Inte i Almedalen i år heller – men i valrörelsen kan mycket hända

Midnatt i lördags kom jag hem från årets Politikervecka i Almedalen, Visby, Gotland. Det har varit en fantastisk vecka på många sätt, på andra rent av ett bottennapp.

Kalendariet innehöll 1 396 evenemang. Ett snabbt överslag ger resultatet att cirka 100 av dessa hade funktionsnedsättning som tema, helt eller delvis. Då har jag inte räknat med alla de seminarier eller debatter som handlade om framtidens kollektivtrafik, om arbetsmarknad, om hälsa och ohälsa, om att synas i medierna, om hållbarhet, om byggande eller om diskriminering, det vill säga alla de tillfällen till diskussion, samtal och erfarenhetsutbyte där det självklart finns ett funktionshinderperspektiv även om det inte kommer till uttryck i rubriken eller bland talarna. Det vill säga de arenor där det är som allra viktigast att våra frågor diskuteras.

Jag har med ett avbrott varit på plats i Almedalen varje år sedan 2003 och det är fantastiskt att de senaste åren ha sett hur allt fler organisationer som arbetar för rättigheter för personer med funktionsnedsättning finns på plats. Hur allt fler seminarier som behandlar den så kallande funktionshinderpolitiken funnits att välja mellan. Detta rekordens år 2010 slogs rekord även vad gäller funktionshinderrörelsens närvaro.

På båten hem läste jag den nyutkomna boken ”Bana väg – Välfärdspolitik och funktionshinder” vilken lanserades i Almedalen. Boken är skriven av Malena Sjöberg. Malena konstaterar att de handikappolitiska frågorna, som ju är just politiska, inte möter något större politiskt eller medialt intresse.

Så inte heller i år i Almedalen, vågar jag säga även om jag inte där i händelsernas mitt kunnat ha heltäckande bevakning på nyhetsrapporteringen.

Så inte heller i år i Almedalen, säger jag efter att ha lyssnat till alla partiledartal i flera år.

Å ena sidan vet vi att det är så, å andra sidan hade vi i år all rätt att förvänta oss något helt annat, detta valår 2010 då Sverige sedan drygt 1,5 år ratificerat konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,  då de nationella målen ska vara uppfyllda  och då frågan om bristande tillgänglighet som diskriminering varit ett hett ämne och den fjärde utredningen precis gått ut på remiss.

De enda som brukar komma i håg att den mänskliga mångfalden inkluderar personer med funktionsnedsättning, genom att överhuvud taget nämna oss i sitt tal, har tidigare varit Ohly och Wetterstrand.

Årets resultat
Reinfeldt – Nej
Utifrån tidigare erfarenhet hade jag inte väntat mig det heller. Reinfeldt hade en lång utläggning om särintressen kontra allmänintressen. Läs Vilhelm Ekensteens briljanta blogginlägg. Men käre Reinfeldt, saken är den att problemen uppstår när allmänintressen ses som särintressen och detta tas som ursäkt för att annat prioriteras högre.
Ohly – Ja
Här kom ett riktigt trendbrott, Ohly ägnade ett helt stycke till att samhället är till också för personer med funktionsnedsättning, aldrig någonsin har jag hört en partiledare ägna så stort utrymme åt denna stora grupp i ett allmänpolitiskt tal, aldrig.
Dock ser jag ett problem i att han gjorde det i sin uppräkning av vallöften, vallöften som genast kritiserades för att vara orealistiska och kostsamma. Jag undrar hur det påverkar vår sak  att i en sådan listning av nya reformer som inte är beslutade  inkludera löften om tillgänglighet som ju redan är lagstadgat sedan decennier…
Björklund – Nej
Han nämnde ordet rullstol, men det var i ett inlägg om äldrepolitiken och äldres rätt att komma ut. Folkpartiet har helt tappat initiativet vad gäller funktionshinderperspektivet. Måste kännas otacksamt och hopplöst för de i frågorna mycket engagareade politiker partiet fortfarande har, men vars arbete aldrig får erkännande genom att nå högst upp i partiledningen. Att detta en gång sågs som det självklara alternativet för borgerliga väljare som satte möjligheter och delaktighet för personer med funktionsnedsättning främst börjar bli allt svårare att förstå.
Olofsson – Nej
Även här kan jag tänka mig att det finns de i partiet som känner sig förbigångna och bortglömda. Centerpartiet har med Kenneth Johansson lett assistansutredningen och assistansfrågan har varit mycket uppmärksammad de senaste åren bland annat på grund av pratet om besparingar och  Försäkringskassans förändrade bedömningar. Här kunde Maud tagit tillfället i akt att lugna alla oroliga assistansberättigade. Men nej.
Sahlin – Ja
Kors i taket! ”Alla ska med-partiet” har verkligen ingen tradition av att uppmärksamma personer med funktionsnedsättning, men se – i en bisats fick hon in oss och behovet av tillgänglighet. Dock lät det just som en liten bisats som stoppats in i sista stund. Nåja, trenden är bruten helt klart.
Hägglund – Ja
Även här kom ett trendbrott, i en bisats nämnde Göran personer med funktionsnedsättning. Men, på det ställe i talet där det hade varit naturligast och haft större betydelse, där han pratade om att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter och ingen diskrimineras räknade han upp på vilka grunder: kön, ålder, sexuell läggning eller etnicitet. Anmäkrningsvärt och mycket positivt att han inkluderade sexuell läggning, men Göran – att inte i denna uppräkning inkludera oss det ser jag i det närmaste som ett hån. Betänk att partiet innehar statrådsposten med ansvar för samordningen av handikappolitiken, jag undrar om Maria Larsson delar min frustration?
Wetterstrand/Eriksson – Nej
Här kom veckans besvikelse. Miljöpartiet beslutade vid sin kongress i maj att ta med frågan om bristande tillgänglighet i sitt valmanifest. Almedalstalet handlade till stora delar om byggande, om utbyggd kollektivtrafik och om den nya staden. Det fanns alltså åtskilliga tillfällen att visa att man i sin politik vill inkludera oss, men man tog inte den chansen.

Att så totalt nonchalera en stor andel väljare som man ändå kan konstatera görs är anmärkningsvärt och inget vi finner oss i längre. Vi har väntat, vi har trott på löften och tidsbestämda mål. Vi gör inte det längre! Vi kräver våra rättigheter, vi kräver att inkluderas i politiken på riktigt, vi kräver att synliggöras. Nu är det drygt två månader kvar till valet.

Jag uppmanar och utmanar alla, politiker, journalister, våra medlemmar, personer med funktionsnedsättning, att göra detta till det ödesval alla pratar om, att tvinga partierna att i den offentliga debatten ta ställning, inkludera och stå till svars.

Det är först om frågorna debatteras i det öppna vi kan få en allmän debatt och en allmän opinion.

I huvudet på en politiker

Det finns en fråga som måste ställas. Det finns en fråga som vuxit sig allt starkare. Det finns en fråga som vi väldigt gärna låtit bli att ställa. Men vi måste.

Efter Fredrik Reinfeldts Almedalstal tränger den sig på. Särintressen, det talade Reinfeldt om, inte utan förakt. Särintressen var inte bra. Kände vi oss träffade, vi med funktionsnedsättningar?

Ja, varför inte? Hur många gånger har vi inte haft anledning! Särintressen har vi ofta setts som.

Fast vi tror inte vi är det. Vi vet att vi är alldeles vanliga människor och medborgare.

Så man ska vara försiktig med begreppet särintresse. Men kanske går det hem för stunden i det retoriska illusionsmakeriet. Vi vill ju alla så gärna lyssna på Fredrik och känna att vi hör hemma i allmänintresset. Allmänintresset, det är bra. Men särintresset, det vet man ju hur det är med det.

Där står vi i hopen som Fredrik Reinfeldt förför och tycker med välbehag ”där får de, särintressena!” Där står vi och tänker på andra. Jag tänker förstås på några direktörer som jag tror Fredrik umgås med (fast jag är inte säker på att han tänker på dem), och arbetarklassen tänker på socialhjälpstagarna medan dessa tänker på invandrarna som i sin tur tänker på facket som bara slår vakt om de sina. Många män med bristande sinne för feminism tänker på kvinnor, som särintresse, allihop. Ja, det blir nästan tänkt på alla.

Fast många med funktionsnedsättningar tänker inte så mycket på andra, av bitter erfarenhet. De vet att det ofta är de som är särintresse, eller hör till dem som räknas dit. När vi nu efter rätt många år med assistansreform och en åtminstone uttalad medborgarskapstanke i våra nationella handlingsplaner plötsligt åter hör ordet särintresse rycker vi därför till. Jag vill inte säga att vi osäkrar vår revolver, men vi tar fram slangbellan.

Och frågan. Jag vill gärna ställa den också till Maud och Jan och Göran, om han hamnar på det han tycker är rätt sida om decimalerna. Och jag ställer den även till Mona och Lars, ty ibland har vi bestämt sett ut som ett särintresse också på första maj. Ja, inte så att det har framgått av de framförda parollerna, det är snarare just det att vi så sällan synts till på dem.

Maria och Peter, ni har väl mest annat på programmet? Jag riktar ändå frågan också till er.

Men till sist och framför allt, Fredrik Reinfeldt, vi som lever med funktionsnedsättningar vet att vi inte brukar hänföras till den minoritet som utgör allmänintresse, utan till den försumbara majoritet som är särintresse. Så du förstår, vi måste fråga:

Är det oss du tänker på?

