättra tillgängligheten, genomförde GIL kampanjen ”Alla ska fram”. Tack vare kampanjen har nio restauranger hittills tagit tag i problemet och gjort sig av med sina enkelt avhjälpta hinder, samt att media, i stor utsträckning, uppmärksammade och gjorde inslag om den.

Som en del av kampanjen stiftades ett ”Alla ska fram-pris” till den personen med det bästa förslaget på förändring i Göteborgs/Varbergs krogvärld. Vinnaren fick 50 000 kronor i bidrag för att förverkliga sina idéer på förbättrad tillgänglighet. Igår, i samband med Leva & Fungera mässan, delades priset ut. Trots att nio krogar förbättrade sin tillgänglighet, valde juryn att tilldela, Erik Ljungberg priset, för Projekt God Tillgänglighet som välbehövligt tar över stafettpinnen när han skapar webbsida och en mobil applikation för att svenska folket ska kunna dela med sig av tillgänglighetsinformation. Det är inte bara personer som har egna funktionsnedsättningar, utan också deras familjer, arbetskamrater och vänner, som är i behov av möjligheten att kunna hitta information om ett ställes tillgänglighet ur olika aspekter. Ni kommer bli väl informerade när projektet är tillämpbart.

Det går att göra skillnad, det får vi inte glömma, kampanjen visade detta. Likväl, får det inte förglömmas att mycket kvarstår! GIL tar nu tag om en ny stafettpinne och kommer under hösten 2011 genomföra en ny socialpolitisk kampanj, än mer kraftfull, håll utkik!

1 svar

Om tillgängligheten på Göteborg International Film Festival

, 21 mars, 2011
Lämna ett svar

Mitt i förberedelserna för årets upplaga av Göteborg International Film Festival fick jag ett mail från en person som tyckte att vi hade en del att jobba på. Erik Ljungberg hade en hel del åsikter om våra salonger. Den tiden på året är stressnivån på topp och den första reaktionen på alla nya förslag är att svara snabbt och lagom undvikande. ”Självklart kan vi bli bättre, vi lovar att jobba på det till nästa år men resurserna är små och…” Det hade varit så enkelt.

Göteborg International Film Festival är en av Europas verkligt stora publika filmfestivaler. Varje år lockar våra arrangemang till omkring 200 000 besök och under tio dagars tid i månadsskiftet januari-februari visar vi ungefär 450 filmer från 70-talet länder. Det är stora siffror och mycket att vara stolt över. Men mailet från Erik Ljungberg visade en verklig blotta i vårt utbud. På punkt efter punkt visade han hur illa det stod till med tillgängligheten i flera av de salonger där vi presenterar vårt program. En del saker var vi medvetna om och försökte redan hantera, annat kom som ovälkomna överraskningar och längst ner stod ett telefonnummer. Plötsligt hade jag ett val. Antingen trycka på send och fortsätta sticka huvudet i sanden, eller också ta chansen att få reda på mer.

Jag valde det senare. Festivalen erbjöd två VIP-pass mot möjligheten att bli granskade ur ett nytt perspektiv. Resultatet blev en genomlysning av de lokaler vi jobbar i och en kontroll av hur våra rutiner och utbildningen av vår egen personal fungerar. Det var oerhört nyttigt, viktigt och enkelt.

Festivalen begränsas av att vi är hyresgäster i redan befintliga lokaler och därför inte kan styra över alla tekniska detaljer och all utformning. Men vi kan vara medvetna om de problem som finns och ständigt påtala dem i alla kontakter med våra hyresvärdar. Vi kan också bli tydligare med hur oerhört viktig vi tycker att den här frågan är. Göteborg International Film Festival är till för alla – oavsett ålder, kön, modersmål, hårfärg eller hjälpmedel. Det är grunden i vad vi gör och det är också ett avgörande krav på vår verksamhet från viktiga bidragsgivare som Göteborgs stad och Västra Götalandsregionen.

Vi väljer att ta vara på de brister vi har och de fel vi gör, så att vi kan utvecklas och bli en bättre arrangör för varje dag som går. Undersökningen av hur vi fungerar var ett viktigt verktyg i det jobbet. Den ger oss möjlighet att förbättra både enkla tekniska saker och insikter om hur vi kan bli bättre på att utbilda vår egen personal och göra dem medvetna om hur lite som faktiskt krävs för att alla ska kunna delta i våra arrangemang på lika villkor.

Slutsatsen är så enkel. Där den som använder rullstol behöver hjälp för att komma över en tröskel, kan den som går behöva hjälp att upptäcka sin blinda fläck och alla hinder i omgivningen. Därför är min uppmaning till alla som jobbar med publika arrangemang av något slag – ta hjälp och ta resultaten på allvar! Med lite mer kunskap är det verkligen rätt enkelt att vända oöverstigliga hinder för många till en bättre och mer tillgänglig miljö för alla!

Lämna ett svar

Tävling inför valet 2014

, 20 december, 2010
7 svar

Vår grundare och samordnare Erik Ljungberg fick pris härom veckan (IfA). Det var vansinnigt välförtjänt. Han fick det för att ha startat den här bloggen. Ett initiativ värt mycket. En blåslampa i baken på de som behöver det, och en outsinlig källa till kunskap för den som behöver lära mer inför framtiden.

