Att arbeta proaktivt istället för reaktivt

Tyvärr har det funnits en tradition inom svensk handikapprörelse att enbart arbeta reaktivt. Man har nöjt sig med att reagera på andras idéer och förslag istället för att utarbeta några egna.

Under en kort tid när assistansreformen skulle sjösättas tvingades man istället att vara proaktiv. Politiker och myndigheter visste ingenting om assistans. De fick vända sig till rörelsen och fråga hur vi ville ha det. Vi var tvungna att fundera ut vad som skulle passa oss. På ett nyttigt sätt tvingades vi att konkretisera våra egna visioner och idéer.

Sedan dess har assistansersättning ständigt ifrågasatts, senast i DN i måndags i förra veckan. Gång på gång ställs vi mot väggen med kniven mot strupen. I det läget är det inte så lätt att fortsätta vara karsk – att fortsätta tro på sina visioner. Ändå tror jag att det är detta vi måste göra. Vi måste hitta tillbaka till ett proaktiv tankesätt istället för att begränsa oss till att enbart skriva remissvar och reagera på vad andra tycker och tänker.

Som vanligt kunde vi i DN-artikeln läsa om de skenande assistanskostnaderna. Det har skrivits spaltmeter om detta utan att kostnaderna närmare har analyserats. Det har blivit till en ful följetong i media, och följden är att Svensson förknippar den personliga assistansen med skenande kostnader och slöseri. På så sätt hjälper media till att kratta gången för kommande nedskärningar.

Man tar aldrig upp att assistansen också medför besparingar på andra områden. Man skriver aldrig att assistans medför att fler kan jobba. Man berättar inte att assistans ger fler möjlighet att befria sig ifrån ett kostsamt institutionsboende. Man skriver inte heller om Socialstyrelsens egen undersökning som visar hur oerhört kostnadseffektiv den personliga assistansen är.

Kruxet med assistansersättningen är att ju att den synliggör kostnader som tidigare har varit fördolda. I realiteten finns det därför inte några klara belägg för några kostnadsstegringar.

Därför menar jag att det var fel av brukar- och handikapprörelsen att medverka i LSS-utredningen. I och med att man gjorde det så godtog man också premisserna för utredningen. Man godtog de s.k. drastiska kostnadsstegringarna.

I och med att man godtog denna beskrivning så tog man också ett steg tillbaka. Ja, egentligen tog man flera steg tillbaka eftersom man också godtog många av utredningens slutsatser och förslag. Man satte sig t.o.m. snällt och lydigt i en arbetsgrupp som skulle utarbeta ett gemensamt behovsbedömningsinstrument för alla försäkringskassor. Ligger det inte något fascistiskt redan i själva ordet behovsbedömningsinstrument?

Man övergav arbetsgruppen först när det framkom förslag på att myndigheterna även ville kartlägga våra sexvanor. På detta sätt har vi under de senaste åren befunnit oss på defensiven. Vi har talat om vikten av att värna det vi redan har. Nu är det istället hög tid att vi omgrupperar oss för en ny offensiv – en offensiv där vi börjar tänka proaktivt och där det är vi som sätter agendan och återigen tar initiativet.

Detta inlägg postades i Okategoriserade den av .

Om Författaren

Om författaren: Bengt Elmén är socionom, författare och mentor. Direkt efter sin socionomexamen var han med om att sjösätta det s.k. STIL-projektet som banade väg för assistansreformen 1994. Han är alltså en av förgrundsgestalterna i Independent Living-rörelsen i Sverige. Efter att ha jobbat som STILs verksamhetsledare i fem år startade han sitt eget utbildningsföretag. Alltsedan dess har han bland annat arbetat med utbildning av arbetsledare och deras personliga assistenter. Han har bland annat skrivit boken Assistans med glans. På senare tid har han dessutom börjat arbeta som filmare på www.cp-assistenten.se.

2 reaktion på “Att arbeta proaktivt istället för reaktivt

  1. Veronica

    Jag håller med om väldigt mycket av det du skriver! Men jag håller inte med om att ”vi” snällt och lydigt satte oss i en arbetsgrupp för att utarbeta ett behovsbedömningsinstrument. Vi har ställt krav och varit högljudda(så högljudda som det gått) hela tiden i den gruppen.

    Det var ju redan bestämt att en sådan grupp skulle tillsättas och att ett enhetligt instrument skulle arbetas fram(Jag håller f ö helt med dig i din analys över ordet och dess betydelse!) – alltså skulle detta skett även utan vår medverkan. Jag tvivlar på att det hade varit bättre. Nu kom det i alla fall till allmänhetens och framför allt politikernas kännedom, vad vi medborgare i Sverige i behov av assistans faktiskt utsätts för! Som någon skrev: ”FRA kan slänga sig i väggen – vi har behovsbedömningsinstrument!”

    Svara
  2. Pingback: Tweets that mention LASS spar faktiskt pengar (på andra poster i samhället) Att arbeta proaktivt istället för reaktivt - -- Topsy.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *