Etikettarkiv: valfrihet

Jour

Under de senaste veckorna har IfA hört om flera assistansanvändare som fått stora problem, ibland till och med så stora att de tvingas byta assistansanordnare till kommunen, eftersom de har fått nya beslut om assistans. Vad det handlar om är Försäkringskassans sätt att ge jour på natten, och i mer sällsynta fall även på dagen, istället för vanliga assistanstimmar. Det innebär alltså mindre pengar för att tillgodose samma behov. I praktiken omöjligt att lösa för till exempel ett brukarkooperativ där assistansersättningen är enda intäkten.

Om vi börjar från början så är det så att i Försäkringskassans föreskrifter står det att jour ersätts med en assistanstimme för fyra timmar jour. I Försäkringskassan Vägledning om assistansersättning står det sen så här (något förkortat):

Med tid för jour avses tid under vilken den personliga assistenten inte utför en aktiv arbetsinsats men finns till förfogande i den funktionshindrade personens omedelbara närhet. Detta innebär att jour i regel endast kan beviljas under dygnsvila. Behöver personen en aktiv arbetsinsats under dygnsvilan, räknas tiden för den insatsen enligt de vanliga reglerna.

Det är det senare som nu håller på att segla upp till ett stort problem. För det Försäkringskassan nu i en del fall gör är att endast bevilja exakt de minuter en person behöver ”aktiva assistansinsatser” under natten med vanliga assistanstimmar. Resten av natten beviljas jour. I praktiken kan det innebära att en personlig assistent hela tiden måste vara vaken och alert vid den assistansberättigades sida för att vid behov arbeta två minuter, vila tio, arbeta två sen vila 10 igenoch för det bara få jourersättning istället för vanlig lön och OB-ersättning.

Men hur ska då Försäkringskassan göra? Hur vill vi ha det? För oss är det ganska givet. Försäkringskassan kan inte bevilja något som är helt omöjligt att verkställa – som inte finns ”på marknaden”! Vi håller helt med i det arbetsgivarorganisationen KFO skriver om jour:

Jour innebär att arbetstagaren inte utför några i förhand planerade arbetsuppgifter utan förutsätter att arbetstagaren blir uppmärksammad på något som behöver utföras och då träder in i arbete för att – när arbetsuppgiften är utförd – återgå i jour. Arbetstagaren kan ligga och vila eller t o m sova tills dess att arbetsgivaren/brukaren påkallar arbetstagarens uppmärksamhet och begär att denne utför arbete. Arbete under jour är och ska vara kortvarigt och/eller sällsynt. Detta innebär att jour enbart bör aktualiseras nattetid.

Arbetsrättsligt skiljer det sig inte att ha jour när man är personlig assistent jämfört med när man arbetar inom industri, som lärare eller som polis. Tänk om någon kom på idén att bara ge poliserna lön för den tid de gör faktiska ingripanden! Det faller på sin egen orimlighet och så borde det även vara inom assistansen.

Otillräcklig förändring om hjälpmedel

ÄNTLIGEN jublades det i Hudiksvall och i Gävle för några veckor sedan. ÄNTLIGEN jublade jag med. Nu skulle det vara slut med den eländiga situation som IfA har arbetat så hårt för att förändra i många, många år.

Det handlar om vems hjälpmedel det egentligen är när en assistansberättigad person till exempel behöver en lift för att flytta sig från sängen till rullstolen.

Den kloke inser med en gång att det naturligen måste vara den assistansberättigades hjälpmedel eftersom det är han eller hon som behöver hjälpmedlet för att kunna förflytta sig. I vissa landsting har det här emellertid inte varit så naturligt. Istället har man sett både lift och andra hjälpmedel som så kallade ”arbetstekniska” hjälpmedel. Vilka hjälpmedel som räknas till ”arbetstekniska” och vilka som ses som personliga varierar lite mellan olika landsting men en av de mer vanliga tolkningarna är att den assistansberättigade själv måste vara den som använder hjälpmedlet, trycker på knapparna, för att det ska ses som personligt. Det räcker inte att man säger till assistenten att trycka på knappen utan man ska trycka på knappen själv för att det ska räknas…

Och om hjälpmedlet räknas som ett arbetstekniskt hjälpmedel betalar inte landstinget eller kommunen det utan då är det arbetsgivaren som ska stå för kostnaden. För de assistansanvändare som har valt ett privat alternativ kan det här bli så stora kostnader att valfriheten i praktiken förminskas. Vem vill ha en kund som kostar mer än den kan betala?

Nåja. Varför prata om eländet om det nu är åtgärdat? Dessutom har jag redan redogjort för problematiken i en tidigare blogg

OM det nu är åtgärdat för det är det som är temat för den här bloggen.

Regeringen valde att ändra i förordningen om assistansersättning för att komma tillrätta med problemet. I den förordningen regleras hur assistansersättningen får användas. Det är den assistansberättigades assistansersättning. Enligt 51 kap 4 § Socialförsäkringsbalken får den assistansberättigade bara använda assistansersättningen till en enda sak; köpa assistans för. När man har gjort det är det inte längre den assistansberättigades pengar utan assistansverksamhetens. Förordningen om assistansersättning kan INTE reglera hur assistansverksamheten använder SINA pengar. Således är att ändra i förordningen om assistansersättning är en totalt otillräcklig åtgärd!

Det som, i alla fall teoretiskt, skulle kunna hända nu är att Skatteverket när de granskar hur ett företag använt sina pengar ser att företaget har köpt eller leasat hjälpmedel. För Skatteverket är det en naturlig kostnad för verksamhet med personlig assistans men Skatteverket samarbetar med Försäkringskassan och VET att man inte får använda assistansersättningen till kostnader för hjälpmedel. Skatteverket skickar därför en signal till Försäkringskassan som kollar vilken assistansanvändare som på detta sätt har gynnats av sin anordnare. Försäkringskassan kan sedan hävda att den assistansberättigade ska betala tillbaka pengarna som använts till hjälpmedel. Observera att det inte är FÖRETAGET som krävs på pengar utan den assistansberättigade eftersom Försäkringskassan inte har någon som helst relation med företaget.

Låter det som ett problem som är åtgärdat? Nej minsann. Ska man lösa problem så är det nog bättre att göra det så att det blir löst på riktigt. I det här fallet är det HSL som behöver ändras. Och ett sådant förslag ligger hos regeringen sedan flera år tillbaka. Hög tid att använda det. Nu!