Etikettarkiv: Valet 2010

Dags för synliggörande

Jag  hävdar att det pågår ett osynliggörande av personer med funktionsnedsättning inom svensk politik. Detta osynliggörande hindrar utvecklingen och jag tror att det är en stor del av förklaringen till att det går så sakta för utvecklingen mot ett Sverige för alla.

Som absolut viktigast med den nationella handlingsplanen ser jag det perspektivskifte som skulle genomföras. Att personer med funktionsnedsättning skulle ses som medborgare och våra rättigheter och krav behandlas där de hör hemma – inom respektive politikområde istället för som ett fluffigt och socialpolitiskt ”handikapp- och äldreomsorgsmoln” vid sidan av. Hinder mot delaktighet på jämlika villkor skulle undanröjas.

Nu – tio år senare frågar jag mig om man någonsin trodde på det beslut man fattade?

Den politiska tystnaden är helt klart en betydande förklaring till att planen inte inneburit någon större skillnad i människors dagliga liv. När man i debatten redogör för sina visioner pratar man gärna om allas lika värde, grupper (barn, ungdomar, äldre, invandrare, homosexuella) räknas upp och situationer exemplifieras. Samtidigt som vi i fråga efter fråga saknas och inte omnämns, annat än vid särskilda så kallade ”handikappolitiska” sammankomster för redan invigda.

Valet att i sina allmänpolitiska visioner utesluta personer med funktionsnedsättning, valet att inte ens uppmärksamma att den nationella handlingsplanen går i mål om nästan exakt åtta månader – det är en skam och en nonchalans utan dess like och inget annat än medveten exkludering och osynliggörande.

Tänk om exempelvis det som anförs i debatten om jämställdhet, invandrare, ungdomar eller äldre istället hänvisades till en särskild punkt vid sidan av och avfärdades på samma sätt som ständigt görs med vårt perspektiv.

Tänk om svaret varje gång man påpekar att ungdomar/kvinnor/invandrare är en resurs på arbetsmarknaden, vore: ”Den diskussionen hör inte hemma här när vi pratar arbetsmarknad, visst är (exempelvis) kvinnor att se som en resurs men vi pratar om dem separat under deras egen punkt, den punkten behövs för att tydliggöra deras speciella förutsättningar”.

Med den retoriken sker inga förändringar, men det är så vi och vårt perspektiv hanteras.

Det är ett osynliggörande som måste upphöra. Så länge inte våra politiker på högsta nivå inkluderar frågan i den allmänna politiska debatten kommer inte heller vi som det handlar om att inkluderas i samhället.

I år är det val.
Valmanifest, valdebatter, valprogram och valrörelsen i sig innebär en möjlighet att bryta trenden. Låt de vackra formuleringarna om allas rätt till delaktighet på jämlika villkor få liv och gör dem till verklighet!

Låt valrörelsen 2010 synliggöra HELA den mänskliga mångfalden!

Full Delaktighet! Nu!

Ja, du läser just nu den första meningen i en ny blogg. Behövs en ny blogg i det informationsöverflöd vi idag tvingas leva i? Ja, vi är 12 personer som är övertygade om detta och kommer i fem månader blogga varje dag och göra nedslag i ett Sverige du inte kände till. Det handlar om utanförskap, diskriminering och en rädsla om att politikerna faktiskt inte tycker att detta är viktiga frågor alls. Det kommer inte bara vara en nattsvart journalistik du kan läsa om här – utan en stark vilja till förändring. ”Upplysning” om ni så vill.

Såhär ligger det till:

År 2000 la regeringen fram propositionen ”Från Patient till Medborgare”. Med Patient menades den syn på människor med funktionsnedsättning i samhället. Vård och omsorg präglade synsättet på hur vi skulle tas om hand. En förvandling skulle alltså ske – vi skulle kunna vistas ute i samhället bland andra, förvärvsarbeta och ha ett socialt liv precis som alla andra. Alla tidigare patienter skulle förvandlas till levnadsglada människor som tog för sig av samhället och vad livet hade att erbjuda. Vi skulle åter ges rätten att styra våra egna liv och kunna delta i det samhälle som vi kallar Sverige.

Hur skulle alla ändringar åstadkommas?

Personer med funktionsnedsättning skulle ut i arbetslivet genom stora satsningar. Under tiden skulle media rapportera glädjande scener ur vardagen hur vi blivit självständiga och tillsammans med alla andra fick utforma vår egen framtid och verklighet.

Någonting gick snett.

Rätten till personlig assistans urholkas och det tillgänglighetsarbete som skulle varit färdigt nu har på många håll i Sverige ännu inte påbörjats. Ohälsotalen bland funktionsnedsatta är ungefär lika dystra som arbetslöshetssiffrorna för samma grupp. Människor med funktionshinder syns inte i media annat än som offer och hur ska vi då lära medborgarna att vi faktiskt ska räknas som fullvärdiga medborgare? 2010 skall satsningen ha gått i mål och vi syns allt mindre. Finns allt mindre.

Valdebatten som nu växlat in på den högsta växeln har ännu inte ett ord om vår situation yttrats av politikerna. Om de inte ens nämner misslyckandet med de 10 år gamla planerna kanske de till och med kan slå blå dunster i väljarnas ögon och övertyga folket att Sverige  är det land som är bäst i hela världen på att ta hand om alla sina invånare.

Vi kommer i 143 blogginlägg att ge er sanningen. Utan socker.

Vi kräver Full Delaktighet! Nu!