Lyxproblem

När jag för ett par månader sedan skulle hem från ett personalmöte med mitt jobb kände jag plötsligt att jag hade lust att driva tillgänglighetsfrågan på tåget ett snäpp till. Så långt att det nog kan klassas som lyx- eller I-landsproblem, med tanke på att det knappt går att åka tåg över huvud taget med rullstol i 2010-talets Sverige. Faktum är väl att det är svårt att åka tåg över huvud taget idag, med eller utan rullstol, eftersom de som bestämmer tydligen glömt bort att det under halva året kan dimpa ned något som i dagligt tal kallas snö ifrån himlen. Men jag vill ändå fokusera på denna lyxproblematik.

Låt mig ta det från början. Huvudkontoret för IfA, där jag jobbar, ligger i Bromölla. Bromölla ligger för övrigt i Skåne för den som inte vet det. Jag bor i Stockholm. Som sig bör, numer, kan jag inte ta den snabbaste vägen med byte i Hässleholm, utan är tvungen att ta vägen runt Malmö eftersom det är där jag får komma av. Restiden, med väntan på nästa tåg, ökar då med sisådär två timmar. Det är nästan vardagsmat vid det här laget, så jag kommenterar inte det mer.

Det jag däremot kommer  att kommentera är det faktum att vi i rullstol blir förpassade till andra klass på tåget. Jo, visst, vi kan köpa första klass och få någon mat eller liknande, men vi får likväl sitta i andra klass. Det finns ju endast en till två reserverade rullstolsplatser och de är placerade i andra klass. Reserverade och reserverade förresten. Det är snarare en kamp mellan mig och alla barnvagnar, väskor och annat som också ska få plats. Och det spelar liksom ingen roll om jag betalat mer än alla andra. Jag får ändå trängas med 20-tal ynglingar och deras resväskor på väg till Köpenhamn för en partyhelg (som för övrigt började på tåget; minst fyra burkar starköl inmundigades per person på tiden det tog att ta sig från Bromölla till Malmö och det märktes av på ljudnivån kan jag meddela). En annan gång var i princip hela vagn 6 på X2000 fylld till bristningsgränsen med minst ett fotbollslag fnittriga småtjejer och deras enorma hockeytrunkar. För att inte tala om den där påtända killen som inte kunde sitta still ens fem minuter. Och så vidare … Efter ett par dagars intensivt jobb, och på det dålig nattsömn, blir åtminstone jag något irriterad över att jag inte, åtminstone, får åka i en något lugnare vagn om jag nu måste sitta extra länge på tågen. Det finns inte så många affärsresenärer tror jag, som vill passa på att jobba under tiden, som skulle kunna tänka sig att åka andra klass. De åker första klass av en anledning. Jobba på tåget har jag därför givit upp numer. Det funkar oftast inte.

Fick höra att rullstolsplatserna på X2000 var i första klass när tågen en gång introducerades. Varför byttes de ut? Tyckte resenärerna i första klass att det var obekvämt med oss i rullstol eller vad? För likväl att SJ låter oss i rullstol åka första klass men förpassade till andra klass, måste det väl gå att göra tvärtom?

Jag kom att tänka på, när jag satt där och trängdes i allt stoj, den lyxkryssare jag åkte med förra sommaren. Tillgängliga hytter i alla kategorier, inklusive den dyraste som väl låg på sisådär 100 000 kr för en vecka. Kunde, som ni förstå, bara drömma om den, men jag hade åtminstone den fysiska möjligheten att välja den. Och det är det jag är ute efter. Låt mig åtminstone få möjligheten att välja på samma villkor som övriga samhällsmedborgare.

Och se där, blev det inte med ens lite mer lyx och flärd i tillgänglighetsdebatten nu? Eller kanske inte förresten.

4 reaktion på “Lyxproblem

  1. Jessica

    Jo, men det är ingen ändstation som SJ menar är de enda som man hinner av och på som rullstolsburen, när man använder de manuella liftarna (som iofs är snabbare än de elektriska, men men…)

    Svara
  2. Anna

    Gällande hk platserna i första kläss så var det också så att det fanns på tryckningar från handikappades håll att det var fel att man var hänvisad till första klass och var tvungen att betala det priset när man ville kunna åka billigare och sitta i andra klass.
    Hur man än vänder på saker och ting så är det alltid någon som är miss nöjd. Det största felet anser jag är att det bara finns två rullstols platser på x2000 tågen och att de är i andra klass. Jag anser att det borde finnas iallfall fyra platser och att de är fördelade både i första och andra klass. Alla med funktionshinder har inte dålig ekonomi, dock ganska många. Men precis som övriga befolkningen så finns det flera med mkt god ekonomi och som gärna betalar för lite mer bekvämligheter.

    Svara
  3. Morticia

    Det var vissa protester om 1:a klass och handikapplatserna.

    Och av någon konstig anledning så kan några som tycker en grupp är i vägen klaga så slipper de gruppen. ”Vi betalar ju 1:a klass biljetter!”
    *suck* det gör faktiskt alla i 1:a klass.
    Sen var det inte alltid någon som använde den. Och då var den tom. Slöseri… (Lika mycket eller lite slöseri när en vanlig stol är tom?!)

    Svara

Lämna ett svar till Morticia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *