Om en vecka pågår Almedalen som värst – eller nä, jag borde så klart säga som bäst! Förberedelser för seminarier, föreläsningar, bloggpartyn pågår frenetiskt – det är ju valår och alla vill vara med – utom jag då…
Jag har deltagit i Almedalsaktiviteter två gånger – och jag blir bara trött. Utbudet är enormt, aktiviteterna är så många så jag vet inte vad jag skulle valt att delta i, vad jag skulle valt att avstå ifrån. Och människorna – det är ju sååå mycket folk och så trångt – överallt! Och så många som möjligt förväntas man prata med, knyta kontakter med och ”nätverka”, som är senaste modeordet, tror jag.
Men jag ser mig omkring i min närmiljö, jag läser i bloggar och på Facebook hur det laddas inför Almedalen, hur människor liksom brinner för de här intensiva dagarna i Visby – med en liten park med en gräsplätt som hjärta i händelsernas centrum. Och då förstår jag att – jag är hopplöst ute – och det gör mig absolut ingenting. Det har inget med ålder att göra, även om det kan verka så, nej, det handlar om personlighet – om vem man är.
Jag är ingen människa som gillar när det ”snurrar” för mycket – inte längre i alla fall, så där finns det möjligen ett åldersperspektiv. Nej – förutom mitt jobb som stundtals kan vara nog så intensivt, så mår jag bäst när jag får sitta under min korkek och lukta på blommorna. Just nu doftar det schersmin och fläderblom under min korkek och jag är så tacksam för att jag inte måste delta i Almedalen. Men jag önskar alla mina vänner – och de är många – som ska dit all lycka, till med allt vad de ska företa sig! Måtte era aktiviteter falla ut på bästa sätt, måtte det komma många intresserade till just våra seminarier och bloggpartyn! För det är viktigt att synas, vi måste ta plats när detta utbud för påverkan pågår – jag förstår det.
Själv kommer jag att följa nyhetsbevakningen och spänt titta efter inslag som berättar att någon från media hittat just oss och blivit engagerad i just det som vi valt att berätta och dela med oss av. Men det blir under korkeken – på sin höjd ackompanjerad av en drillande bofink eller en gök som inte fattat att försommaren är slut – nu är sommaren här!
Wenche jag måste hålla med dig trots att jag egentligen längtar efter att själv vara där. Jag hoppas att i media få höra att man besökt våra seminarier. Lycka till ni som åker till Almedalen
Kära WW, instämmer med Anna : )!
Ska göra mitt bästa för att på alla sätt rapportera om vad som händer, men känns tryggt att du håller ställningarna bortom Almedalen.
Känns också tryggt att vi alla är olika : )!
Och vi som är där, kära Wenche, vi kommer att tänka på dig och längta till att själva sätta oss med dig under korkeken! Men eftersom vi nu ska vara där ska vi ändå göra vårt allra, allra bästa för att våra aktiviteter ska ge genklang till dig med! Jag hoppas att jag kan skicka en rapport från vårt seminarium som handlar om den viktiga frågan ”Att arbeta med stöd av assistans” att det var FULLT av intresserade politiker som ville veta mer om den här frågan.