Stils krav för ett bättre Sverige

Jag vill först och främst ge en stor eloge till Erik Ljunberg som kom med idéen till fulldelaktighet.nu och realiserade den med full kraft. Jag vill även ge en eloge till alla oss som skrivit i bloggen och därmed bidragit till att ge vår egen bild av hur människor med funktionsnedsättningar uppfattar Landet Lagom är bäst. Sedan vill jag även ge en eloge till alla som läst och bidragit till diskussion här på bloggen. Sist men inte minst vill jag tacka David Lega som förde en tuff diskussion med mig här på bloggen och i Studio Ett om tillgänglighet. Vi vill båda att Sverige ska bli tillgängligare för fler, sedan hur vi vill nå det skiljer sig markant. Genom diskussionen här på bloggen lyftes frågan även medialt vilket var bra och nödvändigt då frågor om människor med funktionsnedsättningar fått minimalt utrymme i valdebatten.

I dag är det dags att utöva vår allas demokratiska rättighet. I våras formulerade Stil – Stiftarna för Independent Living i Sverige vår krav för ett bättre Sverige:

”Lagen om rätt till personlig assistans (LSS) är en unik lag som 1994 gjorde det möjligt för personer med funktionsnedsättningar att leva självständiga liv. Nu är lagen under attack.

Vi tycker att år 2010, när till exempel Stockholm utlovats vara världens mest tillgängliga huvudstad, borde vara ett år när politiken syftar framåt. Valåret 2010 borde lyfta fram allas rätt till sitt eget liv, på sina egna villkor. Vi kräver tillgänglighet och möjlighet till utbildning, arbete och föräldraskap. Vi kräver mänskliga rättigheter, helt enkelt.

Individen ska bestämma över sitt liv. När bedömning av personlig assistans sker ska stor hänsyn tas till den enskildes frihet och rätt att själv bestämma över sitt liv.

Respektera den personliga integriteten. Bedömningen av personlig assistans måste göras med respekt för den personliga integriteten. Att klocka toalettbesök i minuter och sekunder är inte acceptabelt.

Lägg ansvaret för den personliga assistansen på staten.
En grundförutsättning för att garantera den personliga assistansen för individen är att hela ansvaret läggs på staten.

Bort med 20-timmarsgränsen för grundläggande behov.
Oavsett hur stort någons assistansbehov är, ska individen ha rätt till personlig assistans genom staten. Den tjugotimmarsgräns som används idag bygger på ett föråldrat synsätt och slår väldigt hårt mot vissa personer som är i behov av assistans.

Rätt till assistanstid till förfogande. Rätten att ha assistanstid till förfogande måste arbetas in i lagtexten så att inga missförstånd angående detta kan uppstå.

Möjlighet till föräldraskap och arbete. Rättigheten att få personlig assistans för att kunna arbeta eller vara förälder ska arbetas in i lagtexten. Om grundläggande behov ska finnas kvar vid bedömningen av assistans ska arbete och föräldraskap ses som grundläggande behov.

Otillgänglighet är diskriminering. Otillgänglighet ska klassas som diskriminering enligt lagen.

Sveriges skolor ska vara tillgängliga för alla elever. Regeln att friskolor kan neka elever med särskilda behov måste tas bort.

Kräv tillgänglighet vid offentliga upphandlingar. Till exempel ska de tåg som kör på Sveriges järnvägar vara tillgängliga för alla resenärer.

För Stil, Stiftarna av Independent Living i Sverige
Emma Johansson, ordförande
Jonas Franksson, styrelseledamot”

Detta inlägg postades i Okategoriserade den av .

Om Författaren

Om författaren: Emma är som hon själv säger Kommuntant by Day – Aktivist by Night. Jobbar med tillgänglighetsfrågor och frågor som människor med funktionsnedsättningar och ungdomar i synnerhet. Hon är styrelseordförande för STIL och utbildar dessutom assistansberättigade att bli arbetsledare för sina personliga assistenter. Mellan åren 2006-2011 var hon även ett av språkrören för Marschen för tillgänglighet.

