I tisdags presenterade Socialstyrelsen en rapport som visade att personer utsatta för funktionshinder överlag har mycket sämre levnadsförhållanden än andra. Detta var i sig inte något revolutionerande.
Socialstyrelsens överdirektör Håkan Ceder intervjuades med anledning av rapporten i lunchekot. Som en slutkläm frågade reportern om kraven på jämlikhet och full delaktighet verkligen är befogade. Håkan svarade att regering och riksdag redan hade gjort sådana utfästelser. Dessutom menade han att ren humanism och medmänsklighet gjorde att kraven var berättigade.
Han gick i fällan. Jag höll på att sätta lunchmaten i halsen. Han är välkommen att göra en pudel snarast här på fulldelaktighet.nu.
Håkan har ett långt förflutet inom svensk handikapprörelse. Ändå sitter han i radio på bästa sändningstid och vädjar till folks medmänsklighet. Och till råga på allt gör han det i egenskap av Socialstyrelsens företrädare.
Låt oss dra en parallell. Samma dag som Socialstyrelsens rapport presenterades så inleddes rättegången mot polischef Göran Lindberg. Han är misstänkt för koppleri, sexköp och flera våldtäkter, bl.a. på minderåriga. Denna rättegång har redan gett förnyat bränsle till debatten om kvinnosyn, kvinnovåld och kvinnoförnedring. Vad hade hänt om Socialstyrelsen i den debatten hade gått ut och sagt att insatserna för att stävja kvinnovåld och kvinnoförnedring måste bygga på humanism och medmänsklighet?
Det skulle vara liktydigt med ett politiskt självmord. Men så fort som debatten handlar om oss funktionshindrade så blir det legitimt att vädja och att be.
År 1985 var det också valår, precis som i år. Då sa Olof Palme så här:
”De handikappades behov måste påverka samhällsplaneringen lika mycket som de icke-handikappades; inte för att man skall ta särskilda hänsyn till de handikappade, utan helt enkelt därför att de är medborgare i samhället som alla andra, och därför ingår deras behov som en självklarhet i förutsättningarna för samhällsbyggandet.”
Läs på din Palme, Håkan! Någon hänsyn eller medmänsklighet vill vi inte ha. Vi vill bara ha samma rättigheter som alla andra.
Intressant diskussion och jag tycker
att din känslighet för hur man använder orden är något överdrivet. Jag ser det snarare i likhet med Joanna att medmänsklighet och humanism i ett samhälle är en förutsättning för att alla människor inklusive människor med en funktionsnedsättning skall garanteras de mänskliga rättigheter som bl.a. FN:s standardregler handlar om. Utan humanism och medmänsklighet inga mänskliga rättigheterr. I likhet med Joanna förstår jag inte varför Du ser det som om dessa uttryck innebär att vi skulle behandlas annorlunda än andra dvs. med en slag nedlåtenhet, som om det handlade om en slags välvilja.
Hej Andreas! Det var intressant att ta del av din blogg. Du var snabb med att framhålla att otillgänglighet nu ska klassas som diskriminering. Men vad tycker du egentligen om att kostnadseffekterna nu ska utredas? Det måste väl vara första gången i världshistorien som ett kostnadsresonemang förs in i diskrimineringsdebatten. Jag trodde att all diskriminering ska motverkas oavsett kostnad och oavsett vem som utsätts för den. Men Regering vill uppenbarligen sätta en prislapp på diskrimineringen. Tydligen är det så att människans lika värde inte gäller för den här Regeringen. Bengt
Tänk om det hade varit så enkelt som att lära våldsamma män mer humanism och medmänsklighet.
Håkan Ceder sa (enligt din beskrivning) aldrig att funktionsnedsatta ska ”visas” medmänsklighet (som du verkar blanda ihop med medkänsla eller medlidande) utan att humanism och medmänsklighet dikterar att full delaktighet är en självklarhet. Vidare tycker jag inte du kan jämföra vissa mäns våld mot kvinnor med en strukturell diskriminering av funktionsnedsatta – men visst skulle de våldsamma männen behöva lära sig humanism och medmänsklighet.
Jag är t.ex. inte intresserad av att Försäkringskassan visar mig mer medmänsklighet. För mig är det viktigare att det finns klara och tydliga regler som garanterar min rätt till personlig assistans.
Hej Olov! Innebär det att du även tycker att samhällets insatser mot kvinnovåldet ska vägledas av humanism och medmänsklighet? Blir det inte i så fall lite väl tamt? Bengt
I likhet med Johanna kan jag inte förstå hur det någonsin kan vara en politisk blunder att i strävandet mot ett fulldelaktigt samhälle hänvisa till medmänsklighet.
Tveksam till att INGEN politiker når upp till Handikappolitikens nivå. Jag är en av flera som just går till val på de Handikappolitiska frågorna och ser med glädje fram emot debatt.
Jag tycker fortfarande att du blandar ihop medmänsklighet och sympati. Och en beskrivning med en vädjan. Och att rättigheter inte går att frikoppla från humanism och medmänsklighet. Men vi är överens om det viktigaste: självklart ska alla ha samma rättigheter.
Man behöver inte vädja till folks medmänsklighet. Det är mycket mer slagkraftigt att basera sin argumentation på att vi som medborgare ska ha samma rätt till arbete, utbildning etc. För mig handlar det om två olika tankesätt.
Jag har t.ex. mycket svårt att känna någon medmänsklighet med en rasist. Däremot är jag inte beredd att förneka honom hans medborgerliga rättigheter.
På samma sätt kan vi inte räkna med att alla ska känna en medmänsklighet med oss som har någon form av funnktionsnedsättning. Vad vi däremot kan kräva är att få vår lika rätt respekterad.
Återigen gör du en egen koppling mellan medmänsklighet och välvilja. Det är inte samma sak. Medmänsklighet är ingen allmosa du ger, det är något du känner som styr dina handlingar. Människans andra drivkraft är egen vinning, hur ska det kunna styra införandet av allas lika rättigheter? Medborgerliga och mänskliga rättigheter handlar alltid om humanism. Det har inget att göra med tacka och ta emot, att inte slåss mot orättvisor, både de man själv drabbas och de som drabbar andra – humanism och medmänsklighet måste vi alltid kämpa för. Som jag tolkar Håkan Ceders uttalande så menar han att jämlikhet och full delaktighet för funktionshindrade är lika självklart som för alla andra. Och till sist, när det gäller kvinnokampen handlar det till viss del om välvilja (sympati) och medmänsklighet (empati) från männens sida – de hade inte behövt inkludera oss i rösträtt med mera.
Jag har väldigt svårt att förlika mig med ett synsätt som innebär att jag ser mig själv som beroende av andras inställning. Hade kvinnorörelsen i Sverige sett sig själva som beroende av männens goda vilja så hade de aldrig kommit någon vart.
Jag är också en vän av humanism och medmänsklighet. Jag tycker att dessa begrepp borde fungera som ledstjärna på de flesta samhällsområden. Men jag vänder mig mot ett synsätt som innebär att humanism och medmänsklighet skulle vara något som var extra viktigt inom handikappolitiken.
Du måste lägga in något i begreppen humanism och medmänsklighet som jag inte förstår. Din koppling till att vädja och be har inte jag, snarare innefattar humanism och medmänsklighet respekt för alla människor och ligger till grund för hur man ska utforma hela samhället. Kanske var det detta Håkan Ceder försökte uttrycka, inte att just funktionshindrades medborgerliga rättigheter ska ”bygga på” nåt slags välvilja. Men det vet ju bara Håkan Ceder. Fram för mer kommunikation och mindre tolkning mellan människor!