I Malmö har majoriteten (mp/s/v) antagit en jobboffensiv som ger anledning till hopp om framtiden. Årligen under mandatperioden ska kommunen nyanställa personer med intellektuella funktionsnedsättningar motsvarande en promille av den totala arbetskraften per år.
Det låter ju löjligt lite, eller hur? Men tänk på att Malmö stad har ca 19.000 anställda. En promille av det är 19 personer gånger tre år. 57 Malmöbor med intellektuell funktionsnedsättning ska anställas på riktiga jobb i kommunen är det tänkt.
Det är ett nytänk och ett avbräck mot hur det brukar se ut. Sydsvenskans Björn Ramel slog huvet på spiken i en ledare i februari i år. Han hade träffat biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni på hennes besök i Malmö, där hon presenterade förslag om att öppna yrkes och lärlingsutbildningar för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Så här slutade artikeln, efter resonemang om att Malmö inte lyckats anställa några i målgruppen själva:
””Kommunerna borde skämmas. Det är anmärkningsvärt att de inte gör mer”, sade Nyamko Sabuni.
Innan ministern fortsatte till en konferens om jämställdhet i Lund frågade jag hur det ser ut på regeringens kansli.
Nej, där jobbar ingen ur den här målgruppen.”
Någon som ser ett återkommande mönster? Ett där det offentliga Sverige talar sig varma för att hjälpa personer med intellektuell funktionsnedsättning in på arbetsmarknaden. Hur mycket det ger individen, och hur mycket det berikar den egna arbetsplatsen. Men där samma regeringskansli, myndigheter, kommuner och landsting gör sitt yttersta för att inte anställa personer med intellektuell funktionsnedsättning inom ramen för ett långvarigt kontinuerligt arbetsgivaransvar.
Det är det här Malmö ska försöka bryta. Från att bara ha erbjudit ett fåtal praktikplatser eller tidsbegränsade projektanställningar där målet varit att man ska slussas vidare till nån annan arbetsgivare så småningom, till att faktiskt anställa i den egna organisationen. Då innebär 57 jobb en dramatisk ökning, och en möjlighet att bli en förebild i Sverige.
Om inte jämlikheten finns måste den uppfinnas – verkligen!
Ett litet ljus i mörkret att läsa dagens blogg!