Trots alla diskussioner om en diskrimineringslagstiftning och trots allt arbete med att åtgärda enkelt avhjälpta hinder i offentlig miljö måste vi vara observanta så att den bygglagstiftning vi har inte försämras. Det finns ständigt krafter som arbetar för att det ska ställas lägre krav vid byggande när det gäller användbarheten för personer med funktionsnedsättningar – speciellt när det gäller bostäder.
Vid byggande av nya lokaler som allmänheten har tillträde till och nya arbetsplatser ställs idag enligt vår bygglagstiftning mycket starka krav för att dessa byggnader från början ska vara tillgängliga och användbara för personer med olika funktionsnedsättningar. Problemet är att man i verkligheten generellt lägger ribban lägre än lagstiftningen, vilket också PBL-utredningen och Regeringen konstaterar i propositionstexten till nya Plan- och bygglagen som träder ikraft den 2 maj i år. Åtgärden för att lösa detta problem är enkel – ställ krav enligt lagstiftningen! Och det finns massor av sanktionsmöjligheter enligt Plan- och bygglagen – kräv att dessa ska användas! Det finns kommuner som använder sanktionerna – men dessa kommuner är alldeles för få.
Men hur ser det ut för de bostäder vi bygger? I gällande propositionstext till Plan- och bygglagen står sedan 1987 att en bostad ska vara planerad så att den ska kunna bli en fullvärdig bostad för en person med rörelsenedsättningar. Det innebär att en bostad ska vara basutformad enligt Boverkets Byggregler och Svensk Standard. Med hjälp av bostadsanpassningsbidrag ska man kunna åtgärda det som ytterligare behövs för att en person med sina speciella funktionsnedsättningar ska kunna fungera i sin bostad. Jag återkommer till Bostadsanpassningen i en senare blogg.
För bostäder i två plan – alltså i princip alla bostäder med fyra rum eller fler och kök och en del stora lägenheter med tre rum och kök – räcker det enligt Boverkets Byggregler att man kan leva på entréplanet och till ”avskiljbar sängplats” kan avskilja en sovalkov i detta plan. Att man som person med rörelsenedsättning ska ha möjlighet att använda båda planen i sin bostad har det aldrig varit tal om!
Vaddå fullvärdig bostad?
Man ska alltså – om man får en rörelsenedsättning som förhindrar en att ta sig upp på övre plan – för all framtid sova någonstans på entréplanet bakom ett draperi utan möjlighet att stänga om sig och utan tillgång till fönster. Där ska man klä av och på sig, där ska man sova och där ska man ta sig till hygienutrymmet när resten av familjen t ex har besök av vänner. Krav på avskildhet finns inte! Att ha en parsängsuppställning kan man bara drömma om!
Denna utformning dök plötsligt upp som tillåten i Boverkets Byggregler 1993. Trots påpekanden vid ett flertal tillfällen om att detta definitivt inte uppfyller kravet om ”fullvärdig bostad” finns denna formulering kvar. Det mest allvarliga är nämligen att det är en försämring och ett oacceptabelt steg tillbaka från det krav som ställdes från 1978 då det i Svensk Byggnorm stod: ”Som bostad i flera plan, som är tillgänglig för personer med handikapp, godtas bostadslägenhet i vilken entréplanet rymmer kök, matplats och hygienrum samt antingen vardagsrum, i vilket sovplats kan avskiljas, eller två sovrum varav ett är möblerbart med soffgrupp.” I skriften ”Statens Planverk Aktuellt 1/1978” ställs frågorna: ”Hur stor ska den sovplats vara som ska kunna skiljas av från vardagsrummet om det inte finns annat sovrum på entréplanet? Behöver den ha fönster?” Statens Planverk svarar: ”Sovplatsen bör vara 7 kvm stor och försedd med fönster”.
Intressant att veta är att redan 1972 ritade vi tillsammans – min mentor professor Lennart Kvarnström, jag och andra medarbetare på Lunds Tekniska Högskola – på hur en bostad i två plan skulle kunna göras helt tillgänglig och användbar för alla – med hjälp av en enkel lyftplatta. Detta ledde till en utställning på Form Design Center i Malmö.
Det var ju som så att i och med att denna bygglagstiftning tillkoma att alla hus över två våningaer skulle vara försedda med hisss så byggde man nästan bara tvåvåningshus allat för att slippa undan hisskravet
Så både myndigheterna och byggbolagen har alltid motarbetat kravet på full delaktighet till byggnaderna och handikapprörelsen har suttit tyst och ivissa fall ävenvarit med och godkänt detta genom dom kommunala handikappråden
Så länge vi som är drabbade av detta vansinne inte själva kraftigt går ut och fördömmer dett och berättar den yttersta komsekvsen av dett sså kommer det bara att forsätta att bli ännu mera otillgänglighet
Det är verkligen hög tid att rörelsen vaknar upp och ser vad som verkligen händer i dagens samhälle och det gäller inte bara otillgänligheten tilll byggnader det gäller framförallt våran rätt att bli betraktade som fullvärdiga människor i samhället
Ja, man måste från handikapprörelsens sida ta strid för att den bygglagstiftning som finns följs även när det gäller bostäder! Det allra senaste är att man ska ha en Bomässa för ungdomsbostäder 2012 där man uttalar följande: ”En sådan ´Bo 12-mässa´ förutsätter dock att byggbolag och myndigheter är med på att det i Malmö byggs experimentbostäder för unga som frångår dyra parkeringsnormer, hisskrav, rumsnormer och handikappanpassning”. Vidare så byggs vindar om till bostäder utan att man installerar de hissar som i många fall borde ha tillkommit. Studentbostäder vill man ständigt slippa bygga tillgängliga och användbara.
I propositionen 1975/76:198, som är den första proposition som ligger till underlag för att även själva bostaden skulle byggas användbar för alla från början, sägs (sid 18): ”Normalisering och integration är betydelsefullt inte bara för handikappade. Det skall givetvis vara möjligt att umgås hemma med vem som helst, även med rullstolsbundna och andra handikappade. Bostaden bör därför utformas så att den även kan besökas av en person med handikapp.” Redan 1976 har man alltså i bygglagstiftningen skrivit in något som innebär att vi alla ska kunna leva på lika villkor!
Dagens utveckling mot att man vill bygga små bostäder och andra ungdomsbostäder utan att de ska följa lagstiftningen så att de fungerar för personer med rörelsenedsättningar är en utveckling i rakt motsatt riktning. Vi vet ju t ex att många personer med rörelsenedsättningar aldrig ens kommer till högskoleorterna just p g a att det i det gamla bostadsbeståndet inte finns från början fungerande bostäder.
Men varför är handikapprörelsen så tysta i denna viktiga fråga ser dom inte dom riskerna som finns eller vad beror det på
Det skulle behövas ordentliga demonstrationer förvåran rätt att få vara fullt delaktiga i hela samhället
Dom flesta knyter bara näven i byxfickan och låter det vara som det är det är det som är felet
OM vi inte syns så finns vi inte heller så vi måste ut på gator och torg och göra våra röster hörda
Sven Aivert du har rätt såvitt vi inte är på väg att Europeiseras, de flesta funktionedsatta bor på instutition runt om i EU:s medlemsstater. Hemska tanke – vi måste reagera medan tid är!
Så länge vi inte blir betraktade som fullvärdiga medborgare i samhället så kommer vi inte heller att få bostäder som vi kan bo i
Man vill helst låsa in oss på en insituion så att vi inte syns eller höörs i samhället
Det är ju 60 talisterna som bestämmer över oss och dom vet inte hur det var förr med dom olika instituionerna för funktionshindrade och så länge dom inte själva är drabade så kommer vi inte att få den samhällsförändringen som är absolut nödvändig om man ska tala om full delaktighet och allas lika värde
Bravo Mai!
Det har länge förvånat mig att det bland funktionsnedsatta och deras organisationer i huvudsak talas om tillgång till offentliga lokaler. Det är ganska tyst om möjligheten att komma till dessa lokaler eller det som borde vara det första nämnligen bostaden. Idag byggs det för dåliga bostäder så vart ska de ta vägen som drabbas av så grava rörelsehinder att de måste sitta i rullstol? Det går inte att bostadsanpassa hur långt som helst därför måste grundförutsättningarna finnas från början när lägenheterna byggs.
Mai, du har slagit huvudet på spiken!