Försäkringskassan svarar regeringen

Jag är lite konstig. Jag erkänner det på en gång. Jag har ägnat några av den här sommarens varmaste dagar till att läsa igenom vad Försäkringskassan vill göra med assistansen i framtiden.

I maj ifjol kom Riksdagens socialutskott med sitt s.k. tillkännagivande i vilket man ville att kassan skulle återkomma i år med en redovisning kring den mer restriktiva behovsbedömningen. Det var i alla fall så många av oss uppfattade uppdraget – alla utom de själva.

Kassans svar har nämligen kommit i dagarna och det visar sig att man helt enkelt ignorerar att ta upp den mer restriktiva hållningen. Istället redovisar man utan att rodna hur man ska gå vidare för att dra åt tumskruvarna ännu mer.

Man kan ju bara spekulera kring varför man väljer att släppa ett så här viktigt papper mitt i semestertider. Nyligen valde man att skicka ut ett annat viktigt dokument strax före Midsommar. Synpunkter skulle lämnas senast inom en vecka. Sådana tilltag kan göra att man börjar fråga sig om man alls vill ha någon dialog med brukar- och handikapprörelsen.

Av kassans svar till Regeringen framgår nu tydligt att man inte har tagit någon som helst rättelse av den massiva kritiken. Istället väljer man att på eget bevåg ta drastiska steg mot en ännu större restriktivitet. Man höjer insatsen. Det är svårt att se hur man skulle våga ta dessa nya steg om de inte i det tysta skulle vara sanktionerade uppifrån.
Här är några exempel på vad man vill göra:

1. Hittills har det ju främst varit matsituationen som har varit föremål för diskussion. Nu har man för avsikt att även dissekera de andra grundläggande behoven och ta reda på vilka konkreta aktiviteter som ska betraktas som grundläggande.

Detta är alltså något som man gör på eget initiativ utan att ha något regeringsuppdrag. Det finns alltså interna krafter på FK som ytterligare vill sätta åt oss assistansanvändare.

Det är inte svårt att se hur den här utvecklingen går stick i stäv med lagstiftningens intentioner. När LSS tillkom så ville man åstadkomma en helhetslösning. Tidigare hade assistansen varit uppsplittrad på hemtjänst, färdtjänst, ledsagarservice m.m. En bärande idé bakom reformen var att det skulle finnas en huvudman, nämligen vi själva. Våra behov skulle bedömas utifrån en helhetssyn.

Nu går vi i motsatt riktning. I matsituationen har de olika delmomenten diskuterats såsom framdukning, tillagning m.m. Detta trots att det klart och tydligt framgår av lagen att det är måltider som utgör det grundläggande behovet. När det står så tydligt så finns det ju knappast någon anledning att splittra upp måltiden i olika delmoment. Alla delmomenten är ju en förutsättning för att jag ska få i mig maten.

När det gäller toalettbesök så ligger det nära till hands att förmoda att det i fortsättningen bara blir själva kissandet som kommer att betraktas som grundläggande. Men eftersom de allra flesta av oss klarar av själva kissandet på egen hand så kommer det troligen leda till att ingen av oss kan räkna med att få någon assistans med toalettbesök längre.

2. På motsvarande sätt vill man också specificera det femte grundläggande behovet – det som handlar om att de som assisterar oss ska ha ingående kunskaper och kännedom om oss. Egentligen är ju detta grunden för personlig assistans. Orsaken till att mina assistenter just är bra för mig är att de vet vad jag vill ha.

Det kan knappast göras någon lista över vilka behov som här kan innefattas. Lagstiftarens ambition med att överhuvudtaget lägga till ett femte grundläggande behov måste just ha varit att öppna upp för sådana behov som inte rymdes högre upp i listan. Att snäva in det femte grundläggande behovet vore därför att på ett flagrant sätt ignorera lagens intensioner.

3. I sin iver att strama upp bedömningarna vill man också specificera vad som menas med att ”leva som andra”. Tydligen vill man göra någon form av beskrivning av Svenssons livsföring på olika områden. Själv har jag svårt att se hur detta låter sig göras och jag kan tycka att det hela är en rätt så befängd idé. Tydligen tror man att det ska gå att fånga in någon slags medelsvensk som våra behov sedan ska kunna mätas mot.

Jag har svårt att se hur detta kan rimma med lagen och dess intensioner. Det finns lika många sätt att leva som det finns människor. Orsaken till att det här rekvisitet ”att leva som andra” kom till måste ha varit att man ville markera att vi skulle ha samma självbestämmande som andra, d.v.s. samma möjlighet att utforma våra egna liv. Det är detta självbestämmande som vi saknade innan LSS och LASS.

Jag har mycket svårt att tro att man på Socialdepartementet förutsåg hur berörda myndigheter skulle börja kartlägga en normalsvenssons liv i syfte att göra bättre behovsbedömningar. Här måste man nog förutsätta att kassan har fått solsting och tagit sig vatten över huvudet några gånger för mycket.

4. Man vill också åstadkomma mer likformighet och enhetlighet i timbedömningarna. Detta vill man åstadkomma med mer utbildning. Problemet är väl dock att vi människor varken är så enhetliga eller likformiga. Vad som istället behövs är handläggare som kan lyssna och sätta sig in i andras behov.

Jag har ingenting emot utbildning av handläggarna om den t.ex. innehåller följande moment:

  • bakgrunden till LSS och IL-ideologin
  • institutionella lösningar och deras begränsningar
  • det medicinska synsättet
  • diskrimineringens många ansikten
  • olika assistanslösningar
  • assistans i ett jämlikhetsperspektiv
  • att arbeta med hjälp av assistans
  • att vara förälder medhjälp av assistans
  • att uppleva självbestämmande kontra vanmakt

5. Sist men inte minst framgår det att man vill föra in mer medicin i timbedömningen. Uppenbarligen har man sneglat på länder där det ibland förekommer att en viss diagnos per automatik ger ett visst timantal. Det är sorgligt att Försäkringskassan fortfarande 2011 ser oss mer som patienter än som fullvärdiga medborgare.

Sammanfattningsvis måste man ge kassan en eloge för att man öppet och ärligt redovisar vad man vill. Men deras synsätt börjar nu innefatta lite väl många absurditeter. Snart borde det vara en baggis att skriva en bra fars om deras smått imbecilla idéer.

14 reaktion på “Försäkringskassan svarar regeringen

  1. Maria Johansson

    Tack Bengt för ett mycket viktigt inlägg och för uppmärksammande av detta mycket märkliga svar från Försäkringskassan!!!
    Ska bli intressant att se hur socialutskottet reagerar!

    Jag vill tipsa om Facebook-gruppen Nej till försämring av personlig assistans, ett initiativ brukarorganisationer och medlemsförbund:
    DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet
    Föreningen Hjärnkraft
    Föreningen JAG, Jämlikhet Assistans Gemenskap
    Intressegruppen för Assistansberättigade, IfA
    Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, RBU
    STIL, Stiftarna av Independent Living i Sverige
    Sprid gruppen!

    I Almedalen förra veckan passde jag på att prata med Kenneth Johansson (C), socialutskottets ordförande och utredningens ordförande de sista åren, samt med Johan Pehrson (FP) om just vår oro för vad allt prat om fusk gör med legitimiteten för assistansreformen. – ”Självklart ska kriminalitet bekämpas, men var försiktig med orden och blanda inte ihop begreppen samt värna denna viktiga frihetsreform”, var mitt budskap.

    Jag upplever att det utbrutit i det närmaste panik i regeringen när det gäller assistansen och om det skrev jag i ledaren i SHT i maj. Man tillsätter den ena utredningen efter den andra utan att först vänta på effekterna av det man redan dragit igång. Ledaren finns här:
    http://www.svenskhandikapptidskrift.se/index.php?page=archives&year=2011&news_id=1076&showOnlyTags=9

    I Almedalen genomförde IfA ett seminarium om framtiden för assistansen, här finns rapport från det, ett seminarium som ändå kan visa på hopp:
    http://dhr.typepad.com/dhrbloggen/2011/07/den-personliga-assistansen-i-framtiden.html

    Vi måste tro på att vi tillsammans kan vända utvecklingen! Det är många som arbetar på med frågan, både inom rörelsen och på andra håll. Kanske är det efter sommaren dags för ytterligare gemensam kraftsamling på något sätt?

    Svara
    1. Elin Åkesson

      Det tycker jag absolut vi ska göra Maria! Det här som Bengt skriver är RIKTIGT illa. Snacka om bakåtsträvande… Nog för att bedömningen av assistansen har varit horribel även de senaste åren, men nu finner jag i ärlighetens namn inte ord för det längre!

      Nu måste vi verkligen hjälpas åt på alla sätt som går. Precis som du skriver så var den viktigaste intentionen med LSS att vi som alla andra människor skulle/skall ha rätt till självbestämmande & självständighet efter de förutsättningar som är möjligt. Vi får kämpa med så otroligt mycket i våra liv i övrigt, men här får vi absolut INTE ge UPP & låta oss kuvas!

