Min fina älskade Erik Ljungberg avled alldeles för tidigt. Han dog hastigt den 16 mars 2012, 38 år gammal. När jag lärde känna Erik var allt hemligt outtalat och väldigt poetiskt. Vi var goda vänner och jag kom att få förmånen att leva de sista åren tillsammans med honom. Han förvånade och överraskade mig ofta med sitt sätt och sin nyfikenhet. När jag ibland hade stängt dörren till en till synes omöjlig situation öppnade han alltid en ny.

Erik hade en livsnerv, en puls för det som var viktigt och roligt. Att leva här och nu rent bokstavligt. Att ta saken i egna händer där han står med enkla medel och vara envetet påstridig. Att säga ifrån till de som behöver. Till exempel så hade han hört ett mindre listigt uttalande av en butiksägare till en trendig skoaffär om varför de inte tänkte skaffa en ramp. Ägaren hade sagt något i stil med att ”det är ju inte en handikappsaffär med handikappsaker”. Erik gjorde ett inlägg på Facebook om vem han var och vad han gillar för kläder och stil och ifrågasatte detta uttalande, som fick flera tusen delningar och till slut blev han uppringd av ägaren som lovade ordna en ramp.

Det går att söka sig till mycket av det Erik gjorde vid ett googlande och listan kan göras lång. Om striden med Västtrafik och deras dåliga attityd till tillgänglighetsarbetet. Om att samla ihop ett antal skribenter till den här bloggen Fulldelaktighet.nu. Om arbetet med Enil, det Europeiska Nätverket för Independent Living, för rättighetsarbete internationellt. Om starten och byggandet av företaget för det webbaserade verktyget Aiai, som förenklar och överskådliggör planeringen av den personliga assistansen, som idag bygger vidare på Eriks idé.

Eller som den gången när han anmälde SFs biograf Bergakungen i Göteborg. Han hade redan innan biografen var byggd erbjudit dem sin hjälp för att se till så det skulle bli tillgängligt och användbart. Senare kom biografen att byggas utan varken kontakt med Erik eller med tillräcklig hänsyn tillgänglighet och användbarhet. Erik anmälde biografen för brott mot bestämmelserna i plan- och bygglagen. Processen handlades under flera år och kom senare att läggas ner. Som rullstolsanvändare kommer du rent fysiskt in i biografen, men kan inte använda den som tänkt, eftersom det inte finns några platser att sitta på förutom i de två större salongerna. Det påstods att det italienska företaget inte kunde tillverka sådana stolar som går att tillfälligt ta bort. Men Erik ringde det italienska företaget och fick veta att de hade många lösningar för det. Till slut lades ärendet ner. Anledningarna var två kriterier för överklagan som inte var uppfyllda: 1) du måste bo granne med biografen för att kunna göra en överklagan och 2) du måste inkomma med en anmälan till kommunen innan bygglovet är godkänt. Vem är lagen till för?

Erik arbetade också parallellt några år med ungdomar i Ungdomsrådet på Angeredsgymnasiet. Han reste bland annat till en konferens i Toronto som mentor för några av ungdomarna. Ett arbete som han var mycket uppskattad för och som han trivdes med.

Erik var en förebild för många. Han kunde ingjuta hopp, peppa och få de i sin närhet att må bra. Han kunde få den här kampen att vara roligare och mer spännande. Och han kunde sätta kalla kårar i makthavare och andra förståsigpåare. Ofta med en fyndig bitter underton.
Just det vill jag att vi fortsätter och gör, och det är just därför jag har initierat Erik Ljungbergs Stiftelse. Ett fortsatt arbete i Eriks anda behövs! Den första utdelningen ifrån stiftelsen sker i samband med Leva- och fungeramässan i Göteborg den 14 april 2015.

Nu vill jag säga som Erik brukade säga: Kör i vind!