Kategoriarkiv: Personlig Assistans

Riksdagen blundar för verkligheten

, 21 maj, 2010
4 svar

Riksdagen blundar för verkligheten. Det blir både ett faktum och ett understatement när riksdagen den 26 maj tar det beslut om den personliga assistansen, den viktigaste funktionshinderreformen i modern tid, som man är på väg mot!

Det pågår sedan drygt två år en oreglerad nedmontering av assistansreformen, skött av Försäkringskassan med påhejande av regeringsrätten. Det går till på det sättet att bedömningen av de grundläggande assistansbehoven – med att äta, sköta sin personliga hygien, klä på och av sig och att kommunicera med andra – görs efter nya kriterier, där på godtyckliga grunder vissa grundläggande behov inte längre anses vara grundläggande. Det innebär att antalet timmar grundläggande behov i varierande grad reduceras för den enskilde. Och då ska man komma ihåg att om den assistansberättigade inte anses ha tjugo timmar grundläggande behov i veckan, då blir det inte bara lite mindre assistans, det blir ingen assistans alls!!!

I övrigt går nedmonteringen av assistansen till så att alla assistansbehov i en tidigare helt okänd omfattning bedöms styckat i minuter aktiv tid. Tillspetsat uttryckt beviljas assistans när koppen ska lyftas till munnen, och medan koppen står på fatet får assistenten gå hem. Det låter roligt, men för de många assistansberättigade som mister assistans och helhet i sitt liv är det djupt allvarligt. I propositionen underkänner Maria Larsson själv LSS-kommitténs aktivitetsbegrepp som alltför oklart, men nu tillåter man ändå Försäkringskassan att ånga på för fullt med detta tillhygge.

Riksdagen säger sig vilja vänta på utfallet av det behovsbedömningsinstrument som är under utarbetande och ska vara klart i mars 2011. Då har man emellertid inte riktigt begripit vad det rör sig om! Ett behovsbedömningsinstrument kan vara helt ok om det syftar till att lyfta fram de assistansbehov den enskilde har. Det är av det skälet brukarföreträdare försökt vara med på ett hörn för att få ett bra och rättssäkert instrument. Men själva behovsbedömningsinstrumentet gör ingenting åt den nedmontering som pågår och kommer inte att göra det. Att inse det hade kanske varit enklare om man betänkt det andra arbetsnamnet på det så kallade behovsbedömningsinstrumentet: intervjuguide. Man ska alltså tillfråga den sökande om assistansbehoven. Men den slutgiltiga bedömningen ligger där de ligger i dag, dvs i försäkringskassornas nedmontering sådan den dagligen sker.

I april var åtta företrädare för funktionshinder- och brukarorganisationer kallade till socialutskottet och berättade om denna verklighet. Vi upplevde det nog alla som ett värdefullt uttryck för vår fungerande svenska demokrati. Nu kan vi bara konstatera att riksdagen tagit del, men ej förstått.

Det kan inte stanna vid det. Om assistansreformen ska räddas, då är det nu som det måste göras!

4 svar

Behovsbedömningen man aldrig hade velat läsa

, 8 maj, 2010
13 svar

Häromdagen läste jag den värsta behovsbedömning jag någonsin läst. Den var sådär så att man tappar fotfästet och undrar om man befinner sig i samma land där LSS och LASS finns för att tillförsäkra den enskilde ett gott liv där man kan leva ”som andra”, dvs själv välja vad man vill göra av sitt liv och sin tid.

Det handlar om en relativt ung man som ansökte om fler assistanstimmar från Försäkringskassan i sin strävan att försöka skapa sig ett ”eget” liv och kanske till och med flytta hemifrån på lite sikt. Den här mannen ansökte om assistans för fyra toalettbesök per dag. Han sa att varje toalettbesök tar i genomsnitt 10 minuter. Det betyder att han var rätt snabb skulle jag vilja säga. I alla fall för att vara en man. Men det är en helt annan diskussion i en helt annan blogg. Försäkringskassan beviljade alla fyra besöken. Man får vara tacksam. Men tyvärr bara tre minuter per besök eftersom den unge mannen inte ansågs behöva assistans under själva ”toalettsittningen”. Det fick räcka med de minuter det tar att dra ner byxorna innan besöket och torka efter besöket.