      Svara
      1. Sven Aivert

        Kraftsamling behövs snarast för det är folk som tvingas flytta från sina bostäder på grund av försänrad assistans och dessa tvingas in på olika LSS boenden av kommunerna för att få den hjälp som dom behöver
        Detta strider mot FN konventionen om mänskliga rättigheter

        Svara
  2. Sven Aivert

    Tack för en bra artikel

    Den här utveccklingen förvånar mig inte ett dugg eftersom den har varit så uppenbar om man bara har följt med i det som skrivits

    Vi är på väg i en rasande fart mot ett nytt instituionstänkande inom den sociala omsorgen man vill helt enkelt få bort oss så att vi inte syns och hörs i samhället

    Vad som förvånar mig mest är att det inte finns en landsomfattande proteströrelse mot alla dessa försämrigar som pågår för vår rätt till ett fullvärdigt liv i ett samhälle för alla

    Sluta nu upp och smyga i buskarna det är brottom nu om vi ska kunna få leva ett aktivt liv utifrån våra egna förutsättningar

    Svara
    1. kjell winberg

      Jag håller med om att det är bråttom. Varför är det så tyst i funkisleden? Behöver vi ett nytt parti, som kan föra frågan om alla människors rättighet att kunna leva ett likvärdigt liv likt de som ännu inte har funktionsnedsättningar?

      Svara
      1. Sven Aivert

        Det kommer aldrig att fungera med ett parti för oss med funktionshinder för det finns inget som helst intresse i dagsläget för vår mycket viktiga frågor för det är bara att se hur många som är med i debatterna här och på andra ställen vi är samma lilla klick som syns överallt tyvärr

        Svara
        1. kjell winberg

          Du har nog rätt, men i så fall får personer med funktionsnedsättningar finna sig i att leva sina liv utanför samhället, att vara tredje klassens medborgare. Det är tragiskt.
          En del funkisar säger till mig att de inte orkar och det har jag viss förståelse för MEN anhöriga, personliga assistenter, vårdpersonal, etc., som ser hur det är att leva med funktionsnedsättningar i ett samhälle fullt med hinder. De borde ha kraft men de kanske tror att de är befriade från att drabbas. I så fall lever de med skygglappar, vill inte se sanningen i livet, att ingen har någon garantisedel på att för alltid få leva utan funktionsnedsättningar till och med på ålderdomen.

          Svara
          1. Sven Aivert

            Felet i dagens funkisamhälle är att dagens funkisar inte har varit med i kampenutan har fått det mesta serverat för sig och tycker i stort sätt att samhället fungerar riktigt bra för dom
            Dom flesta ser inte vart samhället är på väg någonstans dom tror att allt som finns i dag kommer att få vara kvar också vilket vi som har varit med i lång ti vet att det inte kommer att vara
            Att påstå att man inte orkar är mera en undanflyckt för så länge man kkan tala eller utrycka sig på annat sätt så kan man också vara med i debatterna på alla plan det beror het enkelt på vad man prioriterar för något

            För att vi ska kunna fortsätta att utveckla samhället i den riktning som gör att även vi med funktionshinder får vara fullt deaktiga i samhället så behövs vi alla

            Fortsätter vi inte kampen så kommer morgondagens funkisar att sita i reservat precis som det var på Eugeniahemmets och Norrbackas tid är det verkligen dit vill vill att samhället ska gå

            Vill vi verkligen inte kunna få vara med i hela samhället och kunna bosätta oss där vi själv verkligen vill bo

            Samhället är redan på väg till instituionerna det är bara att se på alla LSS boenden som hhåller på att byggas upp runt om i landet det är inget annat än instituioner doch i mindra skala

  3. Gun Bengtsson

    Uppenbarligen är det flera om borde strunta i åskvädren eller solskenet och ta med utredningar som läsning., i hängmattan. Vi tackar Bengt för väl genomfört arbete. Vad säger alla ni andra?

    Svara
    1. kjell winberg

      Ja, Gun, som du ser är vi få som har kraften att skriva här på denna sida. Än mindre kraft att läsa alla utredningar, lagtexter och liknande. Det existerar en slapphet utan like. Varför? Den frågan ställer jag mig nästan dagligen – utan att få ett svar.
      Många funkisar har datorer och internet. Ändå är vi så få som ger uttryck för våra tankar. Vågar man inte säga vad man tycker och känner eller anser man det lönlöst?

      2004 när jag och min son marscherade för tillgänglighet i Stockholm var där en ung rullistflicka med egenhändigt ritat plakat. Tappert tog hon sig fram till Mynttorget. Året därpå undrade hon varför inget händer med tillgängligheten. Jag undrar hur hon känner det idag när otillgängligheten nästan är densamma? Kanske är detta en förklaring till varför man inte agerar.

      Svara

Lämna ett svar till kjell winberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *