Etikettarkiv: Stadsbyggnadskontoret

Tillgänglighet vs. Kulturminne

Året då alla Enkelt Avhjälpta Hinder är nu till ända. Alla som i sin vardag hindras av ogenomtänkt arkitektur vet att denna målgång inte skett. Inget sjabbel på upploppet – frågan är om ens Sverige ställde sig på startlinjen i kampen mot otillgängligheten.

Ingen lagstiftning om att otillgänglighet måste rättas till finns och mycket av ansvaret har lämnats över vind för våg till oinformerade och ointresserade kommuner. Vissa kommuner har förvisso gjort ett ärligt försök – jag tänker först och främst på Lunds kommun som faktiskt inventerat Lund och lokaliserat problemen. Den kommun som jag bor i, Göteborg, representerar nog mer generellt hur kommunerna antagit denna utmaning. M.a.o. struntat i den helt. Av de 150 anmälningar som jag gjort till Diskrimineringsombudsmannen och stadsbyggnadskontoret har samtliga avslagits av anledningen att min anmälan inte var ett enkelt avhjälpt hinder – eller att byggnaden i fråga är för gammal och har ett allt för betydande kulturminne för att få göras någonting åt.

Låt mig påpeka att jag inte gjort anmälningar på några omöjliga objekt. Ett eller två trappsteg i modern stadsmiljö. De äldsta av husen som anmälts är gissningsvis från sekelskiftet och har renoverats många gånger. Åtgärder som att måla om, reparera, sätta in 3-glasfönster dra in el, telefon, vatten och bredbandsuttag har inte stött på patrull hos kulturminnesivrarna – utan det är först då det blir tal om avfasade kanter, ramp eller dörröppnare som anpassning ses som för stort ingrepp.

Vilken laglig grund har stadsbyggnadskontoret för sitt handlande?

Priset Access City Award delades ut i Europakommissionen i december 2010. De 4 nominerade städerna för Europas mest tillgängliga stad var Barcelona (Spanien), Àvila (Spanien), Köln (Tyskland) och Åbo (Finland). Priset gick till Àvila – en medeltidsstad i Spanien som gjorts tillgänglig för allmänheten. Priset delades ut av Belgiens kungligheter och då pristagaren höll sitt tacktal sa Borgmästaren från Àvila tyckte att det var en självklarhet att alla skulle kunna ta del av staden och det kulturminne från medeltiden som Àvila besitter. Då Borgmästaren sa ”alla” menade han också alla.

Àvila har anor från 1100-talet och många av byggnaderna i staden är ifrån perioden 1100-1400. Genom duktiga arkitekter och konservatorer behövde Àvila inte välja mellan tillgänglighet och kulturminne. Varför skall vi i Sverige tvingas göra det valet?

Àvila

66 städer sökte till Access City Award. Alla länder i EU sökte. Alla förutom Sverige.

Två konkreta tips för bättre tillgänglighet!

DHR gjorde en undersökning nu i dagarna av tillgängligheten på Drottninggatan i Stockholm. Den dystra verkligheten är att endast hälften av alla lokaler dit allmänheten har tillträde är tillgängliga. Då bedömdes bara lokalerna efter ett kriterium: nivåskillnad i entrédörr. Om man skulle ta fler kriterier i akt så sjunker den redan låga siffran ytterligare. ”Världens mest tillgängliga huvudstad” som Stockholm gärna vill titulera sig har en lång väg kvar till att alla kan delta på lika villkor.

Statistiken som DHR har är unik. Få kommuner i Sverige tog propositionen ”Från patient till Medborgare” på allvar och nu, 10 år senare då alla åtgärder skulle vara avklarade är majoriteten av kommunerna fortfarande ovetande om hur många hinder som finns  då man inte ens inventerat sin kommun på hinder. Statistiken är i stort sett obefintlig. Många med mandat att fatta beslut i frågorna som rör tillgänglighet verkar se det tydliga sambandet: ingen statistik – inget problem med tillgängligheten!

Anna gav er häromdagen ett konkret tips på hur du kan påverka samhället genom att inte anlita diskriminerande leverantörer (i det fallet konferenslokaler). Visst är det bedrövligt? Vad kan vi göra åt problemet att Sveriges kommuner nonchalerar regeringens krav? Här får du två enkla tips:

Anmäl diskrimineringen
För att knuffa statistiken åt rätt håll kan du undersöka din närmiljö idag när du går till/från jobbet eller när du går till affären. Ta med en penna och något att anteckna på. Lättast är nog att kolla efter något speciellt som kan innebära hinder för någon med funktionsnedsättning (i DHRs undersökning ovan kontrollerades exempelvis enbart nivåskillnader i entréer). När du är ute på din promenad – anteckna namnet på butiken/restaurangen etc. du går förbi och anteckna också de hinder som finns på det aktuella stället.

Gå in på hemsidan ILIs anmälningstjänst (länk: http://www.independentliving.org/anmalningstjansten). Där fyller du snabbt i din insamlade information och information om dig själv (ILI lämnar inte ut dina uppgifter). Hemsidan genererar sedan automatiskt en juridiskt korrekt anmälan som skickas till Diskrimineringsombudsmannen, Stadsbyggnadskontoret i den aktuella orten som i sin tur meddelar näringsidkaren ifråga.

Detta får två bra konsekvenser: Statistiken över tillgänglighetssituationen förbättras och näringsidkarna uppmärksammas på sina hinder. Att anmäla är enkelt, snabbt och gratis och du kan känna dig nöjd med att du gjort en bra sak för att göra Sverige mer tillgängligt.

Ett klistermärke där det är en symbol som visar en övrestruken rullstol med texten "Här kommer inte alla in!"

Ett klistermärke där det är en symbol som visar en övrestruken rullstol med texten "Här kommer inte alla in!"

…eller klistra upp ett klistermärke
Om näringsidkaren bara ska uppmärksammas på sin diskriminering kan du sätta upp ett klistermärke som gör det tydligt för både ägare och kunder att diskriminering pågår. Detta torde vara en väckarklocka som gör att tillgänglighetsarbetet går snabbare. Om du vill ha en drös klistermärken att sätta upp – skicka mig ett mail med din adress och berätta hur många klistermärken du kommer att få användning för. Då ska jag se till att du får dina klistermärken inom en vecka!

Vi kan knappast räkna med att Sverige kommer att hinna i mål med tillgänglighetsarbetet i år – men med din hjälp får vi en bättre överblick över vad som är kvar att ta itu med.

Tack för din hjälp!