Miljöpartiets syn på funktionshinderfrågorna

Almedals Special

MiljöpartietJag brinner för rätten att få vara den man är. Vi i Miljöpartiet vill att samhället ska vara medvetet utformat och anpassat efter den mångfald av människor som lever sina liv här. Tyvärr är vi långt ifrån där idag. Sverige är ett föregångsland inom vissa områden, men ligger långt efter på andra. När det gäller situationen för människor med funktionsnedsättning finns särskilt mycket kvar att göra.

Vi är högst medvetna om den utsatthet och diskriminering som riktas mot människor med olika funktionsnedsättningar. Ibland direkt och tydligt mellan människor, men ännu oftare utsätts man för strukturell diskriminering. Vårt likarättsperspektiv på politiken gör att vi hela tiden söker nya verktyg för förändring. Vi har lagt fram förslag om att stärka skyddet för enskilda och göra det mer möjligt i praktiken att kunna driva sina rättigheter när man upplevt diskriminering.

En av de allra viktigaste reformerna nästa mandatperiod blir att bristande tillgänglighet görs till en diskrimineringsgrund. Det tror vi kommer ha en avgörande betydelse för Sverige. Men det är inte det enda som behöver göras. Vi vill se en ny fond för processmedel, ändra reglerna för rättegångskostnader, möjliggöra ”situation testing” och säkra diskrimineringskompetensen i arbetsmarknadsdomstolen. Vi vill att strukturell diskriminering bör kunna processas i domstol, så att vi kan utkräva ansvar för diskriminering redan innan någon som blivit drabbad personligen har anmält. Vi vill se en total genomgång av svensk lagstiftning ur ett tillgänglighetsperspektiv.

Samhällets stöd ska vara utformat så att de ger förutsättningar för ett självständigt liv. Tidig, uthållig och professionell rehabilitering och habilitering och tillgång till rätt hjälpmedel är a och o.
Personlig assistans måste ges utifrån bättre helhetssyn. Idag har inte den som har assistans och tillfälligt läggs in på sjukhus rätt att ha kvar sin assistent. Det är absurdt. Det ska gå snabbt och lätt att få arbetshjälpmedel och stöd för att göra arbetsplatsen tillgänglig. Vi vill också ha fler och utökade särskilda anställningsformer, så att alla ska kunna ha möjlighet att arbeta efter sin förmåga.

Sverige skulle kunna bli ett föregångsland. Ett land där funktionsnedsättning inte möts med hinder.

Det är ytterst en fråga om människors rättigheter. Men att ta tillvara människors kompetens och utnyttja teknik smartare skulle dessutom få igång nya företag, öka turismen och ge många andra positiva följder. Många goda spiraler skulle sättas igång som skulle skynda på utvecklingen. Ytterst handlar det om vilja. Den har vi.

Maria Wetterstrand  (mp)

Om författaren: Maria Wetterstrand är språkrör för miljöpartiet.

Sktibenterna kommenterar

Kristdemokraterna: Fortsätt arbetet för tillgänglighet!

Almedals Special

Kristdemokraternas logotypIdag är det Kristdemokraternas dag i Almedalen och jag väljer att ha flera uppdrag kring personer med funktionsnedsättning. På morgonen svarade jag på frågor hos JAG – Jämlikhet, Assistans, Gemenskap och vid lunch är det utfrågning hos HSO. Ikväll kommer också Funkisbyrån att ha en modevisning på scenen före Göran Hägglunds tal, jättekul!

Många personer med funktionsnedsättning vittnar om att det finns tecken på ett perspektivskifte i synen på funktionsnedsättning, i positiv riktning. Samtidigt är många överens om att det i vardagen, hemma i bostadsområdet, i kommunen, är långt mellan ord och verklighet. Vår regering kunde snabbt efter tillträdet 2006 konstatera att arbetet gått för långsamt för att tillgänglighetsmålen skulle kunna nås i år. Det var inte svårt att se att bristerna var omfattande.

Strategin Enkelt avhjälpt som regeringen och Sveriges kommuner och landsting kom överens om är ett steg på vägen och vi kan konstatera att det gått framåt på de flesta områden. Nästan 70 procent av kommunerna uppger nu att de kommer att ha åtgärdat samtliga så kallade enkelt avhjälpta hinder i innemiljön 2012.

Ett annat mycket viktigt område gäller transporter. Vi öronmärkte ytterligare 150 miljoner kronor  förra året som ska göra 40 järnvägsstationer användbara. Dessutom ska 1500 busshållplatser på det statliga vägnätet, 19 flygplatser samt färje- och skärgårdslinjer vara tlllgängliga 2010. Det krävs dock ytterligare ansträngningar och satsningar för att nå målet om helt tillgängliga transporter.

