Tänk dig att en svensk familj vill sätta sitt färgade adoptivbarn på förskolan Rönnbäret. Precis som alla andra familjer så väljer de att sätta barnet där syskonet redan finns. Men då säger kommunen: ”Det får ni inte”. Det färgade syskonet ska gå på förskolan Slånbäret, som ligger 2 mil bort. För där finns det andra färgade barn och pedagoger med särskild utbildning i att arbeta med såna däringa färgade.
Alla hade sett diskrimineringen. Varenda tings och hovrätt hade tagit kommunen i örat och sagt fy (!). Men det gäller bara om diskrimineringen är sådan att rätten kan förstå det som diskriminering. Om man särar på en syskonskara och deporterar den med Down syndrom till en specialförskola, så är det inte diskriminering. Det har hovrätten över Skåne och Blekinge bestämt.
Så här började det:
Ett föräldrapar i Bromölla får inte välja förskola för sitt barn. Orsaken är att barnet har Down syndrom. De anmäler detta till DO, som tar upp målet i tingsrätten.
Kristianstad tingsrätt menar att pojken blivit missgynnad och att hans funktionsnedsättning haft betydelse för kommunens beslut. Men det spelar ingen roll för kommunen har haft goda skäl för sitt agerande.
Den sista meningen i stycket ovan som är så fasansfull. Diskriminering är inte diskriminering om den som diskriminerar har goda skäl för det. Och som vanligt så ingår inte barn med funktionsnedsättning i begreppet alla barn. Alla har rätt att fritt välja skola/förskola för sina barn. Utom de som har ett barn med funktionsnedsättning. De får bara välja om de väljer det som den som diskriminerar väljer åt dom.
DO tog målet vidare. Man menade att kommunen ska bevisa att man inte diskriminerat, inte att man hade godtagbara skäl för att göra det. Men hovrätten ser nu ingen anledning att ta upp det, och fastställer därmed diskrimineringen som laglig.
Vem kan få rättsskydd mot diskriminering om rätten anser att diskriminering är ok om man har en juste anledning?
Dags att ställa rätten inför rätta, säger jag.
Källor:
- Kristianstadtidningen 1, 2
- DN
- SHT
- Föräldrakraft