I diverse sociala medier twittras, bloggas och statusuppdateras det om valstugorna är tillgängliga. Med risk för att bli bannlyst av mina bloggkolleger och den gemensamma funktionshindervärlden skulle jag vilja uppmana alla till att strunta i det! Jag tror det finns en risk för att valstugorna är träd som skymmer skogen.
Jag förstår symbolbetydelsen i tillgängliga valstugor. Jag är med på att det borde vara en självklarhet. Inte minst på grund av att det är 2010 och att partierna själva bestämt att deras egna valstugor ska vara tillgängliga tills i år.
MEN jag vill peka på hur oerhört mycket viktigare det är att den faktiska politiken är tillgänglig. Hur det framtida maktutövandet kommer att se ut. Stugan är bara en sido-portal.
Låt inte era lokala politiker komma undan med att bygga en ramp till valstugan!
– Om en politiker säger ”montera ner all personlig assistans”, så hjälper det föga att den teckentolkas medan den säger det.
– Om ett parti struntar i funktionshinderperspektivet, så blir det inte bättre av det finns på lättläst. (Jfr ”Kulturutredningen på lättläst”)
– Om ingen person på valsedeln vill driva frågor om inkludering, mänskliga rättigheter och lika rätt, så spelar det väldigt liten roll att det står nåt om det på flygbladet du får av dom.
Jobba istället med att hitta de svåra frågorna. De som betyder nåt för dig. Ställ dom frågorna! När valarbetaren inte kan svaren, så fråga denne om vem som kan dom. Fråga om de kan se till att du får svar från en som kan frågan i deras parti. Fråga om vem som bäst kan funktionshinderperspektiv på de olika valsedlarna (om det nu är det viktigaste för dig. Är det kärnkraft eller barnomsorg så bör frågan givetvis vara en annan). Fråga hur du kommer i kontakt med den personen. Om det inte finns någon, så fråga hur de tänkt sig att de ska få ditt förtroende när ingen kan något om det som är viktigt för dig.
Det finns ytterligare en del att tänka på:
Riksdagen är lagstiftande. Välvilja kan kännas skönt, men valets fråga gäller om partierna tänker använda sin makt för att flytta fram positionerna i dina frågor. Exempel: Ska vi attitydförändra och informera bort otillgänglighet? Eller lagstifta?
Utförandet hamnar betydligt oftare regionalt och lokalt. Det är här lika rätt, icke-diskriminering och mänskliga rättigheter ofta ska förverkligas. Då kan man ju passa på att fråga: Har personer med funktionsnedsättning lika tillgång till fritid och kultur? Fritt val av skola/förskola – gäller det alla, eller betyder alla i det fallet ”alla utan funktionsnedsättning”? Är det ok att en elev med funktionsnedsättning i kulturskolan eller kanotklubben kostar väldigt mycket mer än en vanlig elev? Tar kulturskolan och föreningslivet emot barn med funktionsnedsättning på lika villkor? Hur arbetar kommunen med funktionsnedsättning i sina mångfaldspolicys? Vad gör man för att öka anställningen av personer med funktionsnedsättning i de egna leden? Är man beredd att använda sin makt för säkerställa att tillstånd för uteserveringar också garanterar dess tillgänglighet?
Vem i partiet ansvarar för vilken fråga? Hur kan jag få kontinuerlig återkoppling om utvecklingen inom mitt intresseområde?
Ställ de svåra frågorna!
(PS. Hjälp varandra att formulera frågorna. Använd kommentarsfältet här att skriva era förslag på frågor att ställa i valstugorna eller på annat sätt.)
Och jag är självfallet engagerad för att påverka tillgängligheten i mitt parti. Fattas bara annat.
Till Kjell. Ja är svaret på båda dina frågor men vi har en bra bit kvar innan vi är där och alltför många tycker att bakdörren räcker. Jag tycker faktiskt både Kjell Stjernholm och Veronica har rätt. Som Kjell säger gå djupare och ta reda på vad de olika partierna tycker. det är ju också intresssant att veta om människor som är mer beroende av sjukförsäkringen än andra faktiskt ska kunna överleva ekonomiskt t.ex.Men jag tänker göra en drive för att tillgänglighetsanpassa mitt parti, vänsterpartiet. Därför att det är en demokratifråga, jag vill ha aktiva medlemmar med funktionsnedsättning i mitt parti. Därför att det ökar trovärdigheten om man lever som man lär och därför att det höjer kunskaper och medvetenhet. i frågan. Kan vi ta beslut om miljöanpassning och vegetarisk mat som första alternativ så kan vi självklart ta beslut om att tillgänglighetsanpassa vårt parti.
Politiker och deras politik är svårtillgänglig och för en del funktionsnedsatta otillgänglig. Visst är det i kommunerna det mesta tillgänglighetsarbetet måste utföras. Varför göres det så lite? Politikerna är ju folkets representanter. Vill den breda allmänheten ha Sverige otillgängligt?
Om jag får tid har jag tänkt ställa två enkla frågor till såväl allmänheten som till politiker: ”Anser du att personer med funktionsnedsättning är lika värda, som människor utan funktionsnedsättning?” och ”Anser du att de ska kunna delta i samhället som alla andra även om det kostar pengar?”
Naturligtvis är politiken det viktiga, MEN som parti signalerar man väldigt tydligt hur lite orden egentligen betyder om eller snarare när man inte ens tillgängliggör sina egna valstugor. Distansen till stora delar av väljarkåren blir oerhört tydlig och jag själv som aktiv valarbetare har OERHÖRT svårt att agitera för ett tillgängligare samhälle om jag tvingas göra det mitt ute i gatan bara därför att jag inte kommer in i valstugan!
När det gäller det du skriver om lagstiftning så ÄR den i Sverige generellt normerande. Två tydliga tecken på det är lagen mot barnaga och lagen som förbjuder rökning i offentliga lokaler. Det finns fortfarande människor som bryter mot dessa lagar, men den stora massans dom är väldigt ofta väldigt ofta hård mot individen som gör det!
Samma sak kommer att ske med en lagstiftning som klassar otillgänglighet som diskriminering – det är min fasta övertygelse!