Författararkiv: Anna Bonnevier

Om Anna Bonnevier

Anna Bonnevier är en konstnärssjäl med hjärta för att göra världen bättre och mer jämlik. Jobbar till vardags med Kaustik AB som utvecklar webtjänsten Aiai, som Erik Ljungberg var initiativtagare till. Instiftare av Erik Ljungbergs stiftelse.

Grattis Tobias Holmberg och Emilia Wärff!

De allra första stipendiaterna ur Erik Ljungbergs Stiftelse heter Tobias Holmberg och Emilia Wärff.

Stipendieutdelningen ägde rum vid en ceremoni på Leva & Fungera-mässan i Göteborg under eftermiddagen den 14 april, den dag som var Erik Ljungbergs födelsedag.

Vi säger varmt grattis till Tobias Holmberg och Emilia Wärff!
Nedan återfinns juryns motiveringar.

Tobias Holmberg är en av de aktivister från funktionshindersrörelsen som har synts och hörts mest de senaste åren. Som ordförande för Förbundet Unga Rörelsehindrade bidrog han till att kraftigt förstärka förbundets politiska profil och han var en av de aktivister som drog igång kampanjen för att synliggöra förtrycket mot personer med normbrytande funktionalitet genom att lansera begreppet Funkfobi, som sedan årsskiftet har tagit sig ända in i Svenska akademins ordlista.

De senaste åren har han gjort en stor insats genom att uppmärksamma den växande rasismen och intoleransen i vårt samhälle. Genom att ständigt belysa hur olika förtryck samverkar har han dels bidragit till att funktionshinderrörelsen har blivit betydligt mer intersektionell och inkluderande. Det har inneburit att rörelsen har tagit steg i den riktning som Erik Ljungberg arbetade för; en samlad och kraftfull medborgarrättsrörelse, byggd på kampen för mänskliga rättigheter, istället för den medicinska uppdelningen i olika diagnoser.

Det som särskilt utmärker Tobias Holmbergs kamp de senaste året är hans kamp mot inhumana asylbeslut som bland annat rör personer som flytt hemska funktionsförtryck och som utvisats till fruktansvärda liv på institutioner eller utanför samhället. Tobias kamp har inte bara förts med pennan som svärd utan också i aktioner i direkt anslutning till utvisningsbesluten.

Detta är en typ av civilkurage som Erik höll väldigt högt. Mänskliga Rättigheter står alltid över nationell lagstiftning enligt hans synsätt och mänskliga rättigheter har inga nationella gränser.

För sitt arbete att skapa en modern inkluderande Medborgarrättsrörelse och för sitt starka civilkurage för mänskliga rättigheter och internationell solidaritet, genom direkt aktion i Eriks anda, tilldelas Tobias Holmberg Erik Ljungbergs stipendium 2015.

 

Emilia Wärff arbetar som professionell dansare och turnerar över hela Europa. Hon är en del av den våg av personer som genomför en pionjärinsats genom att ta sin självklara plats på arenor som tidigare har präglats av utestängning och diskriminering. Därigenom utvecklas både scenkonsten och demokratin.

I Emilia Wärffs fall har det dock också blivit skrämmande tydligt att vi ofta befinner oss i en brutal och godtycklig politisk verklighet. Efter att en kommunal handläggare sett Emilia i en föreställning beslutade hon sig för att dra in Emilias personliga assistans. Hennes möjlighet att vara en professionell scenkonstnär och fullvärdig medborgare skulle dras in för att visat att hon kan vara en professionell scenkonstnär och fullvärdig medborgare. Denna otäcka ironi är av den typ som gjorde Erik Ljungberg väldigt upprörd.

I Eriks anda valde Emilia att inte vara tyst. Hon använde sitt fall till att väcka opinion. Genom att ställa kritiska frågor och berätta om sin situation offentligt har hon fått igång en väldigt viktig samhällsdiskussion över hela landet, i både radio, tidningar och på opinions- och ledarsidor. En diskussion om vilka godtyckliga beslut våra liv ofta vilar på och de enskilda handläggarnas oerhörda makt över våra livsvillkor. Men också en väldigt viktig diskussion om skillnaden mellan att maxprestera en kort stund på en scen och det du klarar varje dag i ditt vardagliga liv. Det är en diskussion som har varit oerhört viktig för assistansanvändare i allmänhet och scenkonstarbetare i behov av personlig assistans i synnerhet.

För sitt pionjärarbete på Sverige och Europas scener samt för en väldigt betydelsefull politisk insats i Eriks anda tilldelas Emelia Wärff Erik Ljungbergs stipendium 2015.

Därför bildar vi Erik Ljungbergs Stiftelse

Min fina älskade Erik Ljungberg avled alldeles för tidigt. Han dog hastigt den 16 mars 2012, 38 år gammal. När jag lärde känna Erik var allt hemligt outtalat och väldigt poetiskt. Vi var goda vänner och jag kom att få förmånen att leva de sista åren tillsammans med honom. Han förvånade och överraskade mig ofta med sitt sätt och sin nyfikenhet. När jag ibland hade stängt dörren till en till synes omöjlig situation öppnade han alltid en ny.

Erik hade en livsnerv, en puls för det som var viktigt och roligt. Att leva här och nu rent bokstavligt. Att ta saken i egna händer där han står med enkla medel och vara envetet påstridig. Att säga ifrån till de som behöver. Till exempel så hade han hört ett mindre listigt uttalande av en butiksägare till en trendig skoaffär om varför de inte tänkte skaffa en ramp. Ägaren hade sagt något i stil med att ”det är ju inte en handikappsaffär med handikappsaker”. Erik gjorde ett inlägg på Facebook om vem han var och vad han gillar för kläder och stil och ifrågasatte detta uttalande, som fick flera tusen delningar och till slut blev han uppringd av ägaren som lovade ordna en ramp.

Det går att söka sig till mycket av det Erik gjorde vid ett googlande och listan kan göras lång. Om striden med Västtrafik och deras dåliga attityd till tillgänglighetsarbetet. Om att samla ihop ett antal skribenter till den här bloggen Fulldelaktighet.nu. Om arbetet med Enil, det Europeiska Nätverket för Independent Living, för rättighetsarbete internationellt. Om starten och byggandet av företaget för det webbaserade verktyget Aiai, som förenklar och överskådliggör planeringen av den personliga assistansen, som idag bygger vidare på Eriks idé.

Eller som den gången när han anmälde SFs biograf Bergakungen i Göteborg. Han hade redan innan biografen var byggd erbjudit dem sin hjälp för att se till så det skulle bli tillgängligt och användbart. Senare kom biografen att byggas utan varken kontakt med Erik eller med tillräcklig hänsyn tillgänglighet och användbarhet. Erik anmälde biografen för brott mot bestämmelserna i plan- och bygglagen. Processen handlades under flera år och kom senare att läggas ner. Som rullstolsanvändare kommer du rent fysiskt in i biografen, men kan inte använda den som tänkt, eftersom det inte finns några platser att sitta på förutom i de två större salongerna. Det påstods att det italienska företaget inte kunde tillverka sådana stolar som går att tillfälligt ta bort. Men Erik ringde det italienska företaget och fick veta att de hade många lösningar för det. Till slut lades ärendet ner. Anledningarna var två kriterier för överklagan som inte var uppfyllda: 1) du måste bo granne med biografen för att kunna göra en överklagan och 2) du måste inkomma med en anmälan till kommunen innan bygglovet är godkänt. Vem är lagen till för?

Erik arbetade också parallellt några år med ungdomar i Ungdomsrådet på Angeredsgymnasiet. Han reste bland annat till en konferens i Toronto som mentor för några av ungdomarna. Ett arbete som han var mycket uppskattad för och som han trivdes med.

Erik var en förebild för många. Han kunde ingjuta hopp, peppa och få de i sin närhet att må bra. Han kunde få den här kampen att vara roligare och mer spännande. Och han kunde sätta kalla kårar i makthavare och andra förståsigpåare. Ofta med en fyndig bitter underton.
Just det vill jag att vi fortsätter och gör, och det är just därför jag har initierat Erik Ljungbergs Stiftelse. Ett fortsatt arbete i Eriks anda behövs! Den första utdelningen ifrån stiftelsen sker i samband med Leva- och fungeramässan i Göteborg den 14 april 2015.

Nu vill jag säga som Erik brukade säga: Kör i vind!