Kategoriarkiv: Om FullTillgänglighet.nu

Ett år kvar till valet!

Erik Ljungberg startade den här bloggen inför förra riksdagsvalet för att få politiker och andra att få upp ögonen för våra frågor. Tanken var inte att den skulle leva vidare efter valet men det gjorde den. Frågan om full delaktighet för personer med funktionsnedsättning löste sig, som väntat, inte över en natt. Bloggen har därför levt kvar. Förvisso med varierande aktivitet men allt jämt levt kvar. Det är ju tyvärr så att det hela tiden kommer nya saker att reagera emot och, tragiskt nog, finns det många saker som vi fortfarande kämpar för. Den personliga assistansen är till exempel långt ifrån en självklarhet idag och allt fler personer mister rätten till den.

Men, det finns kanske hopp? Bristande tillgänglighet är, som vi alla vet, fortfarande inte en diskrimineringsgrund trots att det gått över tusen dagar sedan utredningen färdigställdes och trots det över ett år sedan riksdagen tog beslut att regeringen skulle skynda på frågan. I helgen avslöjade dock Erik Ullenhag på NHR:s kongress att regeringspartierna äntligen kommit överens om att de ska komma med ett lagförslag mot bristande tillgänglighet. Det kommer att finnas med i den kommande budgetpropositionen som presenteras inom kort. Den som lever får se. Själv vågar jag faktiskt inte riktigt ropa hej ännu. Inte förrän lagen har trätt i kraft och vi ser att den gör någon skillnad. Lagen om tillgänglig kollektivtrafik kom 1979 … och … ja, riktigt tillgänglig är den ju inte. Men det är klart, det är bara 34 år sedan den lagen kom.

Nu är det mindre än ett år till nästa riksdagsval. Nu påbörjas valkampanjerna. Nu är det dags att vässa pennan igen. Bloggen kommer vakna till liv igen. En del gamla skribenter kommer tillbaka. En del nya är på ingång. Under det kommande året kommer vi, som vet hur det faktiskt förhåller sig, åter igen regelbundet rapportera om hur verkligheten för oss med funktionsnedsättning ser ut. Helt enkelt ”Sanningen. Utan socker.” för att citera Erik.

”Nothing Can Stop Us”

Erik-Schmerik! Hörru Vädur!

I höstas gav vi ut en skitsnygg bok med texter från Full Delaktighet. Hade releaseparty på Hotell Malmen. Spelade Spotify-listor, en ”ösigare”, en ”lugnare”. Nu vältrar jag mig i den musiken.

”Too Young To Die”.
”Miss You”.
”Where Is My Mind?”.

För några dagar sen försvann du. ”For Real”. Men jag kan inte fatta det. Alls.

Erik, vi hade ju så mycket vi skulle göra. Alla dessa idéer. Som du var så bra på att genomföra, och att peppa oss andra till att göra: ”Come On, Come Over”.

Den där länken du liksom var, den där väggen av värme som såg alla andra, lyfte fram alla andra. ”Join Our club”. ”Let’s Go Crazy”. På det allra bästa sättet.

Och nu: ”This Mess We’re In”.

Men bästa du, bästa geni, vi är några som ändå har en plan. ”Above The Clouds”.

Det kommer en vår 2012 och den är proppad med grejer: med aktivism, marscher, manifestationer och mänskliga rättigheter. Vi kommer skriva om allt här. Vi kommer göra det tillsammans. En nystart. ”The Future Song”. För det vet vi att du vill.

Så alltså, till er alla där ute, det är ”Some Velvet Morning”. En känsla av outhärdlig sorg. Det är det. Men ”Take Five” och fortsätt hålla utkik här på bloggen…

”Feel It All Around”.
”Solen Stiger Upp”.
”Nothing Can Stop Us”.

Puss&Kram!
/Marian, Vädur
och nu nån sorts redaktör för FullDelaktighet.Nu

Erik Ljungberg var bland annat tillgänglighetsaktivist, entreprenör och en älskad vän. Han var initiativtagare till och redaktör för den här bloggen. Erik avled fredag den 16 mars 2012. Han blev 38 år gammal.

