Inom den traditionella handikapprörelsen har inslaget av välgörenhet alltid varit betydande. Det tycks vara så att ju mindre kontroll vi har på våra organisationer desto större satsningar görs på insamlingar, basarer och liknande.
Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU) har alltid varit en katt bland hermelinerna eftersom organisationen styrs av föräldrar. Tyvärr har de aldrig dragit sig för att exploatera sina egna barn i penningsyfte.
RBU bildades 1955 men hette länge Sveriges föräldraföreningar för CP-barn. Jag minns själv den årliga julbasaren som anordnades i Norra Latin här i Stockholm. CP-barnens julbasar var ett känt julevenemang här i Stockholm.
Dessutom hade man exempelvis ett nära samarbete med Lions som varje år bjöd oss till Gröna Lund. Men vi bjöds inte dit på en vanlig dag. Istället bjöds vi dit strax innan nöjesparken skulle öppna för säsongen. På så sätt slapp vi att beblanda oss med andra besökare. Lions stod för hela kalaset.
När fler och fler handikapporganisationer har insett det orimliga i att tigga pengar, har RBU utvecklats i motsatt riktning. RBU har inte dragit sig för att anordna den ena Radiohjälpskampanjen efter den andra. På Nationaldagen sänds åtminstone ett TV-inslag om hur Victoria stöttar de stackars rörelsehindrade barnen t.ex. genom att bidra till handikappridning eller handikappsimning.
Det är nästan som om man tycker om att sola sig i Kungahusets glans. De kungliga och RBU tycks leva i något konstigt symbiosförhållande där båda parter är ute efter att så långt som möjligt utnyttja de rörelsehindrade barnen.
Rörelsehindrade barn utgör av naturliga skäl ett extra tacksamt offer i detta sammanhang. Är man både barn och rörelsehindrad så kan det ju inte bli mycket bättre. Där finns alla de viktiga ingredienserna för att slänga ihop en bra snyfthistoria. Sedan är det bara att vänta på att håva in miljonerna.
I DN den 28/3 annonserades stort om 48H – en reklamtävling som hade vunnits av några studenter som hade utformat en tiggeriaffisch för RBU, se även Dagens Media. Uppriktigt talat så förstår jag inte det unika med affischen. Jag förstår inte varför den belönades.
Kan det vara så simpelt att man alltid belönas bara man tar sig an barn med rörelsehinder?
Är det så enkelt – ja, då borde ju vi på den här bloggen använda samma knep. Vi sätter Oscar, 9, i en rullstol och ger honom plakat med texten Rör inte min assistans. Vi vänder några bokstäver på plakatet så att det ser ut som om han har skrivit det själv. Vi fotar av honom och lanserar vår nya kampanj. Sedan kommer assistansen vara ohotad för resten av det här seklet.
Jag är rädd att föräldrarna i RBU är väl medvetna om den effekt och att de med åren har lärt sig konsten att utnyttja den till fullo. Men vad tycker Oscar? Är det någon som har frågat honom hur det känns att bli utnyttjad på det här sättet?
Håller helt med om detta med välgörenhet och Victoriapengar mm. Men när det gäller denna kampanjen vet jag inte riktigt hur det är relaterat till välgörenhet. Det bidrag jag såg på länken i bloggen var väldigt politiskt ”Det är lättare att vara funktionshindrad om man är rik” ”Förutsättningar är allt”. Det såg inte ut som något ”vi är gulliga ge oss pengar” utan ett politiskt budskap och är det ngt jag tycker att funkisrörelsen borde vara mer så är det just politisk. Sedan kan man vara skeptiskt till hur hela den mediala och politiska cirkusen fungerar idag, att man köper tjänster från konsulter för att lobba etc. Men att vara uppkäftig och ha en politisk udd gillar jag. Nu kanske det finns andra affischer med i kampanjen, men det var denna jag såg och fast att jag hatar välgörenhet så gillade jag den.