Sen ansökte den unge mannen också om att få assistans vid av- och påklädning. Försäkringskassan menar då, på fullt allvar som jag kan förstå det, att hjälp med att rätta till kläderna samt hjälp med knappar och dragkedjor inte är av så personlig karaktär att det kan betraktas som ett grundläggande behov!

Inte nog med att mannen vill gå på toaletten och klä på sig utan han uttryckte även en önskan om att få assistans för att kunna kommunicera. Han har ett språk men det är inte så rikt och det händer att han helt enkelt svarar på fel saker. Det händer också att folk inte förstår vad han säger. Nu, i hans strävan att bli alltmer självständig, vill han gärna vara ute på stan och kunna tala med människor han möter. Försäkringskassan bedömer att han ska få göra det. I en timme per dag. Men den tiden får inte användas när han är i sitt hem eller på daglig verksamhet och det beviljas inte de dagar han är på lägervistelse.

Tycker ni att det här låter illa? Vänta tills ni får höra resultatet av vår unge mans ansökan om fler timmar.

Försäkringskassan kom fram till att han inte hade så stora grundläggande behov, eller i vart fall inte så stora INTEGRITETSKÄNSLIGA och MYCKET PERSONLIGA grundläggande behov att de uppgår till 20 timmar per vecka. Därför beslutade man att han skulle mista sina redan beviljade timmar.

Som han hade haft sedan 1994.

13 svar

Kan du äta själv?

, 6 maj, 2010
4 svar

Kan du äta själv? Antagligen har du ett svar på den frågan. Antagligen kan du äta själv.

Du tuggar, du sväljer, du för mat till munnen, dricker ur ett glas då och då. Du sitter där med din tallrik och äter själv.

Men om du inte kan hantera maten på tallriken, kan du då äta själv?

Du glor häpen på mig inför min fråga: vad menar han! En idiotfråga, självklart kan jag inte äta själv om jag inte kan hantera maten på tallriken. Säger du alldeles säkert.

Att det hör till själva ätandet att hantera maten på tallriken, det är nämligen för nästan alla så självklart att det står bortom varje rimligt ifrågasättande. De allra flesta är beredda att säga att om man behöver hjälp med att hantera maten på tallriken så behöver man hjälp med att äta.

Så är det dock inte för människor med funktionsnedsättning. Att få assistans med att äta är ett grundläggande behov som tillsammans med några andra grundläggande behov egentligen berättigar till personlig assistans. Men dit räknar numera Försäkringskassan, som avgör det här, inte behovet av att få hjälp med att skära och hantera maten på tallriken. Enligt Försäkringskassan kan man numera äta själv, även om man inte kan hantera maten på tallriken.

Ja, försök själv så får du se! Naturligtvis går det inte. Naturligtvis är det en ren cynism att hävda något annat. Ändå hävdas det. Och människor med allvarliga funktionsnedsättningar, som du absolut inte själv skulle vilja ha, får inte assistans!

Och du förstår, det är inte bara det att de sitter där vid sin tallrik och anses kunna äta själv fastän de inte kan det,de blir i många fall av med all annan assistans också, eftersom just behovet av hjälp med att äta hör till dem som gör en berättigad till assistans i andra situationer också.

Ja, du ska veta att vi som strider för assistansberättigades rättigheter ligger på regeringen och de politiska partierna för det här. De har ansvaret. Det sker tragedier. Inte bara för den här behovsbedömningen, men inte minst för den.

Man kan äta själv, även om man inte kan hantera maten på tallriken. Och svart är vitt.

4 svar