Statliga myndigheters tillgänglighetsarbete har förbättrats och blivit mer systematiskt också när det gäller anställningar. 89 % har rutiner för att se till att krav på tillgänglighet uppfylls vid anställningsintervjuer.

På arbetsmarknadspolitikens område har  regeringen vidtagit flera åtgärder för att fler personer med nedsatt arbetsförmåga ska kunna försörja sig genom arbete. Det ekonomiska stödet för arbetshjälpmedel har fördubblats och stödet för personligt biträde har höjts. Därtill har social- och arbetsmarknadsdepartementen inbjudit till partssamtal för att tillsammans med fack, arbetsgivare och SKL ta fram initiativ som leder till att både stat, kommuner och näringsliv kan öka rekryteringen av personer med funktionsnedsättning.

En viktig del gäller också frågan om bristande tillgänglighet ska betraktas som diskriminering. Ett förslag till hur bristande tillgänglighet ska kunna värderas som diskriminering har tagits fram av Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Förslaget ska nu skickas ut på remiss.

Alla vinner på att samhället görs tillgängligt. Tillgänglighet ska inte betraktas som ett särintresse utan ska ses som ett allmänintresse. Kristdemokraterna kommer fortsätta arbeta med kraft för ett tillgängligare Sverige.

Maria Larsson (kd)

Sktibenterna kommenterar

Bengt ElménBengt Elmén: I söndagens DN kunde vi läsa att storsimmaren David Lega nu kandiderar till riksdagen för KD. På vilka grunder har KD valt att knyta Lega till sig? Är det bara för att han är en rolig föreläsare? Har Lega överhuvudtaget utfört något handikappolitiskt arbete?

Apropå tillgänglighetsfrågan säger han i en intervju i DN att det är lika mycket den enskildes ansvar att först ringa och fråga om en lokal är tillgänglig. Kommer detta nu att bli KDs nya politik?

Kjell StjernholmKjell Stjernholm: Jag är på plats i Almedalen och lyssnade till den utfrågning av KG Bergström, (arr HSO) som Maria Larsson refererar till.

En sak vill jag säga direkt. Jag tror Maria Larsson om att verkligen vilja nå större framgång. Jag tror att hon är ärlig i sin framtoning av att detta är viktigt. Jag tror henne däremot inte om att lyckas få frågorna prioriterade inom alliansregeringen. KG Bergström pekade rätt bryskt på skillnaden mellan att vilja tillsätta en långsam utdragen parlamentarisk utredning i mandatperiod 2 mot att omedelbart ge sig på A-kassan och sjukförsäkringen dan efter valsegern.

Den splittringen mellan att själv vilja och att ändå tvingas försvara att annat varit viktigare för den sammantagna regeringen tycker jag slår igenom i texten.

Maria Larsson ser ett perspektivskifte i synen på personer med funktionsnedsättning. Ledare för olika funktionshinderförbund säger själva att de inte märker av det perspektivskiftet nåt särskilt än. Det är fortfarande för mycket ”patient” och rätt lite ”medborgare”. Något som bekräftats av i stort sett alla partier här på bloggen hittills. Alla pratar om mer stöd till individen. Få pratar om att problemet ligger hos den som diskriminerar.

70% kommer att ha klarat av innemiljön till 2012 skrivs som ett tecken på viss framgång. Hur är det utomhus? På nätet? Inga siffror eller utfästelser. Varför? Ja, vad tror ni?

En annan till synes rätt oväsentlig uppgift skrivs på framgångskontot. ”89 % har rutiner för att se till att krav på tillgänglighet uppfylls vid anställningsintervjuer.” Och vad har det lett till? Fick nån jobb i de statliga myndigheterna? Eller har man bara skaffat rutiner som säkrar att man inte diskriminerar medans man väljer bort alla med funktionsnedsättning?

Den bästa formuleringen i Maria Larssons text tycker jag är ”Tillgänglighet ska inte betraktas som ett särintresse utan ska ses som ett allmänintresse.” När hon fått Reinfeldt och Borg att säga detsamma och leva efter  detta så har hon en verklig framgång att skriva om. Då blir det läge att hylla. Nu finns det anledning att avvakta och hoppas på att Maria Larssons vilja leder framåt.

Socialdemokraternas syn på funktionshinderfrågor

Almedals Special

Socialdemokraternas logotypVi socialdemokrater blev bortröstade i förra valet. Det ledde till en omprövning av politiken. Jag hade förmånen att få leda rådslaget om välfärden där vi kritiskt granskade och utvecklade vår politik. Vi arbetade öppet och i bred dialog med många människor även utanför vårt eget parti. Jag hade bland annat många givande samtal med personer från handikapprörelsen. Det var lärorikt och fantastiskt kul och ledde till omfattande självkritik.

