Valrörelsen drar nu i gång på allvar. Semestersverige har denna vecka börjat vakna ur sin dvala och snart kommer vi påminnas om höstens riksdagsval vart vi än vänder oss. I nyhetssändningar, i dagspress, i radioreklamen, i TV-reklam, på annonspelare och i vår post kommer man att be om våra röster.
Jag har ännu inte gett upp målsättningen att funktionshinderperspektivet denna gång ska finnas med på agendan, jag har ännu inte gett upp det självklara att tillgänglighet borde bli en valfråga detta år. Det ser kanske inte alldeles ljust ut men jag tror att vi med gemensamma krafter kan påverka debatten.
För att påminna om varför det är så viktigt delar jag här nedan med mig av en av mina ledare, tidigare publicerad i DHRs tidning SHT. Den är från december, men jag tycker den tyvärr känns lika aktuell i dag.
Osynliggjorda till vardags
(2009-12-11) LEDARE Personer med funktionsnedsättning osynliggörs i politiken och därmed i beslut som påverkar samhällets utveckling och allas rätt till delaktighet.
Politikens osynliggörande av funktionshinderperspektivet hindrar utvecklingen, och jag tror att det till stor del är förklaringen till att det går så sakta i riktning mot ett Sverige för alla.
Som absolut viktigast med den nationella handlingsplanen ser jag ett perspektivskifte. Det vill säga att frågor som rör personer med funktionsnedsättning ska behandlas där de hör hemma, av dem som har reell möjlighet att förändra.
Arbetsmarknad för personer med funktionsnedsättning ska alltså behandlas tillsammans med arbetsmarknadsområdet i stort, inte vid sidan av under en särskild rubrik med ”särskild politik för personer med funktionsnedsättning”.
I år blev det en särskild utfrågning av riksdagspartiernas partisekreterare, de flesta av dem hade säkert bra saker att säga om planer för vilken politik deras partier vill driva. Men – var finns dessa ställningstaganden, insikter och budskap när man till vardags framför partiets politik?
Var fanns dessa ställningstaganden och förslag när man tidigare i år höll sina kongresser, riksting, landsmöten och stämmor?
Tänk om exempelvis allt det som anförs i debatten om jämställdhet, invandrare, eller ungdomar istället hänvisades till en särskild punkt vid sidan av.
I fråga efter fråga ser vi hur funktionshinderperspektivet saknas helt i den politiska debatten. Förutom vid vissa speciella tillfällen eller tillställningar.
Internationella dagen för att uppmärksamma personer med funktionsnedsättning (3:e december) är ett sådant tillfälle.
Tänk om svaret varje gång man påpekar att ungdomar/kvinnor/invandrare är en resurs på arbetsmarknaden, vore: ”Den diskussionen hör inte hemma här när vi pratar arbetsmarknad, visst är (exempelvis) kvinnor att se som en resurs men vi pratar om dem separat under deras egen punkt, den punkten behövs för att tydliggöra deras speciella förutsättningar”.
Med den retoriken sker inga förändringar. Det är ett osynliggörande som måste upphöra.
Tro för allt i världen inte att jag anser att någon del av den mänskliga mångfalden, som syns i den politiska debatten, ska bort därifrån!
Det jag vill visa är det absurda i att vi som lever med funktionsnedsättningar fortfarande degraderas och medvetet ställs vid sidan av samhället i den politiska retoriken.
Klart vi inte får någon förändring då. Låt valrörelsen 2010 synliggöra HELA den mänskliga mångfalden!
Maria Johansson är förbundsordförande i DHR
Jag vill uppmana dig som tycker det här är viktigt, som tycker det är dags nu, att delta aktivt i den kommande valrörelsen. Att ställa frågor om tillgänglighet, om diskrimineringslagstiftning, om assistans, om hjälpmedel när du träffar en valarbetare, när du lyssnar vid ett torgmöte, när du ges chansen att via chattar, sms och mail ställa frågor inför och under tv- och radiodebatter.
Vi ses i valrörelsen!
När får vi se en debattartikel i DN undertecknad författarna på FullDelaktighet.nu (eller någon/några därav)? Det tror jag ger genomslag på riksnivå iallafall. Jag vet hur min syn på funktionshinder och delaktighet förändrades när jag fick erfara hur verkligheten såg ut.
Min upplevelse som relativt ny i partipolitiken (mp) är att den första striden för en verklig förändring måste tas INOM partierna. Politik kostar alltid ansträngningar, och frågan om var bågen skall spännas är föremål för prioriteringar. Ska reformer göras måste man även skapa ett utrymme för den kostnaden.
Påtryckningar är bra. Lobbyverksamhet och intressepolitisk verksamhet också. Men utan kontinuerlig röst och påtryckning inom partierna så räcker det inte hela vägen fram.
Linnéa: Gäller rikspartiernas handlingsprogram även för kommun och region? Partierna har ju även kommunala och förmodligen även regionala handlingsprogram.
För att med säkerhet veta vilket parti man ska rösta på då krävs det debatt mellan väljare och politiker. En tid de flesta oavlönade politiker inte har. Som väljare tröttnar man på att skriva till politiker när man inte får svar eller får svar, som om man vore ointelligent och inte insatt i de hinder vi dagligen utsätts för eller kunskap i lagstiftning, som tolkas efter behag.
Ett exempel: Höörs kommun skulle fastställa odet bör eller skall i sin handlingsplan. Förmodligen hade S velat ändra bör till skall. Väl i kommunfullmäktige sa representanten för S, att de läst vidare och tyckte att attsatserna var så bra att man tog tillbaka sitt krav på ändring. Tror du någon var emot ?- NEJ! Alla vet att står det bör då är det inte så noga med verkställigheten.
I samtal med EN politiker som kämpar för tillgänglighetsfrågorna i arbetsgruppen för dessa frågor fick politikern inget som helst gehör. Alltså en eller några politiker som kämpar för samma sak får ingen effekt eftersom det måste till majoritet vid beslut i alla instanser fram till kommunfullmäktige.
Få partilokaler är tillgängliga. Av en slump såg jag S partilokal i Eslöv, två trappsteg upp vilket stoppar person i rullstol, inga kontrastmarkeringar vilket hindrar synskadade och man kan fråga sig om där fanns hörselslinga.
När man ser hur illa det ser ut i kommunerna undrar man om folkets representanter inte ser hur otillgängligt samhällena är? Är de inte medvetna om att det kanske är dom själva som är morgondagens funktionsnedsatta och klart diskriminerade som samhällsmedborgare?
Hej Maria!
Håller med om att funktionshinderfrågor måste ta plats i valrörelsen. Inom mitt parti, FP, finns också den diskussionen. Jag kandiderar till riksdag och kommun(Linköping)och välkomnar frågor i valrörelsen. Ska för övrigt delta i DHR:s debatt i Linköping 21/8. Jag har också skickat en debattartikel till Expressen i ämnet.
Kjell: Det finns många sätt att nå kandidater. Valstugor som Du nämner men också telefon, e-post, Facebook och via kommentarer på kandidaters bloggar och via lokal partiexpedition. Vanligt brev går också bra. Jag hoppas att många hör av sig.
Jag vet inte hur lätt det är att nå riksdagskandidater om man bor i Stockholm men i de små kommuner som jag och min son bor i är det inte lätt. Liksom vid förra valet kommer jag att gå runt i valstugorna och fråga de politiker som finns där vad deras partier gjort för personer med funktionsnedsättning under de fyra år de suttit och fattat beslut i såväl kommun, region som riksdag. Faktum är att det är kommun- och regionpolitikerna, som ska verkställa många av riksdagens och regeringens fattade beslut. Jag vill även veta varför man inte levt upp till ”Från patient till medborgare”? Vad de tänker göra? Av svaren och hur det utvecklar sig kommer att avgöra hur jag kommer att rösta. Just nu tänker jag rösta blankt!
Men det gäller även att få balans inom blocken eftersom det gäller fler frågor än långtidsjuka och personer med funktionsnedsättning.