Hej igen Vilhelm!
Istället för att jobba så läser jag Fulldelaktighet.nu för hela slanten. Jag läste hos Adolf Ratska Kalle Könkköläs svar på frågan hur hans behov av elektrisk rullstol och ventilator påverkat hans möjligheter att arbeta politiskt. Och Kalles svar var att han inte kommer, inte går in, inte accepterar att bli buren in osv. Det har stor effekt och det tycker jag är jättebra! Och detta handlanden kan han bestämma själv.
Jag skulle vilja ta upp en annan sak. När det gäller personer med hörselnedsättningar där personerna är beroende av att hörslingan fungerar är det helt andra saker som behöver till. Eller att det över huvud taget finns en hörslinga vid en offentlig sammankomst. Som föreläsare upplever jag det som ett oerhört svek när jag pratar och vet att alla inte kan höra vad som sägs. Jag säger till i förväg att det skall finnas en fungerande teleslinga. Finns det inte installerat plockar man för det mesta dit en – men sedan skall den fungera också. Det finns så många typer och jag kan inte alla. Och så finns det störande elektriska installationer i husen. Det händer alltså att slingan inte fungerar. Jag har vid ett tillfälle – som jag minns – när en slinga slutade att fungera mitt i föreläsningen väntat med att fortsätta prata tills man hade lagat slingan. Det fanns tekniker på plats just den gången. Men den tystnad och förvirring som då uppstod var total. Och hjälp från de icke hörselskadade åhörarna fick jag inte precis – de tryckte på och tyckte att jag kunde fortsätta ”så länge”.
Och att man inte har tillräckligt med mikrofoner när det är avsett att åhörarna ska kunna ställa frågor. Man får vara jättesträng som föreläsare och hela tiden styra så att folk verkligen skickar mikrofonen och pratar i den. Och alla dessa karlar som alltid säger att de kan prata högt så de behöver ingen mikrofon. Jag säger då ibland med ”kaptensröst” att ”det kan jag också men det hjälper inte”.
När jag har overhead-bilder med text så talar jag om att jag läser hela texten högt eftersom det finns de som inte kan läsa vad som står på duken. Och samma sak när jag beskriver foton. Man skulle väl egentligen inte behöva säga varför jag läser högt men för att slippa kommentarerna om att det inte behövs så gör jag det.
Men detta med icke-fungerande teleslinga. Det har hänt att hörselskadade har gått efter ett tag och även sagt varför de gått. Men det har ju ingen effekt – så länge det inte är föreläsaren som går. Eller slutar prata. Det skulle behövas en solidaritet och hjälp från andra personer i publiken för att orka göra det rätta. Jag har ju ett kontrakt att hålla min föreläsning. Jag vet inte vad det skulle innebära om jag bröt kontraktet på det sättet. Mycket att fundera över och diskutera!
/Mai Almén
[red. anm: Mai Almén är arkitekt och har en kompetens i tillgänglighetsfrågor som ingen i det här landet överträffar. Hon är mycket anlitad som föreläsare och sakkunnig/konsult i många sammanhang. Mais ideologi är också helt klar.]
Mai,
Jag instämmer helt i det du skriver, tack för ditt brev!
Det är precis så här det är!
Vi har alla ett ansvar för vad vi accepterar och inte som går bortom våra egna individuella krav på miljön eller mötet. Varje person som tar ställning och väljer inkludering istället för exkludering, varje person som säger nej till att några utestängs vare sig det är av brister i hörselutrustning, avsaknad av tolk, bildmaterial som inte återges, trappsteg o s v är en viktig del i helheten i vår gemensamma kamp för ett samhälle där människors olikheter är det självklara.
Tillgänglighetsaspekter och delaktighet i demokratiska processer är ett förhållande som har kommit att intressera mig alldeles särskilt såhär nu inför valet. Därför är din text jätteintressat! Även länken till Kalle Könkköläs text uppskattas.
Det skulle vara intressant att höra hur man som expert (typ, du) ställer sig till SOU 2001:48 ”Att vara med på riktigt” som ju i viss mån behandlar funktionshindrades möjligheter att delta politiskt. Läs gärna mer på min blogg och lämna en kommentar!
Mitt inlägg om aktuell SOU hittar du på http://hsa-niklas.blogspot.com/2010/08/att-vara-med-pa-riktigt-vad-hande-sen.html
Bra Mai! Det är mycket var och en av oss kan göra för att förbättra samhället. Hörselskadade har under många år påtalat bristen i Statshuset i Ängelholm där det inte finns någon hörselslinga vilket visar hur lite intresserade såväl tjänstemän som politiker är. Vad gör kommunala handikapprådet? Om ingen lyssnar borde föreningarna lämna rådet i protest.