Vi har under de år som gått sedan förra valet även mötts av en massiv kritik mot den nedmontering och privatisering av välfärden som den borgerliga regeringen steg för steg genomför. Oron för att det nu snart blir plånboken och inte behoven som styr i vården och omsorgen är stor.

Många människor har blivit ratade från arbetsmarknaden, även när vi hade regeringsmakten. Människor som på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom behöver extra stöd, kvalificerad rehabilitering och habilitering eller en anpassad arbetssituation blev ofta lämnade i passivitet utan aktiva insatser. Och kanske allvarligast utan att fullt ut bli tagna som fullvärdiga medborgare som kan och vill bidra till sin egen förändring. Vi socialdemokrater kom att alltför ofta förvalta befintliga system och försvara statliga myndigheter medan människor tilläts falla mellan stolarna.

Vår grundinställning är att alla människor behövs och att alla med rätt till stöd både vill och kan bidra till både sin egen och samhällets utveckling genom ett aktivt deltagande i arbetslivet. Samhället och arbetslivet måste göras tillgängligt för alla.  Det behövs bättre fungerande verktyg som stöder människors vilja och drivkraft till arbete och delaktighet. Människors behov måste styra, inte utbudet av vissa åtgärder. Målet är ett liv med arbete och lön.

Den borgerliga regeringen har kraftigt försämrat sjukförsäkringen och många har ställts utan ersättning. Detta för att möjliggöra stora skattesänkningar för dem som redan det gott ställt, Men ingen blir frisk av att förlora sin ersättning. Resultatet blir inte fler i arbete, utan enbart fler fattiga. Det är helt andra insatser som behövs.

  • Ge människor rätt till aktiva insatser. Kraven på individen måste motsvaras av möjligheten att ställa krav på myndigheter.
  • Prioritera ungdomar. Varje ung människa, med eller utan funktionshinder, ska ha rätt till utbildning och arbete, rätt att känna framtidstro och tilltro till den egna förmågan.
  • Slå samman väsentliga delar av Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för att möjliggöra samordnade insatser och förhindra att människor faller mellan stolarna.
  • Ge individen rätt till en personlig handledare och en individuellt utformad plan.
  • Samla resurserna för individen i en ”påse pengar” för att låta de individuella behoven och inte stela regelverk styra användningen mot maximal nytta som leder till jobb på den ordinarie arbetsmarknaden.
  • Utveckla den alternativa arbetsmarknaden. Lönebidrag och Samhall måste kompletteras med andra flexibla former av anställningar där även sociala företag och kooperativ har en plats,
  • Gör det möjligt att arbeta också för den som har sjukersättning och möjlighet att bryta sjukersättningen för att pröva arbete utan att förlora möjligheten till ersättning senare.
  • Utveckla daglig verksamhet till en väg som leder mot arbetsmarknaden.
  • Sätt upp nationella mål för hur andelen funktionsnedsatta på arbetsmarknaden ska öka.

Varje människa behövs. Varje arbetad timme behövs. Sverige har inte råd att rata en enda människa från arbetsmarknaden. Det behövs en ny politik som utgår från människan och människans lika värde.

Ylva Johansson (s)

Om författaren: Ylva Johansson är Välfärdspolitisk talesperson för Socialdemokraterna. Hon har tidigare varit vård- och äldreomsorgsminister 2004-06 och skolminister 1994-98. Ylva är  socialdemokrat men var tidigare vänsterpartist.

Sktibenterna kommenterar

Bengt ElménBengt Elmén: Något som är grundläggande för all form av marknadsföring är att man först tar reda på vilken som är målgruppen. Därefter tar man reda på något som appilerar till just den målgruppen. Detta gäller oavsett om man ska sälja bananer eller politiska budskap.

S har varken bemödat sig om det ena eller det andra. Det räcker med att ögna 2-3 inlägg på den här bloggen för att förstå att den främst handlar om assistans och tillgänglighet. Man behöver inte heller läsa så många meningar för att förstå att jag och mina bloggvänner uppfattar dessa frågor som mer eller mindre livsviktiga.

S har inte bemödat sig om att läsa en enda rad. Man ignorerar såväl assistansfrågan som tillgänglighetsfrågan. Det gör mig bedrövad.

På mitt första möte i STIL 1985 deltog även  Bengt-Olof Mattsson som då jobbade som departementsråd och var utsänd av s-regeringen för att få information om vad vi höll på med. Detta var innan Bengt Lindqvist utsågs till minister. Inom s fanns det då en tradition att lyssna till olika strömningar och rörelser. Det kanske nu är dags att ni återupptar den traditionen.

Det är väsentligen mycket bättre än att ni skickar in standardiserade och intetsägande blogginlägg.

Centerpartiet: Tänk att få bestämma själv!

Almedals Special

Centerpartiets logotyp

Tänk så mycket andra vill bestämma åt en, när man ju själv vet  bäst! Alla människor vill kunna bestämma över sina liv. Det lilla barnet säger ”Kan själv” och tonåringen säger ”Du ska inte lägga dig i” (underförstått: ”jag tar ansvar själv”). Tänk då så många saker det finns som hindrar oss från att bestämma själva.

Trappor och tunga dörrar som hindrar rullstolsburna att bestämma färdväg, krångliga ord som gör det svårt att förstå texter eller buller som hindrar hörselskadade från att bestämma vad som är värt att lyssna på. Tjänstemän som har synpunkter på hur lång tid det tar att duscha, oförstående arbetsgivare eller omgivningens ”Så gör man väl ändå inte”.

För mig och Centerpartiet är det oerhört viktigt att man ska kunna bestämma mer själv. Samhällets insatser ska underlätta och göra det enklare att bestämma själv – och inte tvärtom som det ibland har varit.

LSS är en sådan lag som underlättar för personer med funktionsnedsättning att bestämma själv. Den lagen vill Centerpartiet värna. Regeringen har nyligen reformerat LSS för att öka kvaliteten och tryggheten i den personliga assistansen. Vi vill mer. Vi vill att fler förslag som  LSS-kommittén lade fram ska genomföras, som att sysselsättningsgarantin utvidgas till att omfatta även personer med psykiska  funktionsnedsättningar.

Självbestämmande och arbete – de två sakerna hänger ihop. Att få bestämma hur en arbetsuppgift ska utföras är minst lika viktigt som att få lön för att göra uppgiften. Arbete ger både mening och sammanhang. Ingen kan allt – men alla kan något, och denna förmåga måste tas tillvara.  Regeringen har satsat på höjda lönebidrag, fler arbetsplatsbiträden och mer pengar till Samhall. Men tyvärr kan jag konstatera att arbetslösheten fortfarande är mycket hög bland personer med funktionsnedsättningar. Mer insatser behövs. Vi behöver också bryta den okunskap och motverka de negativa värderingar och attityder som fortfarande finns i samhället och som försvårar allas delaktighet. Det är på den ordinarie arbetsmarknaden jobben ska finnas. Slutligen vill jag ta upp tillgängligheten. Ett tillgängligt samhälle är grundläggande för att nå alla människors lika värde. Min och Centerpartiets klara uppfattning och krav är att tillgängligheten måste förbättras. Därför vill vi att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska betraktas som en diskrimineringsgrund och omfattas av  diskrimineringslagstiftningen.

Centerpartiet och Alliansen har snabbat i tillgänglighetsarbetet för det gick för långsamt med förra regeringen. Vi har en bit kvar, men med tydligare mål och skärpta redovisningskrav kan arbetet följas upp lättare. Samhället ska vara tillgängligt för alla!

Maud Olofsson (c)

Om författaren:
Maud OlofssonMaud Olofsson är Partiledare för Centerpartiet. Sedan 2006 är hon även näringsminister.

Sktibenterna kommenterar

Emma JohanssonEmma Johansson: Inlägget inleds med att andra bestämmer över människor med funktionsnedsättningar som att vi ska inrätta oss i regler och bedömningsinstrument för att få våra primära behov tillgodosedda. Det verkar Centerpartiet förstå: Att det krävs en hel del från samhällets sida för att människor med funktionsnedsättningar ska kunna få bestämma. Eller som jag tänker: Ta makten över mitt eget liv. Sedan kommer de tre huvudspåren som de flesta politiker tagit upp i sina inlägg i denna blogg de senaste dagarna: Assistans, Arbete och Tillgänglighet.

Mina synpunkter på Centerns förslag/synpunkter avseende:

Arbete = Lönebidrag och Samhall känns inte speciellt innovativt. Vi vet att det inte funkar! Vi vill ha ”riktiga jobb”, därav kändes Folkpartiets förslag om traineeprogram en aningen fräschare.

Assistansen: No offens Maud, men raderna om LSS låter som en upprepning av Kenneth Johanssons försvar mot de faktiska försämringarna som sker avseende den personliga assistansen. Den nuvarande regeringens mål var att dra ner kostnaderna för Assistansen. Det drabbar enskilda på ett brutalt sätt som får sina livsvillkor kraftigt försämrade, sedan är det lätt att använda ord som ”bestämma själv” ”öka kvaliteten och tryggheten”. För oss som har assistans känns inget längre tryggt, det jag har i dag kanske är förlorat imorgon.

Tillgängligheten: Låter som politisk korrekthet. Vi får ju se hur långt den politiska korrektheten om människors lika värde står sig när den kostnadsberäkning avseende tillgänglighet är klar. Då får vi se hur långt Centern och andra partier är beredda att betala för att ” … the shameful walls of exclusion finally come tumbling down”

Bengt ElménBengt Elmén: Maud, jag har tyvärr inte sett att regeringen har snabbat på arbetet med tillgänglighetsfrågan. Jag har bara sett att regeringen har tagit initiativ till ytterligare en utredning.

