I den s k Borgkommissionen som nyligen presenterades av tankesmedjorna Arena Idé och Timbro efterfrågas nya lösningar för att klara framtidens välfärd. ”Kravet på ökad standard och det stigande antalet äldre driver upp de offentliga utgifterna och kan bli ett hot mot den svenska finanspolitiken. Rapportens titel är optimistisk: ”Vi har råd med framtiden men då krävs en långsiktig och sammanhållen politik för välfärdens finansiering”.
Hur ska Sverige klara de stigande offentliga utgifterna för den personalintensiva vård- och omsorgssektorn? Kanske några erfarenheter och lärdomar från personlig assistans kan vara intressant här. På 80-talet ersatte vi kommunal hemtjänst med personlig assistans med valfrihet, egenmakt och självbestämmande enligt Independent Living-ideologin.
Personlig assistans är effektiv. Man kan få mer uträttat under en timme med personlig assistans än med hemtjänst där man ofta inte bestämmer vem som arbetar, med vad, på vilka tider och på vilket sätt. Det förutsätter att man är i stånd att formulera sina behov och bestämma över hur man vill ha det. Men även om man inte är det, kan personlig assistans vara en lösning. 40 procent av kooperativet STIL:s medlemmar är barn eller vuxna som behöver en s.k. medarbetsledare – en anhörig eller en anställd i kooperativet som medlemmen har förtroende för – som kompenserar medlemmens arbetsledningsbrister. Lösningen fungerar oavsett ålder.
En timme hemtjänst hos brukaren är dyrare än en timme personlig assistans vilket beror bl a på organisationsformer och olika kollektivavtal. I hemtjänsten går den anställde från brukare till brukare efter ett centralt förutbestämt schema vilket innebär mycket gångtid och personalmöten. Många personliga assistenter arbetar enbart åt en person och varje arbetad timme kommer användaren fullt tillgodo. I en studie som Independent Living Institute lät utföra jämfördes Försäkringskassans faktiska kostnader för de utförda assistanstimmarna sedan 1994 med kommunernas hypotetiska kostnader för hemtjänst i motsvarande omfattning. Man kom fram till att för perioden 1994 – 2006 hade samma timantal utfört i form av kommunal hemtjänst kostat skattebetalaren sammanlagt 26 miljarder mer. Att personlig assistans är en kostnadseffektiv insats har också fastslagits av Socialstyrelsens rapport Personlig assistans enligt LASS ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och en nyss avslutad studie i Norge. Diskussionen om Försäkringskassans kostnader för assistansersättningen har inte tagit hänsyn till de kostnader som alternativa lösningar hade inneburit som exempelvis hemtjänst, gruppboende och andra institutionella vårdformer. Framför allt har man inte med samma glöd diskuterat de intäkter som samhället får genom personlig assistans i form av ökad livskvalitet för de assistansberättigade och deras anhöriga, minskade behov av andra insatser som sjukvård, färdtjänst m m samt ökad sysselsättning.
Som en lösning på framtidens välfärd pläderar jag för en lösning där alla får rätten till personlig assistans oavsett ålder. Borgkommissionen borde analysera följderna av ungefär den här lösningen:
- Rätten till assistansersättning får alla som behöver insatsen oavsett ålder, diagnos, personkrets eller minimibehov (alltså ingen 20 tim gräns e dyl för ”grundläggande behov”)
- Finansieringen delas av Försäkringskassan, kommunen och en ny obligatorisk premiefinansierad försäkring för äldre som redan finns i exempelvis Tyskland, Österrike och Japan och som nämns av Borgkommissionens rapport. Efter en övergångsperiod skulle de tre källorna finansiera en viss andel av en persons assistanskostnader, exempelvis en tredjedel var.
- Efter behovsbedömningen får den enskilde sina assistansmedel från Försäkringskassan som i sin tur debiterar kommunen och den nya försäkringen deras respektive andel av kostnaden i efterskott. Med dessa medel kan den assistansberättigade som hittills köpa sina tjänster från kommun och företag eller anställa sina assistenter själv genom medlemskap i ett kooperativ eller som arbetsgivare.
Den nuvarande lösningen med två separata system – ett för yngre personer med funktionsnedsättningar och ett för äldre människor med ”vanliga ålderskrämpor” – är ologisk, orättvis och diskriminerande. Dagens och morgondagens äldre kommer att ställa högre krav på självbestämmande och livskvalitet. Vi alla har sett äldre släktingars problem när de behöver hjälp i det dagliga livet. Jag tror att allmänheten kommer att förstå och stödja assistansersättningen bättre när man vet att den kan höja allas livskvalitet och värdighet oavsett ålder.
Hejsan!!!
Super bra skrivet utav dej. Själva så funderar jag på att starta ett assistans företag men så måste man har god finansiering o det förstår jag inte varför, försäkringskassan betalar ju ut antal vårdtimmar som man jobbar hos brukaren. Du kanske har något bra att komma med varför man ska ha god finasiering.
Mvh
Camilla
Pingback: Boim3 » Assistans
Bra! Utvecklingen måste gå vidare. Frihetskamper ska inte fastna i att något ses som omöjligt eller utopiskt. Hade man gjort det hade vi inte haft rösträtt eller andra rättigheter.
Två assistanssystem(hemtjänst, personligt assistans) är verkligen ologiskt, orättvist och diskriminerande. Behoven ska styra.
Krafterna för förändring splittras dessutom med två system. Kan det också vara så att angreppen på assistansen har med detta att göra? Det som s a s ”duger” inom den ena gruppen kan man dra ner på även i personlig assistans-gruppen. Alla dessa gränsdragningar och uppdelningar – mycket energi och ekonomi går till det. Äldre människors ”ålderskrämpor” som ger hemtjänst är funktionsnedsättningar.
Det är dags att gå vidare nu! Inte huka för att vi kräver rättvisa. Inte vara snälla och osynliga. Våra samlade krafter skulle bli större och trovärdigheten öka….
Tycker det är ett bra förslag som Du Adolf tar fram, då jag anser att det idag finns en klar åldersdiskriminering när det gäller personlig assistans. Då jag arbetar med en äldregrupp inom DHRG har jag kommit i kontakt med personer som fått mycket begränsad tid enligt de s.k. biståndsbedömningarna där exempelvis en person med omfattande funktionsnedsättning tilldelades 1 timmas ledsagning per vecka. Det är alltså en klasskillnad idag mellan de som har lyckats få personlig assistans före 65 år och de som har hemtjänst.
Dessutom finns det ju ingen möjlighet att utöka antalet timmar efter 65 år – jo, teoretiskt sett skall det finnas en möjlighet genom SoL, men enligt egen erfarenhet är det nästan omöjligt att få. Har bistått en person i ett ärende, där personen försökte få utökat antal timmar genom SoL, då personen ifråga blivit sämre efter 65 år, men fått avslag ända upp i regeringsrätten.
Det är särskilt svårt med tanke på att det är olika bedömningsgrunder för LSS och SoL. Enligt LSS har man rätt till en god levnadsnivå och enligt SoL till en skälig levnadsnivå. Detta gör det näst intill omöjligt att få någon utökning av timmarna.
När det gäller de ekonomiska beräkningarna har jag inte haft möjlighet att sätta mig in i dina beräkningar, men klart är ju att det enligt Socialstyrelsens ekonomiska beräkningar är billigare med en assistanstimma än en hemtjänsttimma. Men problemet är väl att personer med hemtjänst tilldelas betydligt färre timmar än de som har personlig assistans enligt LSS. Det handlar ju snarare om att äldre anses kunna leva på en lägre levnadsstandard och har mindre behov av att leva ett aktivt liv eller ¨ett meningsfullt liv i gemnskap med andra” som det står i socialtjänstlagen.
Idag håller man dock på att förbättra hemtjänsten här i Göteborg till s.k. ”personlig service” enligt en modell som DHR tog fram för några år sedan i ett projekt, där man skulle tilldelas ett antal timmar och kunna använda dem flexibelt istället för enligt en detaljstyrd bistånds-bedömning. Enligt det projekt i Göteborg, som står som modell för förändringen, tilldelades man dock inte så många fler timmar, så valfriheten och flexibiliteten blev i praktiken ändå begränsad.
Du är fantastisk Adolf!
Du har rätt! Oavsett ålder och funktionsnedsättning borde de som är i behov av stöd och hjälp få den och inte diskrimineras, för att bli delaktiga i samhället under hela livet. Samhället måste vara tillgängligt alla medborgare så att de med stöd eller hjälp kan bli delaktiga. Det är mycket som behövs göras så alla medborgare bli lika värda som människor.