Att få assistansersättning från Försäkringskassan har blivit betydligt svårare. Inte för att lagstiftningen har förändrats så mycket utan för att Försäkringskassornas tillämpning och domstolarnas tolkning har blivit alltmer restriktiv.
Vid omprövningen av assistansbehovet frågar Försäkringskassans handläggare om behoven har ändrats sedan sist. Är svaret nej, finns det risk att bli av med personlig assistansen. Själva assistansbehovet har kanske inte ändrats under de gångna två åren men Försäkringskassans bedömningskriterier kan ha ändrats om vad som betraktas som grundläggande behov inför 20 timmarsgränsen.
En ny tolkning av lagstiftningen skiljer mellan assistentens s k aktiva och passiva tid. Tid när assistenten är till förfogande – passiv tid alltså – ska enligt denna tolkning inte längre ses som del av de grundlåggande behoven. Assistanstiden för exempelvis förflyttning mellan rullstol och toalettstol och med byxorna, eventuell lavemang o dyl ska tas med i beräkningen. Däremot inte den tid man sitter och väntar på resultatet.
Ett annat kriterium som har nyligen tillkommit är integritetskänslighet. Att tvätta håret med assistans i sig är exempelvis inte integritetskänslig men däremot om hårtvätt ingår i duschningen. Att ta på kalsonger och undertröja är integritetskänsligt men inte på- och avklädning av ytterkläder.
Enbart integritetskänsliga och aktiva moment ska ligga till grunden för de grundläggande behovens tidsåtgång. Därmed har det blivit betydligt svårare att komma upp till 20 timmar i veckan som är förutsättningen för assistansersättningen från Försäkringskassan. Det senaste tre åren har 300 personer trillat ur systemet. Varje år ökar antalet. Vilka assistansberättigade går säkra inför en behovsbedömning enligt dagens tillämpningar? Räcker det med att vara helt rörelsehindrad? Tveksamt. Ett räkneexempel:
- dusch 15 min x 7 dagar: 105 min
- toalettbesök inkl av- och påklädning 5 x 5 min x 7 dagar plus 10 min x 7 dagar: 245 min
- på- och avklädning av innerkläder 2 x 5 min x 7 dagar: 70 min
- förflyttningar 6 x 5 min x 7 dagar: 210 min
- assistans med maten 5 x 15 min x 7 dagar (tiden man tuggar och sväljer inte medräknad): 525 min
- S:a 1155 min eller 19:15 tim
En person med enbart dessa ”integritetskänsliga”, ”aktiv assistans-” och ”grundläggande” behov skulle alltså inte kunna få assistansersättning från Försäkringskassan.
Alla socialutskottsmedlemmar verkar välinformerade och kritiska mot utvecklingen. Med det blev inga ändringar i lagstiftning när LSS-propositionen antogs i riksdagen den 27 maj. Socialutskottet nöjde sig i stället med att skriva ett tillkännagivande som man trodde skulle tvinga Försäkringskassan och domstolar att återgå till mindre restriktiva tolkningar. Tomas Sundberg, verksamhetsutvecklare på Försäkringskassan kommenterar:
”som myndighet följer vi lagen och rättspraxisen på området. Visst kan ett utskottsbetänkande få betydelse, om det leder till en ändring i lagstiftningen, men i det här fallet har ingen ändring skett, det hade behövts en ändring i § 9a i LSS.” (Källa: Assistanskoll)
Mitt räkneexempel visar att de flesta assistansberättigade idag löper risken att förlora sin assistansersättning, om Försäkringskassans praxis och domstolarnas lagtolkning inte korrigeras genom en tydligare lagstiftning. Det vet även politikerna i Riksdagens socialutskott. Att personlig assistans inte blivit en valfråga, att alla partier verkar nöjda med den nuvarande lagen, att ingen riksdagsledamot eller annan politiker vill profilera sig i frågan är djupt oroväckande för oss.
En intressant not från en som studerat högskolematematik: Det står i all kommunikation att de grundläggande behoven ska överstiga 20 timmar/vecka. Notera att de inte skriver 20,00 timmar/vecka. Talet 20 består endast av två värdesiffror, vilket medför att 19,5 timmar/vecka egentligen är samma som 20 timmar/vecka. Talet 19,5 består av tre värdesiffror och matematisk praxis ger att man avrundar till minst antal värdesiffror – i detta fall två. Jag har dock inte försökt anföra detta som skäl att få min ansökan beviljat. Skulle vara roligt att testa. Men de kanske inte skulle förstå resonemanget och matematiken bakom.
Jag sitter nu i samma båt som de 300 personer som mist sin assistans. I alla fall nästan. Jag har fått ett förhandsbesked om indragning. Just nu sitter jag och författar ett yttrande, där jag på punkt för punkt försöker redogöra för varför jag anser att Försäkringskassan beslutat fel. Inte roligt alls. Jag är rädd för hur framtiden ska te sig för mig.
Finns det alltså direktiv hos försäkringskassan att beräkna tidsbehovet på detta enligt min mening mycket märkliga sätt. Att ex.vis vid toalettgående kunna tidsbedöma detta till 5 minuter och duschning till 15 min. Måste ju finnas en viss flexibilitet – alla har ju inte magar som går att tidsbestämma på detta sätt!! och att inte få räkna tiden då man sitter på toaletten låter ännu konstigare. Att man dessutom inte betraktar klädsel av ytterkläder som tillhörande grundläggande behov eftersom det inte kan anses som integritetskänsligt låter också märkligt. Att en person kan komma ut och få luft borde ju ses som ett grundläggande behov!
Vore intressant att läsa hur motiveringarna ser ut när det gäller de personer
som blivit av med sin assistans under de senaste åren.
Om det är så här illa instämmer jag med Adolf att försäkringskassans praxis och domstolarnas lagtolkning måste korrigeras med en tydligare lagstiftning.
3 decimaler i mitt beslut. Skrattretande supernoga… Undrar om någon som har över 20 h har fått beslut med 3 decimaler…
Instämmer helt. Vi måste kämpa för att få till stånd en ändring i LSS § 9a. Jag vet av egen erfarenhet hur påfresstande och integretetskränkande en omprövning kan vara. Dessutom vet jag hur svårt det är att beräkna alla sina moment minut för minut och nå upp till 20-timmars gränsen med dagens mycket restrektiva lagtolkning.
Jag ser framemot att få läsa fler inlägg av dig eftersom du har lång efarenhet av att arbeta med handikappfrågor.