Den socialdemokratiska självprövning som inletts efter valutgången har betydelse inte minst för oss assistansberättigade. Jag noterar därför med bekymmer att Carl Tham (S) i DN 24/9 tar upp privatiseringar som ett fenomen som han tycks mena att socialdemokratin generellt bör bekämpa. Från assistansberättigades synpunkt är det nämligen inte så enkelt, en avgörande fråga är vilka privatiseringar som avses.

För oss som är helt beroende av personlig assistans är valfriheten en omistlig tillgång. Att vi genom vår assistansersättning i dag kan välja till oss och skapa bra assistans och därmed samtidigt välja bort dålig och kränkande, det ger oss makt över vårt liv. Den senare sortens ”stöd” kunde vi inte välja bort under det offentliga monopolet. Vi assistansberättigade kommer därför aldrig att vilja återgå till ett offentligt monopol.

Det understryker hur viktigt det är att socialdemokratin vet vad den gör när den väljer väg. Det lättköpta föraktet för valfrihet i allmänhet som dröjt sig kvar på en del håll menar jag är en del av de orsaker till socialdemokratins tillbakagång som man nu söker bot för. Vi medborgare vill inte stå med mössan i hand inför det offentliga monopolet.

Däremot är det väsentligt att diskutera vems valfrihet som bör råda. Enligt vår mening är det den enskildes valfrihet – brukarens, medborgarens – som ska ha företräde. Utläggningar av verksamheter på entreprenad där brukarna saknar inflytande utgör många gånger en politikernas valfrihet som för den enskilde medborgaren inte är bättre än ett offentligt monopol, ofta tvärtom.

Vi assistansberättigade slår alltså vakt om den enskildes valfrihet och mångfalden. Självklart måste då också vinst vara tillåtet i verksamheterna. Vi som till exempel driver brukarkooperativ kan understryka den nödvändigheten. Däremot kan orimliga vinstuttag i direkt profitsyfte liksom en stigande ägarkoncentration till stora riskkapital bli ett betydande problem, med tendenser till nya monopolbildningar och därmed ny maktlöshet för den enskilde som följd. Folkpartiets signaler till tillnyktring på skolområdet är på den punkten ett positivt tecken. Och socialdemokratin kommer oavsett utgången i valet fortsatt ha en central roll i svensk politik, dess vägval kan inte lämna någon likgiltig. Förenklande paroller mot privatisering skadar. Ett socialdemokratiskt engagemang för den enskildes valfrihet, integritet och självbestämmande finns det däremot ett stort behov av.