Författararkiv: Kerstin Kristensen

Långsiktigt satsande riskkapitalist sökes!

Ingen slår väl en kvinna som är blind?
Ingen lurar väl en kvinna som har en intellektuell funktionsnedsättning?
Ingen struntar väl i att ge en kvinna hennes nödvändiga medicin?

Låt mig inleda med att introducera mig. Jag leder arbetet på Utvecklingscentrum Dubbelt Utsatt, som arbetar med att synligöra att kvinnor med funktionsnedsättning ingår i gruppen våldutsatta kvinnor. Vi utvecklar kunskap inom området och verkar för att kvinnor som är utsatta för våld ska få det stöd de behöver och har rätt till. (Mer information på vår hemsida).

Att vara drivande i arbetat med att synliggöra gruppen våldutsatta kvinnor med funktionsned  sättning möter oftast inget motstånd. Någon enstaka gång lyfts frågan om varför vi inte jobbar för våldutsatta män med funktionsnedsättning. När vi förklarar att den kunskap och de utbildningsinsatser vi bidrar med även spiller över på den gruppen brukar det vara frid och fröjd. Och så här långt är allt väl! ”Alla” tycker att frågan är viktig, vi hör ständigt hur viktigt arbete vi genomför och att kunskap vi bidrar med är omistlig.

Vi sträcker på oss stolt och tänker – då är det klart! Självklart kommer det att finnas medel till vår verskamhet när medlen från Arvsfonden är slut år 2012. Tack och lov för Arvfonden – Sveriges största riskkapitalist inom det sociala området. Utan sex års projektmedel hade vi inte kunnat bidra med ”omistlig” kunskap.

Men, fina ord räcker inte. Att sparka in öppna dörrar gör oss inte svettiga. Men vi svettas när vi tänker på att vi kanske inte ska lyckas ska finna former och finansiering efter 2012. För den stora frågan är – vem ska betala för det omistliga arbetet?

Men tänker du, ni påpekar ju alltid i ert arbete att kvinnor med funktionsnedsättning ska betraktas som kvinnor i första hand och att deras våldutsattahet ska kopplas till det våld kvinnor utsätts för, inte kopplas till deras funktionsnedsättning. Då ingår väl gruppen våldutsatta kvinnor med funktionsnedsättning i det generella arbetet för kvinnofrid? Det är alldeles riktigt, vilket är just ett av centras stora utmaningar – att arbeta för en ”inkludering” av vår ”målgrupp” i gruppen kvinnor och men ändå lyfte det särskilda.

Som en politiker skrev för några år sedan i G-P ”Människor med funktionsnedsättning har inte särskilda behov. De har vanliga behov som behöver tillgodoses på ett särskilt sätt”. Vi måste våga se det faktum att vara kvinna med funktionsnedsättning och våldsutatt kan ge andra konsekvenser än för kvinnor generellt och det därför bl.a. behövs särkild kunskap.

Regeringen lyfter i handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor  att ”Vissa grupper av kvinnor är särskilt utsatta när det gäller våld. Många med egen erfarenhet av utsatthet för våld vittnar om att omgivningen fokuserar mer på deras funktionshinder, utländska bakgrund, missbruk eller ålder än att de blivit utsatta för våld.”

Vi  anser att det är för tidigt att Dubbelt Utsatts kompetens och arbete inkluderas i befintligt kvinnofridsarbete. Vi behöver kunna arbeta långsiktigt och med nationell spridning under en övergångsperiod, 5-10 år, innan det kan inkluderas i det genrella arbetet för kvinnofrid.

Frågan är bara – vem ska stå för notan?