Bengt, Det är helt sant. Jag har vuxit upp i RBU. En organisation som gjort mycket bra, och en organisation som är respekterad av många inte minst av kungahuset. En organisation jag levt i och som på det lokala planet har gjort väldigt gott för ungdomar. Just därför är det så jätte bra att detta framkommer. Alltid bilder på söta barn som skulle få hjärtan att smälta. Enormt påkostade kampanjer som vi tiggde pengar till.I början på 2000-talet blev vi i vuxensektioner utslängda, för att förbundet ville ha fokus på barn och ungdomar, eftersom de genererar pengar.Själv var jag mycket glad att få jobba och informera om barn, ungdomar med rörelsehinder, men upplevde att vuxensektionen sågs som ett hot. Inbringar kanske inte lika mycket pengar med de som kan sin sak uttalar sig.
Bra rutet Bengt. Jag har stor respekt för mycket av vad RBU gör, men de måste skärpa sig när det gäller välgörenheten. Den säljer ut barnen, skapar tycka-synd-om-attityder och försvagar enskilda individer. Jag har alltid tyckt att välgörenhetsfrågan är en av de viktigaste funkisfrågorna, just för att den inverkar så negativt på jämlikheten, skapar ett farligt vi-och-dom-tänkande och tappar oss förtryckta på kraft.
Ni bör nog vara aning nyanserade när ni kritiserar andra organisationer. Städa framför egen Dörr och låt RBU göra som dom vill. Alla är beroende av bidrag från Socialstyrelsen och det är väl få Handikapporganisationer som har någon form av självfinansiering . fd förbundsstyrlsemedlem DHR MVH Rolf H Johansson
Det är en väsentlig skillnad på att söka pengar från t.ex. Allmänna Arvsfonden och att trycka upp affischer med ett plusgirokonto.
Det är precis det här vår kärra regering vill allt ska numera bygga på frivilliga krafter och alla former av insamlingar är av godo enligt deras synsätt
Vi ska helst stå med mössan i hand och tigga oss till lite allmosor bara för att det är synd om oss
Är det inte dags att vi verkligentar strid för rätten till ett fullvärdigt medborgarskap på jämlika villkor som vår grundlag förespråkar
Jag håller med. Synd att stridsviljan är så liten. Marschen för tillgänglighet visar klart på detta. Visst har det ökat från en marsch i Stockholm till 30 andra platser i landet men vad blir det för protester när 10-15 personer ställer upp på olika platser i landet.
Tyvärr så är stridsviljan för våra frågor inte särskild stor se bara vad lamt det är om assistansreformen
Håller helt med! Det borde vara massiva demonstationer över hela Sverige. Vem orkar hålla i något sådant?
Det finns nog flera bara man får lite gehör för det men hela rörelsen duckar för det behovet och då är det inte så lätt som enskild att göra något åt saken för det behövs ett sätt att få ut sitt budskap till samtliga som skule kunna vara med
Vinnarbilden och budskapet var ju förjävlig!! Kommer ihåg när jag som tioåring var ute och tiggde pengar med RBUs Radiohjälpskampanj med Mulle. Har fått men för livet :)
Hej, Emma!
Jo, du har säkert fått men för livet. Det är säkert en av orsakerna till att du kämpar så tappert som du gör idag.
Ett annat problem tycker jag är deras samarbete med vissa vinstdrivande assistansbolag. Känns inte PK för mig och därför gick jag ur föreningen. Gillar min tidigare lokalförening men riksföreningen känns inte helt rumsren. RBU förespråkar alldeles för ofta särlösningar. / Emma
Jag har växt upp med RBU, eller i eller ja, det har existerat där.
När man är liten tycker man att det är asnajs att ha en hel nöjespark själv, det är väl alla barns stora dröm liksom? Men man växer upp, och så undrar man varför man aldrig varit där på samma sätt som alla andra. Har du ens lyckats det så får du ändå gå före i kön där, och finns det något värre än att se folk tränga sig förbi?
RBU behöver förändra hur de framställs, och det är omedelbart. Det kan inte vara och ska inte vara en ”tycka synd om”-organisation, det ska vara en organisation för ett JÄMLIKT samhälle, där alla ha samma möjligheter, och samma begränsningar. RBU måste sträva efter att få sina medlemmar att delta i det befintliga samhället, att bli en verklig del.
På 50-talet var det säkert asbra att tigga pengar av kungen, men kom igen, det är år 2011.