När jag lyssnade på radion igår morse (21 sept) får jag höra talas om hur f.d. politiker garanteras en visstidspension från 50 års ålder om de blir av med sitt uppdrag eller säger upp sig. Under första halvåret 2011 fick fler än 450 kommun- och landstingspolitiker dela på mer än 42 miljoner kronor. Jag hör en f.d. politiker berätta. 300.000 kr får han utbetalt om året och nu lever han gott på Filippinerna. Hjälp! Kan det verkligen se ut så här? Jag sätter det i förhållande till min egen situation och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Valet blir det förstnämnda. Annars skulle jag gå under. Låt mig berätta!
Vid tre års ålder fick jag diagnosen barnreumatism. Som 24-åring förlorade jag synen till följd av reumatismen. Detta har gjort att jag fått kämpa en hel del. Men jag har lyckats skaffa mig inte mindre än två utbildningar. Socialpedagog och journalist. Under ett par år arbetade jag heltid, men med låg lön (som man ofta har när man först tagit klivet ut i arbetslivet). Snart insåg jag att det inte längre höll. Hur gärna jag än ville arbeta heltid, så orkade jag inte. Kombinationen av min blindhet och min sjukdom satte sina spår. Jag hade att välja mellan heltidsjobb och inte orka med något annat och troligen bränna ut mig på kuppen eller att ansöka om sjukersättning och gå ner i arbetstid, må bättre och också orka något på min fritid. Jag valde det sistnämnda.
När jag öppnade kuvertet från Försäkringskassan (FK) sparkades jag långtifrån allt vad skratt heter. Jag grät. Jag var inte 30 år fyllda, hade inte hunnit skaffa mig någon bra sjukpenninggrundande inkomst (SGI), då jag mestadels studerat och haft låg inkomst. Min förtidspension blev skamligt låg.
I dag får jag ut 2.996 kr på en halvtid. Vad blir det på ett år? Ja, knappt ens en tiondel av det den f.d. politikern på Filippinerna får. 2.996 kr i månaden med dubbla utbildningar, studielån och för att jag råkade bli fel typ av pensionär.
Inte nog med det. Jag kommer heller aldrig ha en chans att höja min ersättning. För har man en gång fått en sjukpension, oavsett hur liten procent den utgör tillgodoräknas aldrig den delen man arbetar på. D.v.s. 50% i mitt fall. 50% som jag lyckats skaffa mig en hyfsad inkomst på.
Men nej, det stannar inte där. När jag för något år sedan tjänat väldigt bra på den halvan jag är arbetsför, ringde Försäkringskassan upp mig. Min inkomst var ju så bra att de minsann funderade på att dra in min sjukersättning/pension. De tyckte nämligen att jag kunde klara mig på den inkomst jag drog in på mina 50%. Det måste påpekas att vi inte pratar om några hutlösa summor. Kanske omkring 25.000 kr före skatt. Alltså hade jag heller ingen chans att ha en hög inkomst på den halvan jag arbetade. Något som jag tänkte kunde kompensera upp de usla 2.996 kronorna jag fick i pension.
Jag frågade förstås FK om det inte borde vara arbetsförmågan och inte inkomsten de tittar på när de bedömer sjukpensionen. Jo, fast tydligen inte nu längre.
Jag tänker inte ens gå in på argumenten för visstidspension för politiker. De faller nämligen tämligen fort om man jämför med min situation. En situation jag inte är ensam om.
Jag är för sjutton beredd att arbeta. Åtminstone på de 50% jag kan, vilket är betydligt mer än vad visstidspensionerade politiker verkar göra.
Nej, jag drog uppenbarligen nitlotten. I nästa liv får jag hoppas på politikerlotten. 300.000 kr om året och Filippinerna låter ju nice!
När man pratar om hur det fungerar på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning tror inte folk i allmänhet att det är sant. Helst ska man på den tid man inte arbetar vara helt overksam.
Vad det gäller det här med att peroner med funktionsnedsättning studerar på högskola i betydligt mindre omfattning är ju inget att förvåna sig över då du har betydligt svårare än andra att sedan få arbete men ändå får betala tillbaka dina studieskulder.
Och arbetar man utifrån förmåga kanske 50% håller man kanske hela livet om man måste arbeta över denna kanske bara något år i bästa fall.
Ett stort problem är också att funktionsnedsatta ofta har en ännu snävare arbetsmarknad att söka sig till, detta tas det ingen hänsyn till i reglementet.
Om du är aktiv utefter förmåga och vid tidpunkter när du mår solm bäst kan det ligga dig i fatet om du t.ex. behöver sjukersättning/sjukbidrag. Det verkar som man vill ha passiva människor som inte gör något och inte ställer krav.
Tråkigt att det är så här. Vi får hoppas att samhället förbättras för dem som mest behöver det.
I AB den 21/9 skriver Katrine Kielos i ledaren ”Antalet unga som förtidspensioneras har ökat med 37 %. Det pratar inte Anders Borg om” . Nej, bara genom att upprepa ordet arbetslinjen tror man att folk får jobb! Man blir arg och chockad av Din berättelse från Verkligheten, Anna! Tusen tack!
Det är inte så underligt att du blev uppringd eftersom folket på FK får betalt efter vad dom tresterar numera så det gäller verkligen att vara högpresterande då och då får vi lida
Hoppas verkligen att den nya utredningen FunkA som Cristin Husmark Pehrsson driver kommer in på sådant här. Helt bisarrt att du blev uppringd av Försäkringskassan. Jag baxnar.