Den startades i maj för att få uppmärksamhet på frågorna om mänskliga rättigheter, tillgänglighet och lika rätt inför valet i september. Lyckades vi? Alldeles oavsett i vilken grad vi lyckats, så inser nog alla behovet av att det sker.

Men i maj 2010 då partierna gick till val så var politiken till stora delar redan beslutad. Enkäterna till politikerna var redan utskickade, i de flesta kunde man inte ens hitta ett ord som påminde om något som skulle kunna beröra mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Inte undra på att Full Delaktighet fick ett tomrum att fylla.

Vi fick den regering vi röstat fram. Är det nån som märkt nya krafttag för våra frågor? Inte det, inte. Ok. Slutsats:

Det är nu det börjar.

År 2014 är det val igen. För att det ska bli debatt krävs en politisk konflikt. För att det ska bli en politisk konflikt behövs förslag som delar upp oss i ”för” och ”emot”. Då inget parti kommer att vilja föra in ”lägg ner färdtjänsten”, ”slopa assistansen” eller ”sluta ödsla pengar på funktionshindrade” i sina program, så räcker det inte med en allmänt progressiv hållning runt delaktighet, tillgänglighet och lika rätt.

Så vad är nästa grej?

Vad är nästa stora stridsfråga? Bortom kravet på lagstiftning om otillgänglighet som diskriminering. Vilket förslag utmanar så pass mycket att omvärlden inte kan låta bli att förhålla sig till det – för eller emot?

Vi har bara några år på oss. Sen så ligger politiken inför valet fast igen. Jag öppnar därför Full Delaktighets förslagslåda här i kommentarsfältet. Jag har talat med Erik Ljungberg, och vi har här vår egen lilla tävling. Hederspriset blir att få utveckla sina tankar i bloggen. Så vad säger ni?

7 svar

Stilpriset 2010 går till…

, 17 december, 2010
1 svar

Igår delas Stilpriset Hjärter Ess ut för sjunde året i rad. Stilpriset är instiftat för att uppmuntra enskilda eller kollektiv till initiativ som förtjänstfullt synliggör Stils hjärtefrågor såsom antidiskriminering, tillgänglighet och medborgerligt likavärde. Stilpriset har delats ut varje år sedan år 2004. Tidigare pristagare har varit:
2009: Lars Lindberg
2008: Katarina Hahr
2007: Magnus Berglund och hotellkejdan Scandic
2006: Hans Filipsson
2005: Erik Ljungberg
2004: Jonas Franksson

En jury bestående av mig, Jonas Franksson och Adolf Ratzka från Stil, Wenche Willumsen från DHR, Hans Von Axelsson från Handisam, Claes Hulting från Spinalis och radio- och tv-profilen Täppas Fågelberg har enats om vilka som ska tilldelas årets Stilpris.

Hjärter Ess 2010 tilldelades Hans Ytterberg, utredare till ”Bortom fagert tal – Om otillgänglighet som diskriminering” och Maria Johansson, ordförande i DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder med följande motivering:

”Sedan slutet av åttiotalet har det utretts om Sverige behöver ett lagligt diskrimineringsskydd mot bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Vi fick det i arbetslivet 1999 och på Högskolan 2002. Sedan dess har utredningarna avlöst varandra. Vårt hopp stärktes när FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning trädde i kraft i Sverige i januari 2009. Men, vi som dagligen drabbas av delaktighetsförluster, ser fortfarande hur det svenska etablissemanget kostnadssätter vår värdighet. Ett skäligt ansvarstagande ses av många tunga parter som en onödig utgift.  Till och med att ge oss makten att kunna driva på ett skäligt efterlevande av redan stiftad lag, verkar vara för dyrt. Inom vilket annat område hade det varit möjligt? Som en lysande stjärna och motbild står utredningen ”Bortom fagert tal”. Bara namnet beskriver på pricken hur vi känner.  För att likt en arbetsmyra ha vridit och vänt på alla stenar och dessutom med ett fantastiskt engagemang, en sällan skådad kompetens och kämpaglöd, tilldelar vi Hans Ytterberg ett delat Hjärter Äss för promemorian ”Bortom fagert tal”, en milstolpe i vår kamp.

Man behöver inte vara konspiratorisk lagd för att undra varför det tog nästan ett halvår innan ”Bortom fagert tal” offentliggjordes. Kanske den var för bra? Vad gör man då? En kvinna med råg i ryggen utnyttjade sin kunskap om moderna sociala medier och fick med nära 2000 personer i en grupp på Facebook med krav på att offentliggöra utredningen. Denna andra extraordinära insats hade betydelse. Viktigt är att den byggde på ett medvetet och strategiskt etablerande av DHR, Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder, i den politiska debatten i de sociaa medierna. För kampen för att offentliggöra ”Bortom fagert tal”, ger vi ett delat Hjärter Äss till ordförande i DHR, Maria Johansson.”

Jag vill som ordförande i Stil – Stiftarna av Independent Living i Sverige – särskilt tacka Jonas Franksson som har skött allt praktiskt arbete kring priset samt juryn för sitt deltagande och för framtagandet av en väldigt bra motivering!

1 svar