Välkommen på minnesstund, där vi tillsammans hedrar Erik Ljungbergs minne. Den 30 mars kl 17,  i STILs lokaler i Farsta. Läs mer och anmäl dig på Facebook eller via STILs hemsida.

 

 

 

Tävling inför valet 2014

Vår grundare och samordnare Erik Ljungberg fick pris härom veckan (IfA). Det var vansinnigt välförtjänt. Han fick det för att ha startat den här bloggen. Ett initiativ värt mycket. En blåslampa i baken på de som behöver det, och en outsinlig källa till kunskap för den som behöver lära mer inför framtiden.

Den startades i maj för att få uppmärksamhet på frågorna om mänskliga rättigheter, tillgänglighet och lika rätt inför valet i september. Lyckades vi? Alldeles oavsett i vilken grad vi lyckats, så inser nog alla behovet av att det sker.

Men i maj 2010 då partierna gick till val så var politiken till stora delar redan beslutad. Enkäterna till politikerna var redan utskickade, i de flesta kunde man inte ens hitta ett ord som påminde om något som skulle kunna beröra mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Inte undra på att Full Delaktighet fick ett tomrum att fylla.

Vi fick den regering vi röstat fram. Är det nån som märkt nya krafttag för våra frågor? Inte det, inte. Ok. Slutsats:

Det är nu det börjar.

År 2014 är det val igen. För att det ska bli debatt krävs en politisk konflikt. För att det ska bli en politisk konflikt behövs förslag som delar upp oss i ”för” och ”emot”. Då inget parti kommer att vilja föra in ”lägg ner färdtjänsten”, ”slopa assistansen” eller ”sluta ödsla pengar på funktionshindrade” i sina program, så räcker det inte med en allmänt progressiv hållning runt delaktighet, tillgänglighet och lika rätt.

Så vad är nästa grej?

Vad är nästa stora stridsfråga? Bortom kravet på lagstiftning om otillgänglighet som diskriminering. Vilket förslag utmanar så pass mycket att omvärlden inte kan låta bli att förhålla sig till det – för eller emot?

Vi har bara några år på oss. Sen så ligger politiken inför valet fast igen. Jag öppnar därför Full Delaktighets förslagslåda här i kommentarsfältet. Jag har talat med Erik Ljungberg, och vi har här vår egen lilla tävling. Hederspriset blir att få utveckla sina tankar i bloggen. Så vad säger ni?

Val 2010

Idag är det val och inget vanligt inlägg publiceras. Alla är välkomna att skriva vad de vill. Vi hoppas att ni som tycker att funkisfrågorna är viktiga frågor i valrörelsen försett er med det stora smörgåsbord av matnyttig information som bloggskribenterna serverat er.

Vi återkommer inom kort med fler inlägg. Idag är det val. Vårt arbete har just börjat.

Vi kommer att ta det lugnt i några dagar men inom en vecka är vi tillbaka igen. Oavsett valutgången är jag övertygad att Adolf, Adryan, Anders, Anna, Bengt, Emma, Hans, Iki, Jessica, Jonas, Kjell, Lars, Magnus, Mai, Maria, Susanne, Veronica, Vilhelm och Wenche kommer ha insiktsfulla och kloka tips till Sveriges regering.

Om ni inte redan skapat ett bokmärke på FullDelaktighet.Nu – gör det genast – för detta är en resa ni inte vill missa!

Målgång

Likt politikernas avslutningsanföranden i valdebatterna har jag också några avslutande ord jag vill dela med mig av.

Jag vill passa på att tacka alla bloggare för ert enorma engagemang och skrivarglädje som ni uppvisat sedan den 1 maj. Vi har slutfört det som var vårt mål: att varje dag publicera en text som visar på vikten av att inte glömma bort våra frågor. Jag kunde i våras inte alls förutse vilken succé detta skulle bli!

Har vi lyckats? Ja, det tycker jag. Våra frågor är inte de största och vissa politiker må vara lite dåligt insatta – men med en stadigt växande läsarskara, en drös debattartiklar och med ett proffsigt nätverkande har vi varit ledande i debatten. Politiker kontaktar nu oss och meddelar nya idéer och (ger åtminstone sken av att de) lyssnar på vad vi tycker och tänker. Det har inte bara varit en blogg för oss i ”branschen” utan också en möjlighet till insikt för allmänheten. Bloggarna har funnit varandra än mer och jag tror att de ovärderliga kopplingarna mellan organisationer och intresseföreningar har stärkts allt mer. Jag har lärt känna er bättre och det är jag mycket tacksam för. Det har varit ett sant nöje!

Droppen urholkar som bekant stenen – och jag känner att arbetet med FullDelaktighet.Nu bara har börjat.

Vad händer efter valdagen? Det må vara en slags målgång. Jag är glad att vi fixade det! Dessa frågor är inget kortdistanslopp, snarare ett maraton. På måndag börjar nästa lopp. Du bestämmer i valet imorgon vilka förutsättningar vi får. Jag har glädjen att meddela att vi fortsätter skriva, även efter valdagen! Vi har sett att ni som är vår läsarskara bara ökar och ökar med tiden. Vi vill fortsätta berätta våra tankar för er.

Vi har serverat er ögonblicksbilder, privata tankar, undersökningar och en hel del idéer om hur vi kan förbättra den ganska åsidosatta position vi med funktionshinder har i dagens samhälle.  Till skillnad från politikernas anföranden tänker jag inte vädja om att ni röstar på ett speciellt parti. Jag vill bara att du tänker efter riktigt noga innan du lägger din röst i valurnan. Tänk med både hjärta och hjärna.

Rösta klokt.

Ett sista och det allra viktigaste tacket återstår. Det vill jag ge till dig. Du som läst våra inlägg. Utan dig vore bloggen osynlig.

Tack!

Full Delaktighet! Nu!

Ja, du läser just nu den första meningen i en ny blogg. Behövs en ny blogg i det informationsöverflöd vi idag tvingas leva i? Ja, vi är 12 personer som är övertygade om detta och kommer i fem månader blogga varje dag och göra nedslag i ett Sverige du inte kände till. Det handlar om utanförskap, diskriminering och en rädsla om att politikerna faktiskt inte tycker att detta är viktiga frågor alls. Det kommer inte bara vara en nattsvart journalistik du kan läsa om här – utan en stark vilja till förändring. ”Upplysning” om ni så vill.

Såhär ligger det till:

År 2000 la regeringen fram propositionen ”Från Patient till Medborgare”. Med Patient menades den syn på människor med funktionsnedsättning i samhället. Vård och omsorg präglade synsättet på hur vi skulle tas om hand. En förvandling skulle alltså ske – vi skulle kunna vistas ute i samhället bland andra, förvärvsarbeta och ha ett socialt liv precis som alla andra. Alla tidigare patienter skulle förvandlas till levnadsglada människor som tog för sig av samhället och vad livet hade att erbjuda. Vi skulle åter ges rätten att styra våra egna liv och kunna delta i det samhälle som vi kallar Sverige.

Hur skulle alla ändringar åstadkommas?

Personer med funktionsnedsättning skulle ut i arbetslivet genom stora satsningar. Under tiden skulle media rapportera glädjande scener ur vardagen hur vi blivit självständiga och tillsammans med alla andra fick utforma vår egen framtid och verklighet.

Någonting gick snett.

Rätten till personlig assistans urholkas och det tillgänglighetsarbete som skulle varit färdigt nu har på många håll i Sverige ännu inte påbörjats. Ohälsotalen bland funktionsnedsatta är ungefär lika dystra som arbetslöshetssiffrorna för samma grupp. Människor med funktionshinder syns inte i media annat än som offer och hur ska vi då lära medborgarna att vi faktiskt ska räknas som fullvärdiga medborgare? 2010 skall satsningen ha gått i mål och vi syns allt mindre. Finns allt mindre.

Valdebatten som nu växlat in på den högsta växeln har ännu inte ett ord om vår situation yttrats av politikerna. Om de inte ens nämner misslyckandet med de 10 år gamla planerna kanske de till och med kan slå blå dunster i väljarnas ögon och övertyga folket att Sverige  är det land som är bäst i hela världen på att ta hand om alla sina invånare.

Vi kommer i 143 blogginlägg att ge er sanningen. Utan socker.

Vi kräver Full Delaktighet! Nu!