Krig eller fred, det är vad assistans egentligen handlar om

Jag kände Erik allt för kort tid för att egentligen kunna skriva något om honom. Det enda jag vet är att vi båda hade en muskel ”sjukdom”, jag skriver sjukdom inom citationstecken eftersom jag inte tycker att sjukdom riktigt säger hela sanningen. Eftersom det handlar om förändringar i kromosomer så är det mer riktigt att säga att Erik och jag tillhör olika folkgrupper. I hans anda tänker jag, med detta påstående om sjukdom, utanför boxen så att säga. Jag vet att här var både jag och Erik lika, att inte väja för jobbiga och svåra ämnen. Därför tänker jag författa denna text i den andan och ta upp ett ämne som säkert många i dagens redan våldsamma värld tycker är tabu. Jag tänker tala om hat och hur otillgänglighet och bristen på medborgerliga rättigheter verkligen skapar en känsla av vanmakt och därmed i förlängningen hat.

Idén till temat för blogginlägget fick jag av filmserien ”Apornas planet” och dess valvhistoria som binder samman alla filmer. Den handlar kort om apor som blir så trötta på mänskligt våld, förtryck och tyranni att de gör revolt för att vända på steken så att säga.

När försäkringskassan drar in assistans för oskyldiga funktionsnedsatta bara för att några icke-funktionshindrade banditer kommit på ett sätt att lura staten. Då blir inte jag ledsen längre, utan jag känner mig hatfull. Hatfull eftersom journalisterna i det här fallet valde att i stället för att belysa att det faktiskt fanns en brukare som kränktes och förtrycktes genom att inte få den assistans hen hade rätt till, så valde man att i belysa fusk. Hade journalisten varit funktionsnedsatt hade man f-n inte skjutit budbäraren i det här fallet.

Många unga funktionsnedsatta har inte varit med om tiden innan assistansen, jag är glad för det eftersom det betyder att det finns hopp för mänskligheten. Alltså, att det finns färre funktionsnedsatta som jag, som känner hat.

Jag hade en gång förmånen att inneha posten som ordförande för en av Sveriges bästa ungdomsförbund, Unga rörelsehindrade. Många vet inte varför jag bara stod ut ett halvår. Jag ska nu dela med mig av vad som verkligen hände, förutom att jag jonglerade mitt ledarskap med en livshotande infektion som gjorde att jag pendlade mellan sjukhuset, bostaden och UR:s kontor.

Jag stod helt enkelt inte ut med att titta mig i spegeln varje morgon eftersom jag skulle representera unga med funktionshinder. Unga som inte var äldre än assistansreformen. Jag som har haft ett 50-procentigt liv på grund av att jag levt min ungdom utan assistans. När jag hörde unga funktionsnedsattas livshistorier så var det en beståndsdel som fattades hos dem till skillnad från hos mig och det var hat. De hatade inte samhället på samma sätt som jag. Jag sa upp min post som ordförande samma dag som jag förstod att jag var en krigsinvalid, skadad av kriget som livet faktiskt är när man inte har assistans. Detta mina vänner är hemligheten bakom min korta karriär vid makten.

Många glömmer lätt detta om assistanslagstiftningen, att det faktiskt är en demokratisk katalysator för fred och jämlikhet.

Adryan Linden, mindre hatfull funktionshinderaktivist tack vare assistansreformen.

– – – – – – –

Vilka blir Erik Ljungbergs allra första stipendiater?

Erik Ljungbergs Stiftelse vill göra skillnad genom att uppmuntra och ekonomiskt stödja enskilda individer, grupper, nätverk eller liknande som arbetar för att främja full delaktighet, icke diskriminering och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning.

Erik Ljungberg (1973-2012) var en uppmärksammad debattör och aktivist bosatt i Göteborg. Från det sena 90-talet fram till sin bortgång skapade Erik Ljungberg uppmärksamhet kring en rad frågor. Bland annat stred han för en tillgänglig kollektivtrafik.

Tisdagen den 14:e april kl 15:30 kommer de allra första stipendiaterna att presenteras offentligt. Plats: Leva Scen & Bar

Detta inlägg postades i Okategoriserade den av .

Om Författaren

Adryan Linden har varit aktiv i funktionshinderrörelesen sedan slutet av 90-talet, då han blev involverad i Unga Rörelsehindrades aktionsgrupp för tillgänglighet och de började använda civil olydnad mot otillgängliga SL-bussar. Adryan var även medgrundare av Marschen för tillgänglighet. Just nu arbetar han med att försöka sprida funktionshinderpolitik till Miljöpartiet, dessutom är han assisterande idéutvecklare i STILs Medborgargolv.

4 reaktion på “Krig eller fred, det är vad assistans egentligen handlar om

  1. Tobias

    Hej, kunde inte låta bli att skriva att reformen tydligen inte fungerar då det är som gjort för att fuska och att tillståndsplikten dröjde alldeles för länge. Hela systemet bör ses över och göras om till ett ”smartare” system utan att gå in på min egna idéer. Med vänlig hälsning, Tobias

    Svara
    1. Adryan Linden

      Att LSS blir dyrare och dyrare varje år är naturligt för en social-reform eftersom de som söker bidraget oftast tar god tid på sig att söka. Men sen har genomsnitts timmarna som gravt handikappade söker stabiliserats så sammantaget visar det att reformen fungerar som den ska. Fusk är möjligen 1% av fallen och när det har varit fusk så har det varit Södertälje-nätverket alltså något ytterst ovanligt. Socialbidrag och andra bidrag har vad jag vet en högre fuskgrad, det kan bero på just att LSS inte är en sjukreform, utan en medborgarrättighetsreform. Om du har problem så höj då skatten och återinför förmögenhetsskatt. Mvh, Adryan

      Svara
  2. Stig Olsson

    Stort cred för ditt krigahjärta! Jag tycker ärligt att vi borde vara fler som ”kastar handskarna” för jag är så jävla innerligt trött på VÅRA PK-inställningar!

    Jag vill att vi alla ska sluta BE om och i stället KRÄVA våra lagstadgade rättigheter, för de är rättigheter och inga förbannade allmosor!

    Varför ska vi be om ursäkt för vår existens?
    Behöver dumma blondiner göra det? NÄ!
    Behöver urblåsta politiker göra det? NÄ!

    Och varför ser vi inga snyftreportage om den stackarn Steven Hawkings?

    Så, än en gång… BRA JOBBAT! :)

    Svara
  3. David Hansson

    Hej, Tack för bra skrivt. ven om jag inte är lika tuff som du. Delar jag många av dina åsikter, Jag var med långt bak i leden på en del aktioner som du skriver om. Kanske inte gjorde någon direkt ”nytta” ler men tror alla fall att det är viktigt att vi är många som kämper. Hur kan vi gå vidare.
    Hälsningar David Hansson

    Svara

Lämna ett svar till David Hansson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *