Att vänta i tio år för att få vänta i sex år.

Att vänta i tio år för att få vänta i sex år, finns det någon som gör det? Knappast, eller, ja, dessvärre finns det över 600 000 individer som gör det, mot sin vilja.

År 2000 var året då riksdagen antog den nationella handlingsplanen ”Från patient till medborgare” som sa att enkelt avhjälpta hinder ska vara eliminerade vid 2010 års utgång. Handlingsplanen visade sig vara allt annat än lyckad, den kan bättre beskrivas som tio år av fiasko. Tio år blev hastigt och lustigt ”utbytt” till 16 år; nu har man så fint flyttat fram målen till år 2016.  

Efter tio år är fortfarande begreppet ”Enkelt avhjälpt hinder” flytande, vilket gör en lag tandlös och i stort sätt omöjlig att applicera. Visst har många kommuner gjort tillgänglighetsinventeringar, tillika åtgärdsplaner, dessvärre har planerna hamnat allt längre ner i växande pappershögar. Därtill bör tilläggas att åtgärderna inte har en budgetanknytning vilket betyder att det inte har funnits några pengar avsatta till arbetet. Som en vet, inga pengar, inget gjort.

I plan och bygglagen bär ägaren till den publika lokalen eller till den offentliga platsen ansvaret att kraven uppfylls, dvs. att enkelt avhjälpta hinder undanröjs. Det torde inte vara svårt att förstå att kraven gent emot ägaren förfaller när kommunernas handlingsplaner grottar sig allt längre ner i växande pappershögar samt att definitionen av vad ett enkelt avhjälpt hinder är flytande och otydligt. Ägaren kan mer eller mindra bara avvakta utan att något händer eftersom tydlighet och enighet av vad som måste åtgärdas fattas.

Detta system eller åtgärdsplan hade alla ingredienser för att skapa ett misslyckande, det är skrämmande, än mer skrämmande är att över 600 000 individer ”snällt” fick infinna sig i väntans led för att få vänta i tio år för att få vänta i ytterligare sex år.

Mitt råd är att skrota handlingsplanen! Vad kommer gör den framgångsrik efter att varit verkningslös i tio år? Troligen inget! Istället hoppas jag att landets politiker med integrationsministern, Erik Ullenhag, i spetsen tar sitt förnuft till fånga och lagstiftar att bristande tillgänglighet är diskriminering. Erik med flera, tänk på, att vi redan väntat i tio år!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *