Författararkiv: Kjell Stjernholm

Om Kjell Stjernholm

Kjell Stjernholm är verksamhetsutvecklare på Studieförbundet Vuxenskolan med ansvar för folkbildning för personer med funktionsnedsättning. Kjell startade och utvecklade Moomsteatern 1987-2012. Idag är det en professionell integrerad teater baserad på skådespelare med intellektuella funktionsnedsättningar.

Kan man förändra världen om man inte syns?

, 29 juli, 2010
2 svar

Mitt förra inlägg hette "Kulturella godbitar" och var ett ABC över kulturskapare med funktionsnedsättning. Efter en uppmaning att njuta så avslutade jag med "Imorgon tar vi nya tag och förändrar världen!"...

Grejen är att alla de i alfabetet redan gör det. Förändrar världen alltså. De gör det genom att bara göra det dom gör. Det unika är nämligen att dom syns när dom gör det. Och det är inte helt självklart om du har en funktionsnedsättning.

Med i medier heter en utmärkt sajt om relationen mellan personer med funktionsnedsättning och medier. På ett pedagogiskt sätt får vi testa vår kunskap/fördomar för att därefter lära mer. Och det behövs.

Vi blir t.ex. tipsade om den brittiske forskaren Colin Barnes, som undersökt bilderna av människor med funktionsnedsättning i media. Han radar upp stereotyperna – ”patetiska, våldsamma, onda, underliga, fantastiska, löjliga, utestängda, en belastning för sig själva eller samhället, samt normala”.

Upp mot var femte svensk har någon form av funktionsnedsättning. Bland de i arbetsför ålder upplever ca en halv miljon personer att de har en funktionsnedsättning som påverkar deras möjlighet att utföra ett arbete.

Hur stort utrymme får då funktionshinder i nyheterna? 0,7 promille i SVT enligt en forskningsrapport från 2006.

Hur vanligt är det med program om och med personer med funktionsnedsättning? Sedan 60-talet/SVT ca 2 promille.

Nu vet vi ju inte om t.ex. Peter Settman, Anders Lundin eller Anna Hedenmo har en dold funktionsnedsättning? Och den som i så fall har det ska inte tvingas redovisa sin uppenbarligen irrelevanta funktionsnedsättning för att förbättra representativiteten och statistiken på SVT. Men vi mäter i promille, gott folk. Det lämnar en del utrymme för utveckling, eller hur?

Annika Taesler, journalist och ambassadör vid STIL (Stiftelsen Independent Living) visar på detta i sin artikel från 31 januari 2010 på DN debatt. Hon får intervjusvar från en chef i rekryteringspositionom att ”det skulle bli bökigt” att anställa en med funktionsnedsättning. En annan svarar att det är för den funktionshindrades egen skull, då mediaexponeringen kunde bli ””svår för dem att hantera”.

Med den här kunskapen ser jag intervjun (länk svtplay) mellan Lotta Bouvin Sundberg (LBS) och Jesper Odelberg (JO) under bevakningen av Almedalsveckan. (Den del jag skriver ut börjar 5.56 in i inslaget)

LBS: Hur långt Jesper är det kvar till ett jämställt samhälle när det gäller funktionshindrade?

JO: Det är långt. Så här tänker jag. Jag har, jag har en dröm, och det är att jag skulle vilja se en nyhetsuppläsare i Rapport eller Aktuellt…

LBS: En nyhetsuppläsare?

JO: Ja, som sitter i rullstol, och där man inte tänker på att människan sitter i rullstol. Och när vi kommit dit så kan jag gå i pension.

Lotta Bouvin Sundberg skrattar.

LBS: Är det det du ska jobba för som politiker?

JO: Bland annat…

LBS: En handikappad nyhetsuppläsare?

JO: Ja. Det kanske finns redan?

LBS: Ja kanske inte synligt i alla fall.

JO: Nej, men alltså få in…att vi blir en del av, att vi får vistas i det offentliga rummet precis på samma premisser som alla andra.

LBS byter ämne.

Skrattet åt tanken på en ”handikappad nyhetsuppläsare” går att problematisera. Den tanken är så långt borta att den är kul. Men det Jesper Odelberg vill uppnå är redan ett uppdrag för Public Service att åstadkomma. Kön, ålder, etnicitet, religion eller trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder ska avspeglas i såväl propgramutbud som personalsammansättning.

När jag hörde cheferna på Public service (Hamilton, Svegfors, Fichtelius) svara på frågor om varför de inte rekryterar medarbetare med funktionsnedsättning när underrepresentationen är så makaber, så skyllde man mangrant på LAS, lagen om anställningsskydd. Den gjorde att ingen av cheferna kunde styra rekryteringen på något sätt över huvud taget, hette det.

Inte alls. Inte på något sätt alls. Det går bara inte. Det är omöjligt. Nix. Nej. Kan inte. Och det utan att det är deras fel, för det är nån annans.

Något att tänka på nästa gång något av public service-företagen stoltserar med att ha lockat över någon av konkurrenternas stjärnor. Den rekryteringen görs nämligen också medan LAS existerar…

(läs även Susanne Bergs ”Varför detta tjat om tillgänglighet?”)

2 svar

Kulturella godbitar

, 17 juli, 2010
2 svar

Som en omväxling till brännande pamfletter och uppmaningar om politisk handling, så har jag satt samman ett ABC.

Det är sommar.

Njut…

Imorgon tar vi nya tag och förändrar världen!

Axis Dance

Blue, Josh

Candoco

Devill

Evelyn Glennie

Freja

Gardot, Melody

Heavy Load

Infinity Dance

Judith Scott

Karen Peterson dancers

Liyana

Mat Savage (okej då, Moomsteatern oxå!)

National Theatre of the deaf

Odelberg, Jesper

Phamaly

Quest

Restless Dance

Staff Benda Bilili

Tyst Teater

Uganda Deaf Silent theatre

Very Special Arts

Wittig, Mark

X factor/Scott James

Janet Yagoda Shagam

Zamba, Ramba

2 svar

Dags att ställa rätten inför rätta

, 26 juni, 2010
Lämna ett svar

Tänk dig att en svensk familj vill sätta sitt färgade adoptivbarn på förskolan Rönnbäret. Precis som alla andra familjer så väljer de att sätta barnet där syskonet redan finns. Men då säger kommunen: ”Det får ni inte”. Det färgade syskonet ska gå på förskolan Slånbäret, som ligger 2 mil bort. För där finns det andra färgade barn och pedagoger med särskild utbildning i att arbeta med såna däringa färgade.

Alla hade sett diskrimineringen. Varenda tings och hovrätt hade tagit kommunen i örat och sagt fy (!). Men det gäller bara om diskrimineringen är sådan att rätten kan förstå det som diskriminering. Om man särar på en syskonskara och deporterar den med Down syndrom till en specialförskola, så är det inte diskriminering. Det har hovrätten över Skåne och Blekinge bestämt.

Så här började det:
Ett föräldrapar i Bromölla får inte välja förskola för sitt barn. Orsaken är att barnet har Down syndrom. De anmäler detta till DO, som tar upp målet i tingsrätten.

Kristianstad tingsrätt menar att pojken blivit missgynnad och att hans funktionsnedsättning haft betydelse för kommunens beslut. Men det spelar ingen roll för kommunen har haft goda skäl för sitt agerande.

Den sista meningen i stycket ovan som är så fasansfull. Diskriminering är inte diskriminering om den som diskriminerar har goda skäl för det. Och som vanligt så ingår inte barn med funktionsnedsättning i begreppet alla barn. Alla har rätt att fritt välja skola/förskola för sina barn. Utom de som har ett barn med funktionsnedsättning. De får bara välja om de väljer det som den som diskriminerar väljer åt dom.

DO tog målet vidare. Man menade att kommunen ska bevisa att man inte diskriminerat, inte att man hade godtagbara skäl för att göra det. Men hovrätten ser nu ingen anledning att ta upp det, och fastställer därmed diskrimineringen som laglig.

Vem kan få rättsskydd mot diskriminering om rätten anser att diskriminering är ok om man har en juste anledning?

Dags att ställa rätten inför rätta, säger jag.

Källor:

Lämna ett svar

IG

, 13 juni, 2010
3 svar

Handikappförbunden gick för några veckor sedan ut med ett öppet brev till utbildningsminister Jan Björklund och riksdagens utbildningsutskott. Man menar att den nya skollagen innebär en fallucka för elever med funktionsnedsättning.

Rättigheten till särskilt stöd i undervisningen har minskats till att endast gälla till betygsnivån ”godkänt”. Det strider mot nya skollagens portalparagraf. Den säger att ”varje elev ska ges stöd och stimulans för att utvecklas så långt som möjligt” (inte bara till ”godkänt”) och ”skolan skall uppväga skillnader i elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

Om alla ska ha rätt till lika skolgång så ska även elever med funktionsnedsättning ha rätt att sträva efter högsta betyg och maximal kunskapsinlärning. Nu föreslår regeringen ett tak vid godkänt, om du använder dig av särskilt stöd. Det blir en särbehandling av elever med funktionshinder, dvs diskriminering.
Men kritiken stannar inte där.

Det är som bekant miljön som funktionshindrar, inte hjälpmedlet. Specialpedagogiska skolmyndigheten dömde i november ut de digitala skolplattformar som används idag i Sverige. Inte en enda utav dom är tillgänglig för elever med funktionsnedsättning.

Men det kommer mera.

Unga Hörselskadade och Unga synskadade delade i april ut Årets Vaxpropp och Förstoringsglas till ministrarna Björklund och Krantz. Priset delas årligen ut till ”person, organisation, en myndighet eller ett företag som på något sätt visad brist på lyhördhet gentemot unga människor med hörselskadors behov och intressen.”

Varför? För att den nya lärarutbildningen inte ges ett obligatoriskt inslag av funktionshinderkunskap. Skolinspektionen har skrivit en rapport om detta. Lärarna kan inte tillräckligt, man vältrar över ansvaret för skolans tillkortakommanden på eleverna, trots att fortbildning erbjuds väljs den bort. Men det stannar inte där. Huvudmännens och skolornas ansvar slås fast bortom allt tvivel i samma rapport.

Var det allt, tror ni? Icke.

Sen 90-talet så har inskrivningarna till särskolan mer än fördubblats. Är det någon som verkligen tror att det skulle bero på att det föds fler barn med inskrivningskriteriet betydande och bestående begåvningsmässiga funktionshinder. Trots fostervattensprov, KUB och NUPP-test? Jag tror inte det. Vad jag vet så finns det ingen undersökning som reder ut varför den här ökningen skett, men i en Expressen -artikel om Skolinspektionens kritik gällande Örebro kommuns arbete så är bristande utredningar den genomgående orsaken. Med en skvätt av särbehandling på grund av etnicitet. Den nya skollagen har inga förslag om tvingande återutredningar, i syfte att öka särskoleelevernas rättssäkerhet. ”Att lagstifta om det ter sig lite för omfattande och mer resurskrävande. Blir det nya åtaganden för kommunerna ska det finansieras från första kronan”, sa departementssekreterare Bertil Östberg till Sydsvenskan för några månader sedan. Läs: det är inte värt pengarna. Problemen, som varit kända sedan början på 2000-talet, tas inte upp i den nya skollagen.

Nu räcker det väl i alla fall!! Men nej…

Doktoranden Elisabet Frithiof forskar om just särskolan. Jag kommer ihåg hur hon kom ursinnigt rusande ut ur lokalen när Jan Björklund hade talat klart vid invigningen av rikssärskolekonferensen i Varberg 2008. Ministern hade då förklarat att det föreslagna nya betygssystemet skulle vara detsamma för särskolan som för grund och gymnasieskola. Men i särskolan skulle man inte sätta några IG (icke godkänt). Och högsta betyg MVG (Mycket väl godkänt) skulle kunna ges med mer flexibla kriterier.

Varför hon blev så arg när ministern var så snäll mot eleverna i särskolan? För att ett sånt betygssystem kan bara finnas om dessa betyg aldrig ska användas till något!

Och vem kan egentligen förvånas? Systemen klickar ju perfekt i varandra. De som gått ut gymnasiesärskolan står i särklass längst ifrån arbetsmarknaden av alla grupper. Och de har idag, med undantag av några få Folkhögskoleutbildningar, inga som helst möjligheter till eftergymnasial utbildning. Vad ska de då med betyg som säger något deras kunskaper till?

3 svar

Brännboll

, 30 maj, 2010
3 svar

Kommer ni ihåg när ni delade upp lag när ni var små. Två stycken turades om att välja. Mot slutet fanns bara de sämsta kvar.

– Då tar jag Sandra så får ni resten, sa den ena sorteraren och log.
– Ååååhhhhh, stönade den andra sorteraren och alla hans insorterade medlöpare.

Den här behandlingen är ändå långt bättre än vad många människor med funktionsnedsättning någonsin får chansen att uppleva på arbetsmarknaden. Där finns nämligen aldrig någon som säger ”Åååååhhh”, men ändå tar emot en i sitt lag.

Och detta utan att dessa arbetsgivare (som inte finns) vet något om dom som dom inte vill ha. Man vill bara inte ha dom helt enkelt. Inte ens gratis.

Sen finns det myndigheter, departement och politiska partier som propagerar för att arbetsgivare borde anställa personer med funktionsnedsättning. Dessa statliga organ och partiorganisationer är också arbetsgivare. Men de anställer inte heller några sådana som ingen vill ha. Istället instiftar de bidrag (som andra låter bli att använda) för att andra ska anställa dom som dom själva inte vill ha.

Nu är det inte brännboll vi spelar. Men brända blir dom – de som sorterarna tycker är de sämsta. Utan att ens ha kallat de till intervju.

Jag tror det är dags att titta på lagstiftningar där det kostar att sortera människor medans man blundar för deras kompetens. Där en akademiker är en akademiker med eller utan stol, och ett butiksbiträde är ett butiksbiträde med eller utan Downs. Det finns i andra länder, men inte här.

Jag tror det är dags att ställa krav på företag som vill vinna i offentliga upphandlingar. Organisationer som kör med sortering baserad på funktionsförmåga ska inte ha några offentliga uppdrag.

Och jag tror det är dags för den offentliga sfären att ”put your money where your mouth is”. Vadå snacka om att allas kompetens ska tillvaratas? Sätt igång och anställ, vet jag!

3 svar

Vårt gemensamma fattigdomsbevis

, 20 maj, 2010
2 svar

”Generellt gäller därför att ett tidigt inträde till sjukersättning och aktivitetsersättning innebär en mycket stor risk för ett liv i relativ fattigdom. På lång sikt innebär det också en betydligt lägre ekonomisk standard som ålderspensionär.”

Så står det i Socialförsäkringsrapport 2009:12 ”Inkomstutvecklingen för individer med sjukersättning och aktivitetsersättning”

Klartext: Har du ett intellektuellt funktionshinder är risken mycket, mycket stor att du går direkt från gymnasiesärskolan till aktivitetsersättning (förtidspension) utan att ens ha besökt en arbetsförmedling. Du har livet igenom mindre än 60% av den disponibla inkomsten mediansvensken har. Detta slår igenom med lika förödande kraft på ålderspensionen, om du trots relativ fattigdom och större andel ohälsa skulle lyckas leva så länge att det blir aktuellt.

Socialstyrelsen har räknat ut att mindre än en procent av de som finns i daglig verksamhet går vidare till att få en anställning. Mer än 99% når aldrig ens tillfälligt arbetsmarknaden! Inte nog med det, de flesta av dessa har inte ens nått arbetsförmedlingen. De har inte ens fått hjälp att försöka.
2002, när jag förberedde Moomsteaterns projekt ”Speciells evangelium”, så fick jag svar från AMS revisorer och ESF-rådet vid ansökan: ”Ni måste ta bort personerna med intellektuella funktionshinder från ansökan. De är inte diskriminerade på arbetsmarknaden. De har ju dagcenter livet ut”. (Detta var innan Moomsteatern lyckades genomföra löneanställning av våra skådespelare, då med hjälp av samma ESF-råd, ska tilläggas i rättvisans namn)
Men jag väljer att skriva vad finansierande myndigheter sa till oss den gången, för jag tror att det sättet att tänka finns kvar. För inte kan det väl vara alla dessa livskraftiga ungdomar uppfyllda av sina framtidsdrömmar som själva säger att de inte vill försöka få ett jobb? Skulle de verkligen mangrant säga ”Nej, jag vill inte ha någon hjälp från arbetsförmedlingen. Jag vill helst av allt ha en daglig verksamhet livet ut” ?!

Det är myndigheter som använder sin makt för att skicka ungdomar med intellektuella funktionsnedsättningar till livslångt ekonomiskt armod. Beskrivningen av processen är dock att samhället visar sin goda sida och tar hand om sina svaga och hjälper dem till trygghet och meningsfull sysselsättning. Istället borde dessa människor själva kunna välja och ges rätten att kräva arbetsförmedlingens aktiva hjälp under hela sin arbetsföra ålder, även medans de tar emot sjukersättning och LSS-insatser.

Det är inget fel med kvalitativt bra daglig verksamhet eller ekonomisk trygghet, men det är fel när vi ger upp på våra ungdomars framtidshopp utan att ens ha gett de chansen att försöka få ett jobb. Resultatet av vår godhet är att de flesta av dessa unga människor döms till livslång fattigdom. DET är ett samhälles fattigdomsbevis.

2 svar

Svårt eller lätt val?

, 9 maj, 2010
3 svar

Snart är det val. Innan man väljer kan det vara bra att veta vad man vill. För det kan skilja massor mellan det som låter snarlikt.
Brinner du för hjälpa personer med funktionshinder? Eller vill du förändra samhället så att personer med funktionshinder slipper vara hjälpmottagare? Det skiljer en hel värld mellan dessa två.

Det kostar inget att vilja hjälpa personer med funktionshinder. Inte mer än någon krona på skattsedeln. Sen kan du slå dig till ro med att du var snäll, ren och god. Du behöver inte möta dem som jämställda på jobbet. Du behöver inte se dem som nyhetsankare på tv. Och din bostadsrättsförening behöver inte installera hiss, för ni känner ju inga i rullstol.

Vill du förändra samhället så att personer med funktionshinder slipper stå med ödmjukhetens mössa i hand – då kostar det. Inte mer skattepengar på lång sikt. Men personligen. Då måste du nämligen ändra på ditt sätt att leva, tänka, kommunicera och fungera. Då funkar det inte längre att bara betala skatt och sätta in pengar i kronprinsessan Victorias fond. Då måste du som är arbetsförmedlare jobba för att ge personer med funktionsnedsättning riktiga jobb. Du som är arbetsgivare måste först sluta diskriminera i intervju och gallringsprocess. Sen måste du anställa efter kompetens, kanske till och med värdera erfarenheten av funktionshinder som en av många eftersökta kompetenser. Du som är anställd måste släppa på normen att ditt sätt att kommunicera alltid är rätt och bejaka mångfald på arbetsplatsen. Du som jobbar med myndighetsutövning måste börja tänka att din myndighetsutövning ska fungera på alla människor, även de med krycka eller läshjälpmedel. Är du kulturarbetare måste du se till att alla kan ta del av din konst. Ja, du kanske till och med måste släppa in dom på scen, som ett jämbördigt subjekt.
Katastrofplanerna får börja innefatta personer med rörelsehinder eller med svag språkförståelse. Försäkringskassan får sluta med att slentrianmässigt förtidspensionera personer med utvecklingsstörning dagen efter studentexamen. Utbildningsdepartementet får lov att jobba på eftergymnasial utbildning för alla, även de som aldrig fick gå grundskolan. Förälderns eget val av dagis gäller även lillasystrar med Down syndrom, på alla förskolor. Friskolorna tvingas stryka ordet ”nej” från svarsmöjligheterna när de möter en ansökan från en elev med funktionshinder.
Håller du på med fastigheter får du komplettera med hissar. Har du en affär får du se till att alla kan handla i den. Kulturskolan, idrottsföreningen, bingohallen och nattklubben får ändra sig så att alla kan vara med.
Media får släppa sin tvångsfixering vid att personer med funktionsnedsättning måste vara offer.
Och du får börja förhålla dig kritiskt till din granne med funktionshinder, på samma sätt som du gör med andra.

Vad väljer du?

3 svar