Etikettarkiv: ramp

Öppet brev till Lars Backström, VD för Västtrafik

Bifogade mail fick jag i torsdags från er.

När blev det bestämt att Permobiler inte får resa med Västtrafik? Enligt svaret nedan verkar detta inte bara vara ett påhitt från Veolia utan faktiskt sanktionerat hos Västtrafik. Det kanske är som jag befarat en längre tid, rullstolsramperna finns bara där för syns skull. Om de hade varit utformade för att användas hade de sett ut på ett helt annat sätt och fungerat så mycket bättre.

Som du kanske vet, Lars, så är ju ni uppmanade enligt lag sedan 32 år tillbaka att ta itu med sådana ”problem” som elrullstolar.

Det var fredagen den 19 augusti 2011 kl 12:45 som min bild av Västtrafik, och Veolia i synnerhet, fick sig en rejäl törn. Jag och min assistent stod vid busshållplatsen Pölsebo i regnet och väntade på 99:an som skulle ta oss till Frölunda Torg. När bussen ska köra in på hållplatsen stannar den demonstrativt långt ut och långt ifrån oss. Vi frågar chauffören varför han inte öppnar dörrarna i mitten där rampen finns. ”Jag kan inte ta med någon som sitter i en sådan rullstol”, sa han. ”Jag måste kunna spänna fast den och det går inte. Det här ska ni ha fått information om”. Först trodde jag att jag hörde fel. De senaste veckorna tycker jag att jag nästan upplevt en charmoffensiv från Veolias chaufförer. Det har hänt flera gånger att busschaufförerna förflyttat sig från förarsätet och oombedda hjälpt till att fälla ner och upp rampen. Men denna regniga fredag lyste all artighet med sin frånvaro. Efter ett par minuter gav den buttre chauffören med sig och öppnade så vi kunde åka med. Dock med uppmaningen att jag skulle kontakta ledningen för att få veta deras policy.

Kanske bör det påpekas att min elrullstol inte är av märket Permobil utan en Storm 3. Den är 63 cm bred och 85 cm lång och tillsammans väger jag och min Storm ca 180 kg.

Efter den här resan hade jag flera kontakter med Västtrafik Kundservice och på måndagen fick jag även tag på en representant från Veolia. Och så fick jag det här mailet från Per Söderblom på Västtrafik.

Den senaste veckan har det varit riktigt motigt när det gäller mina resor med kollektivtrafiken i Göteborg. Inte mindre än 13 incidenter har jag råkat ut för. Vid flera tillfällen fungerade inte ramperna på spårvagnen och jag kunde därför inte åka med. I torsdags morse, men även onsdag kväll råkade jag ut för detta. Från Linnéplatsen kl 20:11 skulle jag åka med Spårvagn 1 till Frölunda Torg och där byta till Buss 99 (som alltså inte vill ta med Permobiler numera). Rampen på spårvagnen gick inte att manövrera och jag blev ännu en gång kvarlämnad. Jag fick ta en annan väg hem och blev ca 40 minuter försenad. I tisdags skulle jag återigen åka med spårvagn linje 1. Den här gången från Marklandsgatan till Linnéplatsen kl 12:27. Rampen gick då att få ut en liten bit men fastnade sedan i utfällt läge. Detta orsakade då ett större stopp i spårvagnstrafiken vid knutpunkten Marklandsgatan.

Vid åtminstone 32 tillfällen sedan i maj har jag råkat ut för att handtaget till rullstolsrampen på bussen har varit skitigt och rostigt och därför inte gått att använda för att lyfta rullstolsrampen. Lika många gånger har jag ringt Västtrafiks Kundservice och påpekat problemet. Jag har också ringt direkt till Göteborgs spårvägar, som kör buss 165, där problemet finns på i stort sett alla bussar. Klagomålen framförs men inget händer.

Jag har åkt nästan dagligen med Västtrafik sedan februari 2009. Aldrig under denna period har det fungerat bra – inte ens ordet ”dåligt” skulle göra mina upplevelser rättvisa. Under hela perioden har jag påpekat bristerna, övertrampen, diskrimineringen och förolämpningarna. Ni har tagit emot, svarat och försäkrat att ni ska göra något åt problemen. Ni har inte gjort någonting.

När min gode vän ringde Veolia förra veckan fick han veta att inte heller Perkulatorer får åka med bussarna. Vad blir nästa påbud? Hur kan ni fortsätta låta folk som arbetar för er vara okunniga om lagen? Kommer det dröja ytterligare 32 år innan även jag ska kunna åka kollektivt utan att bli otrevligt bemött?

Med vänlig hälsning

Tina Henriksson
Föreningen för de Neurosedynskadade (FfdN)

Hej Tina

Tack för att du hörde av dig till Västtrafik.

Vi har nu fått svar från entrepenör angående händelsen på linje 99 den 19/8. Man har alkostartsprogram i bussarna så en förare kan aldrig starta sitt fordon utan att blåsa. Efter samtal med föraren så är det permobil han har nekat att åka vilket han gör rätt i. Trots detta så fick permobil åka med. Föraren har i sin tur bett resenären att kolla upp det. Enligt enhetschef har du varit i direkt kontakt med dem. Inga permobiler i bussarna, pga platsbrist och säkerhetsrisk.

Vi tar till oss din information och vi arbetar hela tiden med att förbättra verksamheten. Därför är det viktigt att vi får vetskap om vad det är vi kan förbättra och utveckla i trafiken. Alla synpunkter sparas i vår databas för att användas i olika slags förändringsarbeten som rör kollektivtrafiken.

Det är vår förhoppning att dina resor med Västtrafik skall fungera bra i framtiden.

Med vänliga hälsningar

Per Söderblom

VÄSTTRAFIK AB
Kundservice

Tillgängliga hotell, eller … ?

Förra veckan var jag med jobbet på Leva & Fungera-mässan i Göteborg, och tänkte börja denna blogg med att ge lite beröm åt SJ. Både resan dig och hem fungerade otroligt smidigt med liftar och allt. Det är nog första gången jag upplevt det. Bara några minuters försening också, och det berodde inte på mig. Sen att man blir imponerad av detta, som ju borde vara en självklarhet, är mer tragiskt. Men, men …

Mindre imponerad var jag dock av tröskeln in på badrummet i handikapprummet på Gothia Towers. En annan är ju tvungen att släpa med sig en otymplig lift och då badrummet var så pass litet fick jag sonika åka upp utanför och sedan ta mig över tröskeln hängandes i liften. Liften skrapade i, så hög var tröskeln, och det var inte den mest angenäma upplevelsen att hänga och gunga där medan assistenterna kämpade att få över den. Kvistberga var snälla och gav mig en tröskelramp, men den fungerade tyvärr rätt dåligt just för detta ändamål. Men stort tack till Kvistberga (vår montergranne för övrigt)!

En annan rätt intressant iakttagelse från mässan var Likos monter. Liko gör liftar, liknande den jag släpar runt på, och upp till deras monter var en skarp kant på sisådär 7-8 cm. Mer eller mindre omöjlig att ta sig upp för med rullstol. Och rullstolsburna är väl en av deras större slutanvändare? När jag och Erik Ljungberg frågade hur de hade tänkt, så blev svaret att montern kom från deras utländska moderbolag och de hade ingen inverkan på hur den skulle se ut. Man kan ju tycka att de då kunde ha lånat någon ramp, av till exempel Kvistberga, men … ja, tydligen inte. Fascinerande ändå, att man kan ha en otillgänglig monter på en hjälpmedelsmässa. Plötslig blev jag väldigt anti Liko. Synd att de är så stora på marknaden och man inte har så mycket val gällande sådana hjälpmedel, annars hade jag valt bort dem i protest.

En annan kedja som jag förvånande nog blev negativt inställd till var Scandic. På tisdagen gick jag på GILs seminarium om tillgänglighet (Erik fick pris. Grattis Erik!) där Scandics tillgänglighetsambassadör Magnus Berglund pratade. Det började bra, han pratade om deras arbete med att förbättra tillgängligheten och allt lät fint. Bland annat tog han upp att den viktigaste kunden var den med funktionsnedsättningen för den personen avgör vart en konferens med 200 gäster kommer äga rum. Väldigt sant!

Det Scandic har gjort de senaste åren är bra, inte tal om något annat, men … sedan började folk ställa lite frågor. Takliftar till exempel, vore inte det nåt? Nej, det gick inte, för engelsk statistik visade att dessa rum enbart hade 3% beläggning då de enbart bokades för dem med behov. Nehe, men manuella då, så man slipper släpa runt på en egen? Nej, för det fanns inga försäkringar eller någonstans att hyra dem ifrån. En annan fråga var ifall de hade höj- och sänkbara sängar. Nej, för det har hänt att barn har klämt sig, och rummen hyrs oftast ut till barnfamiljer.

Sedan tog jag upp att deras tillgänglighetsinformation på webben inte gav särskilt mycket, utan att jag önskade bilder och planritningar så att jag själv kunde avgöra om det fungerar. Till detta fick jag till svar att de inte hunnit så långt, och att det de hade var bättre än alla andras kedjor. Måhända, men hur svårt är det för någon att ta lite bilder när jag ber om det? Andra hotell gör det, inte alltid men oftast, men jag har aldrig fått några från Scandic. Vilket hotell väljer jag?

Här någonstans insåg jag att det inte var någon idé att försöka ge konstruktiv kritik på just då. Det ledde ingenstans, och gjorde mig bara irriterad, och därför skriver jag om det här istället. För jag vill ha en diskussion om det. Jag är övertygad om att tillgängligheten på svenska hotell med enkla och billiga medel kan förbättras avsevärt för oss med fysiska funktionsnedsättningar. Men då måste man åtminstone vilja lyssna på våra förslag, något som jag inte upplevde på seminariet.

Om nu Magnus, eller något annat hotell, läser detta vill jag därför meddela att det faktiskt finns lösningar för alla dessa saker som togs upp på seminariet. En enkel digitalkamera och en tumstock i receptionen är nog det enklaste. Dosan på sängen går att koppla loss så att inte elfunktionerna fungerar för andra än de som behöver det. Takliftar finns idag i modeller där enbart skenan sitter kvar i taket när man inte behöver dem. Eller i varianter inbyggda i låsbara skåp. Samma sak gäller hjälpmedel för synskadade och hörselskadade. De går att plocka fram när de behövs. Voila! Rummen kan hyras ut till vem som helst. Och personligen begär jag inte att dessa fasciliteter ska finnas på minsta hotell över hela vårt avlånga land. Men ett hotell med åtminstone ett sådant rum i Stockholm, Göteborg och Malmö är väl det minsta man kan begära?

Vilken kedja blir först? För kom ihåg, den som ordnar det kommer vara garanterad ett antal stora konferenser och fullbokade rum under en lång tid framöver. För det är ju jag, och andra med likartade behov som mina, som beslutar om vart dessa ska förläggas.