Kategoriarkiv: Okategoriserade

Min ”Idol”

, 19 oktober, 2010
3 svar

En ny säsong av ”Idol” har nyss kommit igång för hundrafjärde gången. Idoler och förebilder kan komma i olika skepnader.

När jag var barn och tonåring för nästan tjugo år sedan var det väldigt sällan jag såg några personer med funktionsnedsättningar på stan. Andra barn och ungdomar med funktionsnedsättningar träffade jag på den röda gummimattan eller i den klorstinkande bassängen på alla sjukgymnastikpass på barnhabiliteringen. Jag behövde förebilder, vuxna förebilder, som hade funktionsnedsättningar och som jag kunde spegla mig i. Det var nog inte riktigt förrän jag hamnade på Stil som jag kände mig riktigt hemma. Där fanns människor som jag kunde relatera till, känna igen mig i och människor som utmanar mig i mitt tankesätt och föreställningar om hur saker och ting är.

Sedan har jag under årens lopp kommit på att man måste hitta sina egna förebilder. En av mina stora förebilder är Tobias H, Tobbe brukar jag säga. Tobbe går andra året på gymnasiet och jag tror vi har känt varandra sedan han kanske var i tioårs åldern. Vi har samma ovanliga funktionsnedsättning och endast det gör ju att man blir lite nyfiken på varandra och jämför och diskuterar olika saker och situationer som uppstår. Sedan är Tobbe med i en grupp med unga vuxna med funktionsnedsättningar som jag har i jobbet.

Tobbe är min stora förebild för att han är modig och inte alltid väljer de lätta och enkla lösningarna. När jag var sjutton vågade jag knappt säga hej till folk och om jag skulle någonstans var det färdtjänst som gällde som mamma bokade. Tobbe tar pendeltåget varje dag till skolan och det var genom Tobbe som jag fick mod att prova och åka med det lokala pendeltåget. Han visade att det funkade och då tänkte jag att det även skulle funka för mig.

Om något är fel så tar Tobbe ingen skit utan har bland annat anmält bristande tillgänglighet till Diskrimineringsombudsmannen.

Den största anledningen varför Tobbe är min idol är för att han har ”sparkat” sin mamma som sin personliga assistent. Hur många människor som är berättigade till personlig assistans skulle överhuvudtaget våga ge någon av sina anhöriga kicken. Att då vara sjutton år och våga göra det kräver ett oerhört mod och självkänsla.

Tobias

3 svar

Socialdemokratins vägval

, 29 september, 2010
1 svar

Den socialdemokratiska självprövning som inletts efter valutgången har betydelse inte minst för oss assistansberättigade. Jag noterar därför med bekymmer att Carl Tham (S) i DN 24/9 tar upp privatiseringar som ett fenomen som han tycks mena att socialdemokratin generellt bör bekämpa. Från assistansberättigades synpunkt är det nämligen inte så enkelt, en avgörande fråga är vilka privatiseringar som avses.

För oss som är helt beroende av personlig assistans är valfriheten en omistlig tillgång. Att vi genom vår assistansersättning i dag kan välja till oss och skapa bra assistans och därmed samtidigt välja bort dålig och kränkande, det ger oss makt över vårt liv. Den senare sortens ”stöd” kunde vi inte välja bort under det offentliga monopolet. Vi assistansberättigade kommer därför aldrig att vilja återgå till ett offentligt monopol.

Det understryker hur viktigt det är att socialdemokratin vet vad den gör när den väljer väg. Det lättköpta föraktet för valfrihet i allmänhet som dröjt sig kvar på en del håll menar jag är en del av de orsaker till socialdemokratins tillbakagång som man nu söker bot för. Vi medborgare vill inte stå med mössan i hand inför det offentliga monopolet.

Däremot är det väsentligt att diskutera vems valfrihet som bör råda. Enligt vår mening är det den enskildes valfrihet – brukarens, medborgarens – som ska ha företräde. Utläggningar av verksamheter på entreprenad där brukarna saknar inflytande utgör många gånger en politikernas valfrihet som för den enskilde medborgaren inte är bättre än ett offentligt monopol, ofta tvärtom.

Vi assistansberättigade slår alltså vakt om den enskildes valfrihet och mångfalden. Självklart måste då också vinst vara tillåtet i verksamheterna. Vi som till exempel driver brukarkooperativ kan understryka den nödvändigheten. Däremot kan orimliga vinstuttag i direkt profitsyfte liksom en stigande ägarkoncentration till stora riskkapital bli ett betydande problem, med tendenser till nya monopolbildningar och därmed ny maktlöshet för den enskilde som följd. Folkpartiets signaler till tillnyktring på skolområdet är på den punkten ett positivt tecken. Och socialdemokratin kommer oavsett utgången i valet fortsatt ha en central roll i svensk politik, dess vägval kan inte lämna någon likgiltig. Förenklande paroller mot privatisering skadar. Ett socialdemokratiskt engagemang för den enskildes valfrihet, integritet och självbestämmande finns det däremot ett stort behov av.

1 svar

Sverige har fått en riksdagsledamot i rullstol!

, 23 september, 2010
22 svar

Nej, det är inte David Lega. David gjorde allt rätt. Etta på KDs lista i Göteborg och 2625 (13,47%) personröster borde ha säkrat en plats. Men Annelie Enochson fick 3208 (16,46%), och det är ännu fler. Annelie åker till Stockholm trots att David gjort ett kanonval.

Jesper Odelberg var den andra snackisen, också han Göteborg. Men 1210 personröster (4,44%) räcker inte för att lyfta Jesper från 4:e till 1:a plats på Vänsterns lista. Även Jesper verkar få stanna hemma.

Istället kommer vår första riksdagsledamot i rullstol från Skellefteå och heter Lars Isovaara. Han är ledamot i Sverigedemokraternas partistyrelse, och talesperson i kriminalpolitik. Som 14:e namn på SDs riksgemensamma lista flyttar han nu in i riksdagshuset. På valpejl.se beskriver han sig så här:

” Jag är 51 år gammal är gift och har tre vuxna barn samt ett barnbarn. Är civilingenjör och arbetar som egenföretagare inom konsultbranschen. Har tidigare arbetat inom såväl statliga som privata företag. Jag är uppvuxen i Tornedalen och således räknar jag mig själv till den tornedalska minoritetsbefolkningen i Sverige. Svensk historia, litteratur och resor är några av mina fritidsintressen. Jag är rullstolsburen sedan 1995 men det har inte hindrat mig från att leva ett fullgott liv. Livet består av stora och små problem som ska lösas på ett aller annat sätt.” (valpejl.se)

Han anger kriminalpolitiken, småföretagarfrågor och skattefrågor som sina tre viktigaste politikområden.

Jag har skrivit och frågat honom om hans/SDs tänkta insatser i handikappolitiken.

(Bilden är från valpejl.se)

22 svar

Stils krav för ett bättre Sverige

, 19 september, 2010
4 svar

Jag vill först och främst ge en stor eloge till Erik Ljunberg som kom med idéen till fulldelaktighet.nu och realiserade den med full kraft. Jag vill även ge en eloge till alla oss som skrivit i bloggen och därmed bidragit till att ge vår egen bild av hur människor med funktionsnedsättningar uppfattar Landet Lagom är bäst. Sedan vill jag även ge en eloge till alla som läst och bidragit till diskussion här på bloggen. Sist men inte minst vill jag tacka David Lega som förde en tuff diskussion med mig här på bloggen och i Studio Ett om tillgänglighet. Vi vill båda att Sverige ska bli tillgängligare för fler, sedan hur vi vill nå det skiljer sig markant. Genom diskussionen här på bloggen lyftes frågan även medialt vilket var bra och nödvändigt då frågor om människor med funktionsnedsättningar fått minimalt utrymme i valdebatten.

I dag är det dags att utöva vår allas demokratiska rättighet. I våras formulerade Stil – Stiftarna för Independent Living i Sverige vår krav för ett bättre Sverige:

”Lagen om rätt till personlig assistans (LSS) är en unik lag som 1994 gjorde det möjligt för personer med funktionsnedsättningar att leva självständiga liv. Nu är lagen under attack.

Vi tycker att år 2010, när till exempel Stockholm utlovats vara världens mest tillgängliga huvudstad, borde vara ett år när politiken syftar framåt. Valåret 2010 borde lyfta fram allas rätt till sitt eget liv, på sina egna villkor. Vi kräver tillgänglighet och möjlighet till utbildning, arbete och föräldraskap. Vi kräver mänskliga rättigheter, helt enkelt.

Individen ska bestämma över sitt liv. När bedömning av personlig assistans sker ska stor hänsyn tas till den enskildes frihet och rätt att själv bestämma över sitt liv.

Respektera den personliga integriteten. Bedömningen av personlig assistans måste göras med respekt för den personliga integriteten. Att klocka toalettbesök i minuter och sekunder är inte acceptabelt.

Lägg ansvaret för den personliga assistansen på staten. En grundförutsättning för att garantera den personliga assistansen för individen är att hela ansvaret läggs på staten.

Bort med 20-timmarsgränsen för grundläggande behov. Oavsett hur stort någons assistansbehov är, ska individen ha rätt till personlig assistans genom staten. Den tjugotimmarsgräns som används idag bygger på ett föråldrat synsätt och slår väldigt hårt mot vissa personer som är i behov av assistans.

Rätt till assistanstid till förfogande. Rätten att ha assistanstid till förfogande måste arbetas in i lagtexten så att inga missförstånd angående detta kan uppstå.

Möjlighet till föräldraskap och arbete. Rättigheten att få personlig assistans för att kunna arbeta eller vara förälder ska arbetas in i lagtexten. Om grundläggande behov ska finnas kvar vid bedömningen av assistans ska arbete och föräldraskap ses som grundläggande behov.

Otillgänglighet är diskriminering. Otillgänglighet ska klassas som diskriminering enligt lagen.

Sveriges skolor ska vara tillgängliga för alla elever. Regeln att friskolor kan neka elever med särskilda behov måste tas bort.

Kräv tillgänglighet vid offentliga upphandlingar. Till exempel ska de tåg som kör på Sveriges järnvägar vara tillgängliga för alla resenärer.

För Stil, Stiftarna av Independent Living i Sverige
Emma Johansson, ordförande
Jonas Franksson, styrelseledamot”

4 svar

IfAs tankar om valet

, 19 september, 2010
2 svar

I dag är det söndag och valdag. Sedan den 1 maj har vi och våra vänner här på Fulldelaktighet.nu skrivit för att få dig politiker att lägga in vårt perspektiv i ditt arbete och engagemang. Nu ber vi dig som ska gå till valurnorna idag att göra detsamma när du lägger din röst.

I flera inlägg här på bloggen har vi försökt visa vad våra politiker och partier säger t ex när det gäller behovsbedömningen, som kanske är den fråga som ligger oss personligen varmast om hjärtat. Vi hoppas att det har varit till hjälp när du nu ska välja vem som ska styra Sverige den närmaste tiden.

I det här sista inlägget innan valet vill vi redogöra för en liten undersökning IfA har gjort på vår hemsida. Antalet svarande är lågt så undersökningen gör inte anspråk att ens visa en tendens, utom när det gäller assistansreformens betydelse.

Vi bad hemsidebesökarna att svara på några frågor rörande valet. 100 personer har svarat och av dem var 52 personer själva assistansanvändare medan 21 personer var anhöriga till en assistansberättigad person. 6 personer var personliga assistenter och 21 personer var allmänt intresserade av personlig assistans. Åldersmässigt var de allra flesta som svarade mellan 35 – 64 år (68 personer). 54 av de svarande var kvinnor och 46 var män.

När det gällde vilket parti våra svarande skulle rösta på blev det en rödgrön majoritet; 19% skulle rösta på vänsterpartiet, 20% på Socialdemokraterna samt 13% på miljöpartiet. Alliansens partier gavs följande röster: Folkpartiet 17%, Centern 5%, Kristdemokraterna 8% samt Moderaterna 6%. Sverigedemokraterna fick 5% av rösterna och övriga 7%.

Det går som sagt inte att av det här materialet att dra någon som helst slutsats av vårt ”valresultat” men när det gäller nästa fråga, hur stor betydelse assistansreformen har för valet, så är det nog tryggt att säga att det faktiskt går att dra en slutsats. 63% av de assistansanvändare som svarat säger att assistansreformen har mycket stor betydelse för valet , 29% att den har betydelse men inte är avgörande. För 92% av assistansanvändarna spelar alltså partiets politik när det gäller just assistansreformen en väsentlig roll för hur man väljer. Tittar vi på hela gruppen är motsvarande siffra så stor som 87%. Det är talande siffror.

Vi hoppas att ni som får vårt förtroende att styra Sverige den kommande mandatperioden börjar med att återställa assistansreformen till det den var tänkt att vara.

Vilhelm Ekensteen, ordförande  och Anna Barsk Holmbom, verksamhetsansvarig

Intressegruppen för Assistansberättigade (IfA)

2 svar

Målgång

, 18 september, 2010
8 svar

Likt politikernas avslutningsanföranden i valdebatterna har jag också några avslutande ord jag vill dela med mig av.

Jag vill passa på att tacka alla bloggare för ert enorma engagemang och skrivarglädje som ni uppvisat sedan den 1 maj. Vi har slutfört det som var vårt mål: att varje dag publicera en text som visar på vikten av att inte glömma bort våra frågor. Jag kunde i våras inte alls förutse vilken succé detta skulle bli!

Har vi lyckats? Ja, det tycker jag. Våra frågor är inte de största och vissa politiker må vara lite dåligt insatta – men med en stadigt växande läsarskara, en drös debattartiklar och med ett proffsigt nätverkande har vi varit ledande i debatten. Politiker kontaktar nu oss och meddelar nya idéer och (ger åtminstone sken av att de) lyssnar på vad vi tycker och tänker. Det har inte bara varit en blogg för oss i ”branschen” utan också en möjlighet till insikt för allmänheten. Bloggarna har funnit varandra än mer och jag tror att de ovärderliga kopplingarna mellan organisationer och intresseföreningar har stärkts allt mer. Jag har lärt känna er bättre och det är jag mycket tacksam för. Det har varit ett sant nöje!

Droppen urholkar som bekant stenen – och jag känner att arbetet med FullDelaktighet.Nu bara har börjat.

Vad händer efter valdagen? Det må vara en slags målgång. Jag är glad att vi fixade det! Dessa frågor är inget kortdistanslopp, snarare ett maraton. På måndag börjar nästa lopp. Du bestämmer i valet imorgon vilka förutsättningar vi får. Jag har glädjen att meddela att vi fortsätter skriva, även efter valdagen! Vi har sett att ni som är vår läsarskara bara ökar och ökar med tiden. Vi vill fortsätta berätta våra tankar för er.

Vi har serverat er ögonblicksbilder, privata tankar, undersökningar och en hel del idéer om hur vi kan förbättra den ganska åsidosatta position vi med funktionshinder har i dagens samhälle.  Till skillnad från politikernas anföranden tänker jag inte vädja om att ni röstar på ett speciellt parti. Jag vill bara att du tänker efter riktigt noga innan du lägger din röst i valurnan. Tänk med både hjärta och hjärna.

Rösta klokt.

Ett sista och det allra viktigaste tacket återstår. Det vill jag ge till dig. Du som läst våra inlägg. Utan dig vore bloggen osynlig.

Tack!

8 svar