Och nu frågar jag dig: Ska Statskontoret verkligen bara utreda kostnaderna för en förbättrad tillgänglighet? Ska inte intäkterna i så fall också tas med? En förbättrad tillgänglighet kommer t.ex. att innebära mindre behov av färdtjänst och personlig assistans, bättre möjligheter för folk att få jobb, större chanser för människor att leva aktivt och därmed få en bättre hälsa, mindre behov av bostads- och arbetsplatsanpassningar, mindre behov av särskilda äldreboenden, mindre risk för olyckor etc. Ska inte även dessa intäkter vägas in i Statskontorets utredning?

Folkpartiets syn på funktionshinderfrågorna

Almedals Special

Folkpartiets Logotyp

I en rapport som Socialstyrelsen presenterade förra veckan gick det att läsa att personer med en funktionsnedsättning har betydligt sämre levnadsvillkor än genomsnittssvensken. Rapporten visar att deras ekonomi är sämre, deras utbildningsnivå är lägre och förankringen på arbetsmarknaden är begränsad. Detta är inte acceptabelt. Folkpartiet har flera förslag för att öppna upp arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning.

Vi vill att staten inrättar praktik- och traineeprogram. På så vis uppnår personer arbetslivserfarenhet vilket ökar möjligheterna för senare anställning i statsförvaltningen. En annan målsättning med detta program är att öka övriga anställdas medvetenhet om personer med funktionsnedsättning, ge positiva erfarenheter och undanröja hinder för integrering.

När Folkpartiet införde LSS-lagstiftningen under den förra borgerliga regeringen var det ett enormt framsteg. Den reformen är än i dag unik i världen. Många länder tittar på hur vi utvecklat assistansmodeller för att stärka den enskildes villkor och rätt till goda levnadsvillkor. Rätten till självbestämmande och rätten till delaktighet är centrala för oss. Vi vill föra in arbete, familj och ett jämlikt liv i LSS för att uppfylla FN:s konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. För Folkpartiet är det av högsta prioritet att fortsättningsvis värna LSS och de möjligheter som denna rättighetslagstiftning inneburit och innebär för personer med funktionsnedsättning.

Folkpartiets handikappolitik har alltid som utgångspunkt att alla individer i vårt samhälle ska ges samma rättigheter och möjligheter. En förutsättning för att få samma möjlighet till att arbeta som övriga i samhället är att skapa en bättre tillgänglighet. Tillgänglighet är en förutsättning för delaktighet i samhället. Vi anser att makthavare inom såväl offentlig som privat sektor har ett ansvar för att riva hinder för full delaktighet genom att planera och genomföra aktiva åtgärder för en förbättrad tillgänglighet. Folkpartiet vill därför att bristande tillgänglighet ska ingå i diskrimineringslagstiftningen. En god tillgänglighet är bra för alla.

Funktionsnedsättning kan se väldigt olika ut och ge helt olika konsekvenser för den enskildes möjligheter på arbetsmarknaden. I dagsläget fungerar lönebidrag som ett bidrag till arbetsgivare för personer med funktionsnedsättning som vill komma in på arbetsmarknaden.

Men efter en tid kan lönebidrag omvandlas till en fälla. För andra kan tidsbegränsningen på fyra år innebära en stress som försämrar livskvalitet. Därför måste det vara möjligt att känna trygghet i systemet. Båda vägarna ska vara möjliga. Det måste ges utrymme för en individuell bedömning för att bidraget varken ska bli en inlåsning eller en otrygghet. Vi vill därför att lönebidraget ska reformeras och vidareutvecklas till att även gälla eget företagande. Lönebidrag och andra stöd som innebär en möjlighet att kompensera för en persons nedsatta arbetsförmåga bör även finnas tillgängligt för personer som startar och driver eget företag.

En viktig del för att arbetsgivaren ska välja att anställa en person med funktionsnedsättning är information om vad detta innebär i praktiken. Folkpartiet vill därför införa ett kostnadsfritt informationsstöd hos Arbetsförmedlingen för arbetsgivare kring funktionsnedsättningar. Till informationsstödet ska finnas möjlighet att snabbt få svar på frågor av personer som är specialiserade på funktionsnedsättning och arbetsplatsanpassning.

