Etikettarkiv: Personlig Assistans

Behovsbedömningen man aldrig hade velat läsa

, 8 maj, 2010
13 svar

Häromdagen läste jag den värsta behovsbedömning jag någonsin läst. Den var sådär så att man tappar fotfästet och undrar om man befinner sig i samma land där LSS och LASS finns för att tillförsäkra den enskilde ett gott liv där man kan leva ”som andra”, dvs själv välja vad man vill göra av sitt liv och sin tid.

Det handlar om en relativt ung man som ansökte om fler assistanstimmar från Försäkringskassan i sin strävan att försöka skapa sig ett ”eget” liv och kanske till och med flytta hemifrån på lite sikt. Den här mannen ansökte om assistans för fyra toalettbesök per dag. Han sa att varje toalettbesök tar i genomsnitt 10 minuter. Det betyder att han var rätt snabb skulle jag vilja säga. I alla fall för att vara en man. Men det är en helt annan diskussion i en helt annan blogg. Försäkringskassan beviljade alla fyra besöken. Man får vara tacksam. Men tyvärr bara tre minuter per besök eftersom den unge mannen inte ansågs behöva assistans under själva ”toalettsittningen”. Det fick räcka med de minuter det tar att dra ner byxorna innan besöket och torka efter besöket.

Sen ansökte den unge mannen också om att få assistans vid av- och påklädning. Försäkringskassan menar då, på fullt allvar som jag kan förstå det, att hjälp med att rätta till kläderna samt hjälp med knappar och dragkedjor inte är av så personlig karaktär att det kan betraktas som ett grundläggande behov!

Inte nog med att mannen vill gå på toaletten och klä på sig utan han uttryckte även en önskan om att få assistans för att kunna kommunicera. Han har ett språk men det är inte så rikt och det händer att han helt enkelt svarar på fel saker. Det händer också att folk inte förstår vad han säger. Nu, i hans strävan att bli alltmer självständig, vill han gärna vara ute på stan och kunna tala med människor han möter. Försäkringskassan bedömer att han ska få göra det. I en timme per dag. Men den tiden får inte användas när han är i sitt hem eller på daglig verksamhet och det beviljas inte de dagar han är på lägervistelse.

Tycker ni att det här låter illa? Vänta tills ni får höra resultatet av vår unge mans ansökan om fler timmar.

Försäkringskassan kom fram till att han inte hade så stora grundläggande behov, eller i vart fall inte så stora INTEGRITETSKÄNSLIGA och MYCKET PERSONLIGA grundläggande behov att de uppgår till 20 timmar per vecka. Därför beslutade man att han skulle mista sina redan beviljade timmar.

Som han hade haft sedan 1994.

13 svar

Kan du äta själv?

, 6 maj, 2010
4 svar

Kan du äta själv? Antagligen har du ett svar på den frågan. Antagligen kan du äta själv.

Du tuggar, du sväljer, du för mat till munnen, dricker ur ett glas då och då. Du sitter där med din tallrik och äter själv.

Men om du inte kan hantera maten på tallriken, kan du då äta själv?

Du glor häpen på mig inför min fråga: vad menar han! En idiotfråga, självklart kan jag inte äta själv om jag inte kan hantera maten på tallriken. Säger du alldeles säkert.

Att det hör till själva ätandet att hantera maten på tallriken, det är nämligen för nästan alla så självklart att det står bortom varje rimligt ifrågasättande. De allra flesta är beredda att säga att om man behöver hjälp med att hantera maten på tallriken så behöver man hjälp med att äta.

Så är det dock inte för människor med funktionsnedsättning. Att få assistans med att äta är ett grundläggande behov som tillsammans med några andra grundläggande behov egentligen berättigar till personlig assistans. Men dit räknar numera Försäkringskassan, som avgör det här, inte behovet av att få hjälp med att skära och hantera maten på tallriken. Enligt Försäkringskassan kan man numera äta själv, även om man inte kan hantera maten på tallriken.

Ja, försök själv så får du se! Naturligtvis går det inte. Naturligtvis är det en ren cynism att hävda något annat. Ändå hävdas det. Och människor med allvarliga funktionsnedsättningar, som du absolut inte själv skulle vilja ha, får inte assistans!

Och du förstår, det är inte bara det att de sitter där vid sin tallrik och anses kunna äta själv fastän de inte kan det,de blir i många fall av med all annan assistans också, eftersom just behovet av hjälp med att äta hör till dem som gör en berättigad till assistans i andra situationer också.

Ja, du ska veta att vi som strider för assistansberättigades rättigheter ligger på regeringen och de politiska partierna för det här. De har ansvaret. Det sker tragedier. Inte bara för den här behovsbedömningen, men inte minst för den.

Man kan äta själv, även om man inte kan hantera maten på tallriken. Och svart är vitt.

4 svar

Full Delaktighet! Nu!

, 1 maj, 2010
16 svar

Ja, du läser just nu den första meningen i en ny blogg. Behövs en ny blogg i det informationsöverflöd vi idag tvingas leva i? Ja, vi är 12 personer som är övertygade om detta och kommer i fem månader blogga varje dag och göra nedslag i ett Sverige du inte kände till. Det handlar om utanförskap, diskriminering och en rädsla om att politikerna faktiskt inte tycker att detta är viktiga frågor alls. Det kommer inte bara vara en nattsvart journalistik du kan läsa om här – utan en stark vilja till förändring. ”Upplysning” om ni så vill.

Såhär ligger det till:

År 2000 la regeringen fram propositionen ”Från Patient till Medborgare”. Med Patient menades den syn på människor med funktionsnedsättning i samhället. Vård och omsorg präglade synsättet på hur vi skulle tas om hand. En förvandling skulle alltså ske – vi skulle kunna vistas ute i samhället bland andra, förvärvsarbeta och ha ett socialt liv precis som alla andra. Alla tidigare patienter skulle förvandlas till levnadsglada människor som tog för sig av samhället och vad livet hade att erbjuda. Vi skulle åter ges rätten att styra våra egna liv och kunna delta i det samhälle som vi kallar Sverige.

Hur skulle alla ändringar åstadkommas?

Personer med funktionsnedsättning skulle ut i arbetslivet genom stora satsningar. Under tiden skulle media rapportera glädjande scener ur vardagen hur vi blivit självständiga och tillsammans med alla andra fick utforma vår egen framtid och verklighet.

Någonting gick snett.

Rätten till personlig assistans urholkas och det tillgänglighetsarbete som skulle varit färdigt nu har på många håll i Sverige ännu inte påbörjats. Ohälsotalen bland funktionsnedsatta är ungefär lika dystra som arbetslöshetssiffrorna för samma grupp. Människor med funktionshinder syns inte i media annat än som offer och hur ska vi då lära medborgarna att vi faktiskt ska räknas som fullvärdiga medborgare? 2010 skall satsningen ha gått i mål och vi syns allt mindre. Finns allt mindre.

Valdebatten som nu växlat in på den högsta växeln har ännu inte ett ord om vår situation yttrats av politikerna. Om de inte ens nämner misslyckandet med de 10 år gamla planerna kanske de till och med kan slå blå dunster i väljarnas ögon och övertyga folket att Sverige  är det land som är bäst i hela världen på att ta hand om alla sina invånare.

Vi kommer i 143 blogginlägg att ge er sanningen. Utan socker.

Vi kräver Full Delaktighet! Nu!

16 svar