Ibland tänker jag att det finns stora likheter mellan att vårda demokrati och uppfostra barn, ja uppfostra vuxna också för den delen. Det spelar ingen roll hur mycket du tjatar när det är konsekvenserna som har det pedagogiska trycket. Det gäller på både det personliga planet och inom samhällsgemenskapen i stort.
Ta som exempel alla de miljarder vi måste ha ödslat bort på politiskt beställda kampanjer för att förändra attityder. Det behövs mer kunskap, brukar det heta. Faen vet vad det är för utbildning som ska till för att den vårdpersonal, som inte fattar att det är oacceptabelt att låta gamla människor ligga med maskar i liggsåren, ska fatta något. Det handlar inte om kunskap eller attityder. Det handlar om bristen på konsekvenser när vi gör fel.
Har politikerna börjat abdikera från politiken till förmån för marknadsföringsinsatser och PR? Ja, jag bara undrar. Ibland verkar det så. Det finns en byxångest när det gäller att ta beslut som ter sig förlamande. Hellre ännu en utredning än att ta beslut.
I Sverige pratar vi bemötande när det handlar om diskriminering. Otillgänglighet handlar inte om dåligt bemötande. Bristande delaktighet kan inte informeras bort. Dags att vakna snart Riksdagen. Dags att klassa brist på skäliga anpassningar som diskriminering.
Efter att ha läst de senaste dagarnas inlägg här en kommentar:
Det förvånar mig att ni inte oftare påpekar att de samhällsåtgärder som ger bättre tillgänglighet för människor med funktionshinder också oftast gynnar andra kategorier. Barnvagn och rullstol hindras av samma trappor och gynnas av samma rymliga hiss.
Inte heller påpekar tillräckligt ofta att exempelvis handikappvänlig kollektivtrafik skulle spara utgifter och beröva exklusiv färdtjänst en och annan kund.
Hundratusentals är beroende av den genialiska rollatorn, men har ändå svårt att forcera en del obetänksamt utformade miljöer.
Vidga debatten!
Visst behövs en lag som klassar otillgänglighet, inom alla områden, som diskriminering. Det kostar pengar och det är man inte beredd att betala. Några kommunpolitiker har sagt till mig, att det är inte svårt att riksdagen fattar beslut om vad kommunerna ska göra när de inte skickar med medel, pengar. Det måste få kosta när inte samhället byggts utifrån hur mänskligt liv är!