Vi vill även införa så kallade jobbcheckar, alltså intyg som redan på förhand visar vilka stödformer en arbetssökande med funktionsnedsättning har rätt till. I en anställningssituation kan det annars vara svårt, både för den arbetssökande och för arbetsgivaren, att veta vilka stödformer som faktiskt finns att tillgå för att underlätta i arbetet för personen med funktionsnedsättning. Positiva erfarenheter av detta finns från Danmark

Försäkringskassans bedömningsinstrument har diskuterats mycket och arbete pågår för att ta fram nya regler för bedömningen. Det är viktigt att individens behov står i centrum. Den personliga assistansen är tänkt att ge personer med funktionsnedsättning en möjlighet att leva ett fullvärdigt liv, vara delaktiga och att ha valfrihet. Utifrån de förutsättningarna måste individens egna ambitioner och intressen vara en utgångspunkt som ligger till grund för bedömningen av den personliga assistanshjälpen. Bedömningen ska göras sakligt och professionellt utifrån LSS-lagens intentioner. Det fortsatta arbetet måste utmynna i ett förslag som värnar LSS som rättighetslagstiftning och den enskildes rätt till jämlika levnadsvillkor och delaktighet i samhället.

Maria Lundqvist-Brömster (fp)

Om författaren:
Maria Lundqvist-BrömsterMaria Lundqvist-Brömster är handikappolitisk talesperson för Folkpartiet.

Sktibenterna kommenterar

Erik LjungbergErik Ljungberg: ”LSS” och ”Bengt Westerberg”. Det är var två lågoddsare i detta inlägg. Äras den som äras bör – Bengt Westerberg, men det är 17 år gammal cred som börjar falna. Om man vill hålla Westerbergklass på politiken så är det dags att slå näven i Alliansens konferensbord genast. Jag säger inte att det är Folkpartiet som är ytterst ansvariga för att urholka LSS och den Personliga Assistansen – men det sker onekligen under deras mandatperiod. Jag hoppas att Maria och Fp håller bergfast i begreppet och historian kring ”LSS intentioner”.

Konspiratören i mig säger att detta är en värdegrund man gärna stolt visar upp, men som sedan lätt kan tummas på då det blir dags för diplomaterna att jämka ihop Alliansens gemensamma politik. Jag hoppas innerligt att jag blir motbevisad.

Kjell StjernholmKjell Stjernholm: Folkpartiet och Westerberg drev igenom LSS. Respekt! Det betyder att man har gjort nåt, inte bara pratat.

Om det är ett traineeprogram med anställningar och avtalsenlig lön som avses, så är det långt bättre än vad som kom i ett pressmeddelande från regeringen nyligen. ”I en andra fas ska möjligheten att utforma ett praktikantprogram för personer med funktionsnedsättning på vissa statliga myndigheter prövas.” Så skrev regeringen (Maria Larsson, kd/Sven Otto Littorin, m) i sitt pressmeddelande om hur man ska bli bättre på att motarbeta den katastrofalt höga arbetslösheten bland landets medborgare med funktionsnedsättning.

Själv tycker jag om nytänket där lönebidrag kan gälla även som egenföretagare. Och finns det goda erfarenheter med jobbcheckar, så varför inte. Två bra och konkreta förslag.

Skrivningen ”Folkpartiet vill därför att bristande tillgänglighet ska ingå i diskrimineringslagstiftningen” åtföljs inte av brasklappen om ytterligare utredning som Sabuni försåg den med när Ytterbergs utredning släpptes på remiss.

Texten om assistansen säger ingenting om att man från Folkpartiets sida vill gå emot LSS-kommitténs arbete med att minska kostnaderna för assistansen, eller om att vilja ta krafttag mot Försäkringskassans egenhändiga (tror nån på det?) förändring i tolkningen av lagtexten. Den säger ingenting emot förslaget om ”personlig service med boendestöd”, (en typ av hemtjänst) för de under 20 timmars assistansbehov. (för rättvisans skull: om jag förstår det rätt så har inget annat parti heller valt att tydligt ta avstånd från assistans-jakten som pågår.) Här finns ett arv från Westerberg att förvalta. Klarar Fp det bland allianskollegerna?

Bengt ElménBengt Elmén:  Almedalsveckan fortsätter – både i Visby och här på bloggen. Än så länge har tre partiföreträdare gjort sina inlägg. Trots det har ingen av dem berört den kanske mest brännande frågan här på FullDelaktighet.nu – Försäkringskassans nya egenmäktiga tolkning av LSS.

Därmed har partierna visat hur dåligt pålästa man är. Eller är det en medveten strategi att försöka tysta ner det som pågår.

Hittills har bara en partiledare ansett att det var mödan värt att delta på vår blogg. Aliansen har företrätts av en kommunpolitiker och en riksdagsledamot (mhpp = med handen på pennan), läs en politisk sekreterare. Det kanske säger något om hur man prioriterar handikappolitiken. Fp har alltid sagt sig värna våra frågor. Men hur är det med den nuvarande partiledaren? Kan han något om tillgänglighet och assistans?