Kommer ni ihåg när ni delade upp lag när ni var små. Två stycken turades om att välja. Mot slutet fanns bara de sämsta kvar.
– Då tar jag Sandra så får ni resten, sa den ena sorteraren och log.
– Ååååhhhhh, stönade den andra sorteraren och alla hans insorterade medlöpare.
Den här behandlingen är ändå långt bättre än vad många människor med funktionsnedsättning någonsin får chansen att uppleva på arbetsmarknaden. Där finns nämligen aldrig någon som säger ”Åååååhhh”, men ändå tar emot en i sitt lag.
Och detta utan att dessa arbetsgivare (som inte finns) vet något om dom som dom inte vill ha. Man vill bara inte ha dom helt enkelt. Inte ens gratis.
Sen finns det myndigheter, departement och politiska partier som propagerar för att arbetsgivare borde anställa personer med funktionsnedsättning. Dessa statliga organ och partiorganisationer är också arbetsgivare. Men de anställer inte heller några sådana som ingen vill ha. Istället instiftar de bidrag (som andra låter bli att använda) för att andra ska anställa dom som dom själva inte vill ha.
Nu är det inte brännboll vi spelar. Men brända blir dom – de som sorterarna tycker är de sämsta. Utan att ens ha kallat de till intervju.
Jag tror det är dags att titta på lagstiftningar där det kostar att sortera människor medans man blundar för deras kompetens. Där en akademiker är en akademiker med eller utan stol, och ett butiksbiträde är ett butiksbiträde med eller utan Downs. Det finns i andra länder, men inte här.
Jag tror det är dags att ställa krav på företag som vill vinna i offentliga upphandlingar. Organisationer som kör med sortering baserad på funktionsförmåga ska inte ha några offentliga uppdrag.
Och jag tror det är dags för den offentliga sfären att ”put your money where your mouth is”. Vadå snacka om att allas kompetens ska tillvaratas? Sätt igång och anställ, vet jag!
Vi har redan främjandelagen som kom på 70-talet. Om jag minns rätt så säger den att var 20e anställd eller så ska ha ett arbetshandikapp. Jag har försökt fråga om den lagen prövats nångång, men ingen kan svara på det.
Politiken är ju världsmästare på ekonomistyrning. Man sänker ränta för att stimulera investeringar, höjer bensinskatt för att motverka miljöeffekter, piskar här och håller upp morötter där. Men när det gäller funktionsnedsättning så verkar det vara piskförbud. ’För tänk, ve o fasa, någon kanske anställer en person med funktionsnedsättning bara för att slippa straffavgiften. Han kanske inte vill ha personen i rullstol egentligen. Och då blir det synd om hen som sitter i stolen.’ Suck, pust o dubbelsuck!
Visst, skit i mångfalden, men då ska du inte ha uppdraget som ligger ute på upphandling från skattebetalarna.
Vi pratar om mångfald – men oftast handlar det mer om köns-, och etnicitets perspektiv och inte tillräckligt ofta om funktionsnedsättning. Det har varit modernt med ”avidentifierade” jobb ansökningar där man vid urvalet – fram till anställnings intervju – vet något om kön, etnicitet eller funktionsnedsättning. Men oftast sållas man ut med funktionsnedsättning för att man inte tror man kan utföra arbetsuppgifterna tillräckligt självständigt och behov av stöd instatser eller anpassning etc.
Frågan är om kvoteringslagstiftning kan vara en väg – egentligen är jag emot kvotering oavsett kön – etnicitet – funktionsnedsättning etc, men kanske nödvändigt för att få igång tänket och praktiska goda exempel. Kvotering av människor med funktionsnedsättning på arbetmarknaden är vanligt i vissa andra länder – men vet själv inte vilka goda eller dåliga erfarenheter man har av det. Kanske anledning att kolla vidare.
Pingback: Tweets that mention Brännboll « FullDelaktighet.nu -- Topsy.com