4 reaktion på “Stils krav för ett bättre Sverige

  1. anna stenson

    Jag älskar denna blogg:)

    Tycker att det är fantatstiskt att så många kämpar för medborgerliga rättigheter! Tack alla!

    Grundläggande behov, vem kan avgöra vad som är viktigast eller mest grundläggande för en annan utan att ha suttit i dens stol i en månad?

    Min kompis fick inte åka på kryssning två dygn utan bara ett. Inte för att han ville ha det så utan för att någon annan bestämde det. Vem vill ha det så? Hur skulle någon utan funktionshinder reagera om någon bestämde något sånt?

    Jag får ingen tolk till att gå på ett spännande möte men om jag vill till doktorn är det viktigare. Vem bestämmer det? Någon annan. Varför får inte jag bestämma vad som är viktigt för mig?

    Jag vet de som jobbar med hörande och de har arbetsplatsmöten jämt jämt. Men man får bara tolk ett visst antal timmar i veckan för sånt. Vem bestämmer det? Någon annan. Men om de blir arbetslösa då?

    Då kan de ju alltid bli placerade på något käckt program som arbetsförmedlingen har. Eller varför inte Samhall? Där placerar man de döva som man inte riktigt vet vad man ska göra av. Vem bestämmer det? Någon annan.

    Många gånger har jag fått medlidsamma blickar och folk tycker synd om mig som inte hör. Min lärare i gymnasiet klappade mig på huvudet och sa att jag var så duktig som var så glad jämt ??!!

    Det är inte ett dugg synd om mig! Jag är inte ett dugg duktig som är glad! Jag är en människa som alla andra och en medborgare i detta samhälle precis som alla andra!

    Dags för oss att bestämma själva över våra liv, vi är medborgare som alla andra!

    Välkommen in i verkligheten ni som inte lever i den nu!

    Svara
  2. Rossina

    Var det någon mera än jag som såg utfrågningen av Alliansledarna i TV4? De fick frågan om hur det skulle kännas att vid sjukdom och invaliditet bli tvungen att byta yrke. Utfrågaren exemplifierade med att Björklund skulle tvingas städa hos Hägglund. Har sällan sett fyra så svarslösa och tystlåtna politiker!!!
    Så snart politiken handlar om konkreta människor hettar det till! Man vill förstås aldrig uttala sig om ”enskilda fall”. !! Men politik drabbar som bekant alltid människor.

    Svara
  3. Kjell Winberg

    Svenskarna har valt hårdare tag mot långtidssjuka. Politiker har ingen kunskap om hur det är att leva med funktionsnedsättningar. Slutsatsen blir att vi inte har representativ demokrati i Sverige.
    Moderaterna nästan lika stora som Socialdemokraterna då kommer kanske de två rullistrepresentanterna in i Riksdagen. Jag vet inte vad de står för men kommer få det tufft att kämpa för en assistans enligt Emma eller få en kraftfull lag att otillgänglighet är diskriminering. Återstår att se vad Fp och Kd rullistrepresentanterna kan göra. Det blir en tuff framtid.

    Svara
  4. Lotta Ottosson

    Står bakom det du skriver Emma! Nu måste vi kämpa på. När det gäller assistansen är jag orolig, men vi är många ”i samma båt” och många som kommer att skrika sig hesa i denna fråga.

    Mitt ”hjärnspöke” är just nu: vad är grundläggande behov nu för tiden, med tanke på att de också ska vara integritets känsliga? är ex. förflyttningar med lyft detta? är ex. att kunna vända sig på natten detta? etc etc.. Jag känner en stor oro för mig själv och andra ”vänner” med assistansbehov och nu vill jag ha klartecken från FK och politiker vad som gäller. När vi får reda på vad som gäller ska vi kämpa och kämpa att assistans ska vara som det var tänkt från början, dvs att kunna leva som andra.

    Sen tillgängligheten, nu måste vi få till en lag mot bristande tillgänglighet.

    Svara

Lämna ett svar till anna stenson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *