Jag tar upp frågan om möjligheten att få ”parkeringstillstånd för rörelsehindrad”, som det heter, en gång till här på Fulldelaktighet.nu. I mitt arbete på DHR så prenumererar vi på nyheter innehållande vissa ord och det gör att jag ser artiklar och insändare från tidningar landet runt som handlar om sånt som vi är intresserade av att följa. Möjligheten att få tillgång till parkering nära dit man ska eller på parkeringsplatser som är stora nog för att få plats att komma i och ur sin bil är viktiga för att underlätta, eller kanske till och med i vissa avseenden, avgörande, för att personer med funktionsnedsättning ska kunna förflytta sig på samma villkor som andra medborgare.
Under de senaste månaderna, eller låt säga halvåret, så har skriverierna om personer som fått sina parkeringstillstånd indragna ökat drastiskt över hela landet. Och då vet jag att det jag ser i dessa klipp endast är toppen på ett isberg. Allt till följd av Transportstyrelsens nya tolkning av Trafikförordningen – det vill säga lagen – som i sig inte ändrats. Vad jag förstår av den information jag får så har Transportstyrelsen också gått ut med direktiv till kommunerna om att vara restriktiva vid beviljandet av parkeringstillstånd.
Detta ”påbud” har mottagits och efterlevs med påtaglig iver av de kommunala tjänstemän som har till uppgift att bedöma behovet av parkeringstillstånd. Generellt verkar dessa tjänster innehas av män och tjänsterna är placerade på kommunernas gatu- och/eller trafikkontor. Vad jag förstår krävs ingen kompetens om hur det är att leva med någon form av funktionsnedsättning för att ha detta kommunala uppdrag, snarare någon teknisk utbildning som möjligen ligger långt ifrån de kunskaper som annars krävs för att bedöma en persons färdigheter i förhållande till en viss funktionsnedsättning.
Trots läkarintyg som styrker behovet hos personer med mycket omfattande funktionsnedsättning, inte sällan assistansberättigade, så blir det parkeringstillstånd de haft i åratal indraget vid den återkommande treårsprövningen nu efter Transportstyrelsens nya föreskrift. Låter det konstigt? Skälet är att personerna inte själva kör sin bil och då menar Transportstyrelsen att assistenten eller vem nu föraren är, kan parkera bilen medan personen med funktionsnedsättning sitter och väntar.
Jag tillhör dem som en gång ansåg att det var bra med en viss restriktivitet när det gällde att dela ut parkeringstillstånd till den som inte kör sin bil själv. Det var på den tiden när snart sagt varenda mormor och farmor hade tillstånd som låg i barnbarnets bil och användes mer utan farmor som passagerare än med farmor i bilen. Men den stelbenta tillämpning som nu blivit följden av ett restriktivare förhållningssätt är fullständigt oacceptabelt.
Nu förväntas en person som ansöker om parkeringstillstånd som passagerare vara fullständigt ”värnlös” för att komma ifråga. Vem som är ”värnlös” bestämmer antingen kommunen eller Transportstyrelsen. De egna upplevelserna eller ett läkarintyg väger lätt som en fjäder. Så nu tvingas personer som har omfattande funktionsnedsättning att beskriva sin utsatthet och ”värnlöshet” på ett mycket närgånget och integritetskränkande sätt för att över huvudtaget ha en chans att få det nödvändiga parkeringstillståndet. Ett nödvändigt samhällsstöd som innebär att man slipper sitta ute i regnet eller kylan när någon parkerar ens bil, eller slipper oroa sig för hur lång tid det kan ta innan vederbörande kommer tillbaka efter att ha hittat en plats inte alltför långt bort eller någon annan orsak till upplevelse av utsatthet. Situationer som andra, utan funktionsnedsättning aldrig hamnar i.
Det är något direkt motbjudande i att tvinga människor att lyfta fram sina värsta ”skröpligheter” – de flesta av oss vill ju så mycket hellre beskriva det vi kan, istället för det vi inte kan. Kanske kan vi det vi kan därför att samhället gett oss det vi efterfrågar av assistans, hemtjänst, parkeringstillstånd och annat som har till syfte att kompensera funktionsnedsättningen – inget annat än just det – kompensation. Parkeringstillståndet är inget ”gratiskort”, ingen gräddfil, ingen lyxvara – bara ett litet blått platskort som inte kostar många kronor att ta fram men som betyder så oerhört mycket för att den som har en omfattande funktionsnedsättning ska kunna leva ungefär som andra. Ska det vara så svårt att förstå?
Det bakomliggande motivet om bristen på parkeringsplatser som skäl för att begränsa tilldelningen av parkeringstillstånd har jag bestämt mig för att negligera. Det måtte väl ändå vara en praktisk fråga som går att lösa? Jag har flera tips att ge till Transportstyrelsen och kommunerna – om de bara ville lyssna.
Jag har lite svårt med detta att de fattigaste ska behöva betala för att få lov att deltaga på arenor som de utan funktionsnedsättningar har full tillgång till utan att vara beroende av att få specialtransport till arenan.
Det som gör att parkeringstillstånden dras in för många nu, är att den oftast missbrukas. På privata parkeringsplatser måste man betala, så där kommer vi inte undan. Det är de andra reglerna som oftast missbrukas. Det finns till exempel de som bedriver små butiker som har skaffat sig parkeringstillstånd, för att kunna stå helt lagligt i ett område som där parkering är förbjudet. Jag har hört att ett parkeringstillstånd på svarta marknaden kan vara värt 20 000. Så ni som har ett, se till att skydda det
Eftersom vi som familj är väldigt beroende av parkeringstillståndet för att vi ska kunna deltaga på samhällets arenor, gör detta mig frustrerad och arg.
Människor som missbrukar ett tillstånd har enligt mig ingen empati för andra människor och därmed svårt att förstå vilka följder de kan orsaka för enskilda individer i samhället.
Kanske är lösningen smygfilmning, fotografering av bilar med parkeringstillstånd. Detta för att brottet ska drabba den/dem som missbrukar tillståndet. Kan det vara rätt att den som behöver särskild transport för att ta sig till offentliga arenor, skall straffas. För detta blir ju resultatet för att vissa människor saknar empati och känsla för ansvar mot andra människor.
Kanske är det inte nödvändigt att alltid koppla ihop ett tillstånd att parkera på handikapplats med gratis parkering? Det är ju det där med gratis som gör att man vill begränsa så hårt.
Läser den senaste tidens bloggar och vill komma med en sammanfattande kommentar:
Alltsedan valrörelsen för fyra år sedan har vårt språk förgiftats med ordet ARBETSLINJEN. Oavsett vilka sociala problem som varit aktuella och som lyfts fram har svaret från makthavarna varit: ARBETSLINJEN. Men så enkel är inte verkligheten!
Har några personer med stora funktionshinder fått jobb genom fru Husmark Perssons regemente? Någon? Berätta?
Nu har unga funktionshindrade med förtida pension en mindre förmånlig beskattning än högavlönade akademiker med löner som vi ”vanliga” inte ens kan drömma om. Är detta rättvisa? Solidaritet? Nej, det är orättfärdigt och måste få ett slut!
Beslutsfattare oavsett om det är politiker eller tjänstemän så har de ingen aning om vad det innebär att leva med en funktionsnedsättning och hur livet blir för anhöriga, personliga assistenter eller vänner.
Min son får inget parkeringstillstånd. Han har egen bil men kan inte köra. Ofta stannar vi hemma i stället för att åka till önskad plats på grund av parkeringssvårigheter. Vi får alltid söka efter P-plats med plats både bakom och till höger om bilen, helst utan trottoarkant då jag måste lyfta ut honom för att sätta honom i sin elrullstol, som under färd är placerad bak i bilen, en skåpbil. På okända platser och vid mörker är det omöjligt. Då blir vi hemma delaktigheten i samhället har försvunnit och vi känner oss inte lika värda, som människor.