Min karriär som lokal kommunpolitiker för miljöpartiet har varit kort men otroligt stormig. Jag har fått uppleva saker som jag aldrig förut upplevt eller ens tänkt på. Inte har jag funderat på att jag kan tala men är döv, inte har jag tänkt på att vissa saker är omöjliga och andra saker tar väldigt lång tid att lära sig. Inte har jag känt mig kränkt eller mobbad.
Inte förrän nu.
Sen när jag pratade i mobiltelefonen och blev kommenterad på Facebook för det blev det ju också liv i luckan. Paul Lindquist skickade ett mail till mig personligen och kopia till alla gruppledare där han bad om ursäkt. Vidare kom han ner till mig i stadshuset när dövas tidning var där för en intervju och då bad han mig personligen om ursäkt. Dock säger han fortfarande att han aldrig varit vän med mig på Facebook. Nu är han det inte, och mina vänförfrågningar till honom och Mats Gerdau har lämnats obesvarade. Mats Gerdau skickade ett personligt mail till mig. Han bad om ursäkt. Jag hade gärna träffat honom, men han föreslog inte det.
Vad har hänt nu då? Jo, på mitt första möte i miljö och stadsbyggnadsnämnden i januari så fick jag veta att jag inte kunde begära votering hela tiden för det skulle ta för lång tid. Då hade jag ändå kommit med förslaget att räcka upp handen samtidigt som man säger ja eller nej. Tydligen gick inte det för sig enligt kommunallagen. Men i Örebro där det finns en döv man som är politiker fungerar ju allt utan problem. Varför inte här på Lidingö?
Sen när det gällde ett ärende om en takkupa som byggts olovligen och skulle rivas reserverade jag mig i ärendet. Jag hänvisar till den grundlagsstadgade principen om likabehandling (det finns 21 andra som fått lov till takkupor i olika storlekar och alla medborgare ska behandlas lika). De frågade om jag reserverat mig och jag tecknade ja. Antingen var det för att jag använt teckenspråk eller så var det för att mitt ja till reservation kommit fel i tid (man ska säga till innan klubban i ärendet faller) som det nu i protokollet visar sig att de inte godtagit att jag reserverat mig trots att jag skickade in den skriftliga reservationen i god tid före justering av protokollet. Det borde ju inte vara så svårt att följa kommunallagen och samtidigt göra ett möte tillgängligt även för de med funktionshinder. När jag använder tolk blir det kanske en fördröjning och jag hör inte klubban. Om man då bara ser till att allt blir väldigt tydligt så ska det väl ändå inte vara så svårt? Eller är det kommunallagen som är diskriminerande? Min hörande ersättare i nämndens reservation i form av ersättande yttrande godkändes. Varför inte min reservation? Jag hoppas nu att få min reservation godkänd i protokollet på onsdag när vi har nästa möte i miljö- och stadsbyggnadsnämnden.Inte nog med det. Miljö- och stadsbyggnadsnämndens ordförande kallade vår hörande gruppledare till möte idag med henne och stadsjuristen. För att diskutera vad? Över huvudet på mig? Detta är så kränkande så jag saknar ord. Antingen kallar man väl alla i gruppen eller också den det berör. Bara för att jag är döv kallar man hörande gruppledaren istället för att prata över huvudet på mig. Vår gruppledare tackade nej till mötet och hänvisade till mig och ersättaren. Heder åt honom. Tack.
Jag vet faktiskt inte om jag ska orka fortsätta i politiken. Jag blir behandlad som ”lilla vän” och ”har inte ert eget parti utbildning i sånt här” och ”om du ska votera i alla ärenden kommer det ta jättelång tid” osv. Jag tar ju uppdragen på allvar. Lusläser alla papper och är väl insatt. Att bli behandlad på detta sätt när man är vuxen bara för att man är döv är hemskt.