Etikettarkiv: Manifestation

Kom till manifestationen idag 5 maj och skriv under uppropet för assistansen!

Kom till Slussen i Stockholm kl 14-16 och visa ditt stöd för rätten för personlig assistans, för mänskliga rättigheter och för full delaktighet!

Skriv också på uppropet för en lagändring av LSS 9a!

Program för manifestation mot försämringar i den personliga assistansen
Slussen, Stockholm 5 maj 2012

14.00 Därför har vi samlats, Emma Johansson konferencier
14.05 Kostnadsökningens verkliga innebörd och nödvändighet, Vilhelm Ekensteen
14.10 Personlig assistans – en mänsklig rättighet för att kunna leva livet, Christina Amundberg
14.15 Barns assistans – en förutsättning för frigörelse, Agnetha Mbuyamba
14.20 Musikuppträdande med Adam Engvall
14.35 Att piska upp en hatstämning, Bengt Elmén
14.40 Självbestämmande i assistansen för personer med intellektuella funktionsnedsättningar, Magnus Andén med god man Cecilia Blanck
14.45 Mika Ihanus läser dikter
15.05 Det krävs politiskt mod, Pelle Kölhed
15.10 Assistansreformen är också en arbetsreform, Lise Lidbäck
15.15 Musikuppträdande med Sandro Grip
5.30 Att leva under hot, Jonas Franksson
15.35 Musikuppträdande med Madodds
15.55 Avslutning Emma Johansson

Läs mer på www.utanassistansstannarlivet.se

 

”Utan assistans stannar livet”: instängda i bur 2-5 maj + manifestation 5 maj

Det är dags att agera för att rädda den personliga assistansen! Nästa vecka blir det en stor, landsomfattande aktion mot nedskärningarna under parollen ”Utan assistans stannar livet”.

Den 2 maj debatteras LSS i riksdagen och vi menar att det krävs en lagändring i LSS 9a för att upprätthålla lagens ursprungliga intentioner, det vill säga att personlig assistans är en medborgarrättsreform för personer med funktionsnedsättning. Syftet med LSS är att uppnå full delaktighet, jämlika levnadsvillkor och att få leva som andra. Genom nedskärningarna har den betydelsen urholkats och en förtydligande lagändring krävs – annars kommer våra liv fortsätta att slås i spillror.

Vi sitter i en bur för att visa att utan personlig assistans blir vi hänvisade till ett liv i fängelse i våra egna hem eller på institution. Onsdag-torsdag 2-3 maj kl 10-16 på Mynttorget i Stockholm. Fredag-lördag 4-5 maj kl 12-16 på Södermalmstorg. Kom och stöd oss och häng runt buren!

En manifestation sker i Stockholm på Södermalmstorg vid Slussen kl. 14-16 den 5 maj. Genom musik, tal och olika arrangemang visas på den livsviktiga betydelsen av personlig assistans. Programmet är späckat, Emma Johansson är konferencier och bland de medverkande finns singer/songwriter Adam ”Drake” Engvall, Jesper Odelberg, Mika Ihanus och Wenche Willumsen.

Alla som har en kamera eller mobil som det går att filma med kan också göra sin egen aktion – på egen hand eller tillsammans med andra.

Under parollen ”Utan assistans stannar livet” finns det en mängd situationer och platser där assistansanvändare stannar upp mitt i händelsen och filmar detta. Det kan vara hemma i köket, på arbetet eller i den dagliga verksamheten, ute på stan eller varsom helst. Filmen kan sedan läggas upp på Youtube och länkas till aktionens hemsida. Läs mer om hur du skickar in din video här. 

Kolla in filmerna filmerna om hur det går när det inte längre är en rättighet att få personlig assistans för att skära upp maten, raka sig eller ta på sig ytterkläderna:

Räkmackan

Räkmackan, syntolkad

Lödder

Lödder, syntolkad

Jackan

Jackan, syntolkad

Aktionen  arrangeras av ”Assistansanvändarna” – en grupp bestående av en rad funktionshinders- och brukarorganisationerna. Läs allt om aktionen på deras hemsida.

Sabba inte sjukförsäkringen!

I dag Annandag Påsk 2011 protesteras över hela landet mot utförsäkringarna. Det så kallade Påskuppropet genomför manifestationer på en rad platser.

Det är ingen tvekan om att en hel del blivit riktigt fel när det gäller förändringarna inom socialförsäkringen. Det skulle vara lätt att säga ”vad var det vi sa”, för det sa vi. Vi uppvaktade då ansvarig minister Christina Husmark Persson, vi kommenterade noggrant förslagen vart efter de lades fram. Det var inte bra tidigare heller. Definitivt inte. Som jag ser det finns ett grundläggande tankefel, oavsett om det handlar om gårdagens överinskrivning i förtidspension eller om dagens så kallade rehabkedja med snäva och stelbenta tidsgränser, det är tron på att man kan förenkla och effektivisera genom att placera människor i fack.

Det är nu snart tre år sedan beslutet om förändringarna fattades i riksdagen, den 4 juni 2008. Inför beslutet genomfördes bland annat en manifestation med titeln Sabba inte sjukförsäkringen! på Mynttorget utanför riksdagshuset. Jag har letat fram mitt tal från den manifestationen och konstaterar att det tyvärr, om man ändrar tempus och ändrar till att nationella handlingsplanens period gått ut, fortfarande ”håller”. Att det blev så som vi och många med oss förutspådde och till och med värre.

Manifestation 3 juni 2008
Sabba inte sjukförsäkringen!
Mynttorget
Tal Maria Johansson, DHR

När man pratar om sjukförsäkring kommer man naturligt in på människors möjlighet till arbete och till att försörja sig. Regeringen arbetar utifrån arbetslinjen och det gör också vi inom DHR.

Men – våra medlemmar, personer med nedsatt rörelseförmåga, kommer inte få fler jobb för att möjligheterna till socialförsäkringar stramas åt. Däremot ökas utanförskapet när man istället hänvisas till socialbidrag, så som vi tror kommer bli resultatet av förslagen.

Våra medlemmar kommer inte mötas av en annan arbetsmarknadssituation för att nivåerna i socialförsäkringssystemet sänks.

Våra medlemmar kommer inte plötsligt mottas med öppna armar av arbetsgivare och fackförbund för att de blir utförsäkrade.

För oss i DHR är dagens fråga oupplösligt sammanlänkad med den verklighet många med nedsatt rörelseförmåga lever under. Vi vet att den eftergymnasiala utbildningsnivån bland våra medlemmar ligger på samma nivå som bland befolkningen i stort. Men trots detta har inte fler än knappt fyra av tio i arbetsför ålder ett arbete. Av dessa fyra är det endast en, alltså endast 10 procent av totalen, som har ett arbete utan stöd i form av lönebidrag eller anställning inom Samhall.

Vi har nu kommit åtta år in i Nationella handlingsplanens period. Den period som enligt planen skulle handla om ett perspektivskifte där funktionshinderperspektivet skulle genomsyra alla samhällsområden och personer med funktionsnedsättningar ses som en naturlig del av mångfalden.
Här måste våra politiker ta sitt ansvar. Här måste våra folkvalda sluta att alltid hänvisa till särlösningar när personer med funktionsnedsättningar nämns i arbetsmarknadssammanhang. Nedsatt rörelseförmåga leder inte med automatik till nedsatt arbetsförmåga. Här har alla ett ansvar, såväl politiker som arbetsgivare och fackförbund.

Släpp in också oss i arbetslivet.
Släpp in oss bildligt genom att titta på kompetens istället för på problem.
Släpp in oss bokstavligt genom att undanröja alla hinder som finns i den fysiska miljön och genom att sluta skapa nya i form av bristande tillgänglighet.

När det gäller de olika förslag som riksdagen i morgon skall fatta beslut utifrån har DHR, liksom många andra handikapporganisationer, analyserat förslagen och lämnat yttranden till departementet. Döm om vår förvåning och sedan ilska över att våra synpunkter inte på något sätt tagits i beaktande, inte på något sätt refereras till i propositionen, inte på något sätt gjort avtryck i de slutliga förslagen som kan komma att på olika sätt påverka de 1,3 miljoner vi är i Sverige som lever med en funktionsnedsättning.

Vi har i våra yttranden bland annat påtalat att för en person med nedsatt rörelseförmåga som blir av med sitt arbete är det inte bara att – på samma sätt som andra – flytta i väg och hitta en tillgänglig och användbar bostad på annan ort, hinna få den bostadsanpassad så man kan bo där, hinna få färdtjänst beviljad i den nya kommunen, hinna få hemtjänst eller kanske hinna rekrytera assistenter om man har assistans. Allt inom sex månader för att inte riskera utförsäkring. Dessa särskilda förhållanden kommenteras inte i förslaget och det lämnas inte utrymme för att göra dessa individuella bedömningar. Varför? Handlar det om ett misstag? Handlar det om okunskap? Oavsett är det helt klart ytterst nonchalant.

Vi kan inte se annat än att regeringen talar med kluven tunga. Talet om arbetslinjen omfattar inte alla. För personer med olika funktionsnedsättningar är det fortfarande segregerande särlösningar och värre utanförskap genom urholkade socialförsäkringsregler som skall vara huvudfåran.

För en månad sedan hade DHR bjudits in att träffa socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. Det blev ett samtal om de fallgropar det nya socialförsäkringssystemet inneburit för många av DHRs medlemmar, vi tog också upp tidsgränserna för att hitta arbete på annan ort som är orealistiska för den som behöver exempelvis tillgänglig bostad och assistans. Vi lyfte fram de extremt låga nivåer många lever på, en viktig fråga samt det faktum att man inte lättare får jobb för att ersättningarna sänks. Vi påtalade behovet av helhetssyn och att så väl utbildning som jobb eller annan sysselsättning hänger ihop med exempelvis tillgänglighet som hänger ihop med synsätt som hänger ihop med politiska ställningstaganden och så vidare.

För två veckor sedan kom så vissa förslag till justeringar. Dessa fick från DHR både ris och ros.

För att komma tillrätta med så väl ohälsa som sysselsättningtalen tror jag det viktigaste är att se att människor är just människor, med alla våra olika förmågor, talanger, önskningar och behov. Ingen människa är sin funktionsnedsättning, sin diagnos eller sin arbetsförmåga.